Vi har äntligen skaffat en fin och proffsig (snygg och snoffsig - maaaatkompost! Nej det är en annan sång...) köksradio! Jag har länge saknat en, nu har jag en och jag kan nu lyssna på P3 när jag håller på i köket. Jag tycker så mycket om P3.
Idag när jag lagade middag (ja, Fredrik är borta - your's truly fick både tänka ut och laga ihop) lyssnade jag på nåt pratprogram. Som en förlängning av de här bärplockarskandalerna pratade man om huruvida svenska ungdomar var särdeles lata, bortskämda och för dryga för skitjobb helt enkelt. Man fick ringa in med sin åsikt. Programledaren tog emot ett samtal från en kvinna som var av motsatt åsikt. Att åtminstone de ungdomar hon träffat på var flitiga och arbetsvilliga.
- Men är du inte ungdom själv? frågade programledaren.
- Jag är 31, replikerade den sydsvenska kvinnan i fråga.
- Jaha, men då är du sådär mittemellan. En ung vuxen kan man säga, fortsatte programledarekvinnan.
Och jag, jag hörde inte mer. Istället strök jag en tår ur ögonvrån. Viskade till mig själv. There's still hope, Malin. There's still hope.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar