Vi har målat vår trapp idag, Fredde och jag. Eller ja, väggarna tillhörande densamma och inte själva stegen.
Tillsammans, en med roller och en med pensel, jobbade vi oss från golvet och alla metrarna upp till taket. Det var roligt och det blir fantastiskt fint men när vi höll på kunde jag inte låta bli att tänka på hur det skulle sett ut där i trappan i eftermiddags om vårt liv utspelat sig i en romantisk komedi (alternativt ett drama där en av oss dött i cancer på slutet). Ni vet. Hur det alltid funkar när par i romantiska komedier målar tillsammans. Det börjar med att den ena lite busigt och lekfullt målar lite färg på den andres näsa. Den andre hämnas genom att måla med penseln på den förstas arm. Sen blir det fnitrigt och ännu busigare - man börjar skvätta med penslarna mot varandra. Båda blir alldeles färgfläckade, man doppar fingrarna i färg och kletar på varandra. Sen börjar man hångla och ett tu tre så älskar det romantiska komedi-paret lidelsefullt på papperstäckt golv i utspilld målarfärg och ingen tänker längre på målningen,
Vi var oerhört proffessionella och målinriktade när vi målade och det blev ingen målarkladdig älskog på trappavsatsen.
Men å andra sidan är kvällen ung och vi ska snart dra andra varvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar