Mitt i all packningsyra och semsterglädje måste jag slänga in en liten parentes om Stenhamraskolan. Det känns som att skolan är en het potatis just nu och att många är en smula bekymrade. Det här med personalbristen, eller de otroligt stora barngrupperna, det orkar jag inte ens gå in på. Man blir mest bara ledsen. Klart är att man inte väljer att sätta in vikarier där det behövs och att man anställer efter lagen om minsta möjliga motstånd. Dvs över kort tid och för lägsta möjliga lön.
Därför förstår jag inte riktigt hur Stenhamraskolan kan ha det så dåligt ställt. Ekonomiskt. Man behöver bara snabbt se över klasserna och dess storlek för att konstatera att man inte lider någon brist på barn. Tvärtom. Och man sparar in på personal. Ka-ching!
På föräldramötet för sexårsverksamheten uppmanade man att varje barn skulle lämna in en pärm, komplett med register, till skolan för att de i sin tur skulle kunna dokumentera våra barn.
Fine. Jag köper det. 42 pärmar är en kostnad Stenhamraskolan inte kan bära - jag fixar en pärm. I det första veckobrevet som vi föräldrar fick igår efterlyser man nu hyllor. Att ställa dessa pärmar på. Vad som helst gammalt skrot vi hade hemma skulle duga. Man frågade även efter krukväxter - fönsterbänkarna gapade tomma. Och gamla uttjänta leksaker.
Nu vet jag att jag kommer från den skyddade världen av privat förksoleverksamhet. Där vi förser alla våra barn med dokumentationspärmar utan att blinka. Där vi upprustar och uppdaterar vår och barnens miljö ganska frekvent. För att det finns möjlighet. För att det är det rätta att göra.
Men så tänker jag på Elvira. Som får sitta där. Med sin pärm på golvet, for all I know, om ingen skänker skolan ett gäng hyllor.
Kanske ska jag ge mig in i välgörenhetsvärlden. Samla pengar. Vi har Haiti. Vi har Pakistan.
Och vi har Stenhamraskolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar