Och apropå min bror. Han är så fin. Igår när vi satt där på trottoaren på Sveavägen kom det en kille jäktandes förbi. Han hade bråttom, han var rätt stor och han hade en kasse tomflaskor i handen. Så ramlar han en bit ifrån oss och kan inte komma upp. Gatan är packad med folk men alla gör som folk gör. Man tittar, men man gör ingenting. Förutom Mattias som rusar upp och fram och hjälper killen upp. Lite assistans av en konstapel fick han också.
Mattias är en av de mest genomgoda människor som finns. Han är inte alls som mig, fast vi är syskon. Vid bordet bredvid oss, senare under kvällen, satt det en familj där pappan blev vansinnigt packad. Tre gånger ramlade han in i vårt bord. Jag blev arg och dryg - Mattias hjälpte till. Varje gång.
Men det lönar sig! Gud assisterar den som assisterar sina medmänniskor, för satan i gatan vad ragg han fick igår, lillebror.
Om ni träffar honom kan ni ju fråga lite försiktigt hur det gick med Bella från Nacka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar