Min son är så rar. Under den veckan han och Elvira är hos sin pappa brukar han ändå komma förbi här på sin cykel för att kolla läget. För att bara kramas lite och se vad vi har för oss, jämföra middagsmat och så vidare.
Idag låg vi i soffan i Family Guy-koma när han kom. Han var ledsen för att ett par av hans kompisar varit dumma och dissat honom. Han kröp upp hos mig och vi pratade om saken och jag försökte trösta. Sen utvkecklades saker och ting så att jag gjorde den raka motsatsen. Till att trösta alltså.
Gustav frågade om jag vill se skrapsåren han fick på knäna i helgen när han snubblade på en sparkcykel. Det ena var väldigt stort, det andra, tyvärr, väldigt infekterat och jag blev tvungen att ta fram sprit och sårtvätt. Och även om jag tycker om alla sorters sår och särskilt den variga sorten så är det aldrig roligt att göra illa sitt barn. Som han grät, min lilla skatt, och det hjälper ju sällan att man försäker förklara att jag gör inte det här för att vara dum, utan för att det inte ska bli värre för dig. Det funkade inte alls.
Jag lade om såret bäst jag kunde, sen ringde pappa och sa att det var middagsdags. Gustav cyklade hem med tårvåta kinder. Och nu är jag rädd att han kommer tänka sig för både en och två gånger innan han dyker för ett spontanbesök nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar