Imorgon börjar jag jobba igen och semestern är definitivt över. Den var kort och dess väder inte vidare charmigt. Men jag har haft trevligt och jag har trots allt hunnit se mig om en del i landet.
När jag ska dra mig till minnes de bästa stunderna kommer en ögonblickshändelse to mind som utspelades på ICA Maxi i Flen där vi stannade till för att handla på vägen hem till pappa den första gången vi åkte ner. Kerstin, Fredrik, Emilia och jag var där. Vi spridde ut oss i affären, hetsiga och angelägna i vår handling då min pappa var lämnad ensam hemma med våra fyra barn och han gav signaler om han inte mäktade mycket längre till. Jag blev skickad till potatislådan, en sådan där man själv fyller en papperspåse med utvalda potatisar. Jag utförde mitt uppdrag och bakom mig glider en tjej upp. Hon är uppskattningsvis 15-16 år, hon har hår blonderat till gränsen av eldsvåda och fantastiskt små byxor. Försiktigt, som vore hon lite rädd för rotfrukten, närmar hon sig papplådan. Så bestämmer hon sig - hon plockar upp en med handen. Hon ger till ett utrop av förtjusning och slänger sen snabbt tillbaka potatisen i lådan och springer efter sin familj, högt och glatt meddelandes; - Men asså gud! Dom är typ helt hårda när dom inte är kokade!
Jag hade mycket roligt åt detta inne i mitt eget huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar