söndag 31 oktober 2010

CAN'T GET OVER

Så är jag ju tvungen att kolla upp det här med September. Hennes repertoar. För allt jag på rak arm kan komma på att hon har gjort är den där Satellites. En klämmig bit visserligen, men räcker den hela vägen fram till "folkkär"? Och hur tjatigt blir det inte om Lasse Berghagen, Lill-Babs, Christer Sandelin, Thomas Di Leva, Petter och Plura alla ska sjunga samma låt?
Men med Spotify's hjälp ser jag att hon har gort en hel del (för mig okända) låtar. Till exempel ett textförfattargenialsiskt verk som heter Until I Die. I vilken hon gång på gång på gång på gång sjunger raderna;

you have to believe me
I live
until the day I die

Sen är det bra så. Kanske nåt för Di Leva att sätta tänderna i. Han gillar ju djupsinnigheter.

DET ÄR SLUT OCH INGEN KAN HJÄLPA DIG

Och när Plura sjöng kom vi osökt in på Eldkvarn. Och Kärlekens Tunga, som är en av deras bästa. Fast som sjungs allra bäst av Jocke "Svårmodet" Berg, sångare i svårmodsbandet Kent.
Fredrik hade aldrig hört den. Det är synd för han gillar smärta. Och det gör rejält ont i den här sången.

VI ÄR ALLA LÖV PÅ SAMMA TRÄD

Förra söndagen lysnade jag på Digilistan i P3 och skrev ganska ingående om detta. I ett av de inläggen berörde jag, i lätt hånfull ton, TV4's nya lördagsunderhållning "Så Mycket Bättre". Jag hade då inte sett programmet men igår kollade jag in det andra avsnittet.
TV4 har samlat ihop ett gäng av våra mest folkkära musikartister i ett hus på Gotland. Eller ja, våra mest folkkära artister och Christer Sandelin som vi brukar säga. Eller var det, våra mest folkkära artister, Christer Sandelin och popsnöret September kanske? Nåväl, de här människorna känns relevanta i lite olika utsträckning kan man säga. Och meningen är att de ska sjunga varandras låtar och sedan höja varandra till skyarna.

Och nu tror ni att jag ska börja hacka och spy över hela produktionen. Spotta mina vanliga cynismer. Men det kommer jag inte göra. För vissa saker kan få till och med Satan att bli religiös. Som farmor brukar säga. Bortsett från det här med musiken har man ju rippat Stjärnorna På Slottet rakt av. Men det struntar jag i. För den här produktionen har ändå mer hjärta och värme. Och naturligtvi har den sina lökiga stunder, men jag är såld. Jag tyckte att det var riktigt fint och kändes faktiskt äkta. Alltihop förutom Christer Sandelin,  men vad jag förstår så har han fått hjälp nu.
Programmet igår tillägnades Thomas Di Leva, vilket innebar att alla de andra skulle tolka någon av hans låtar. Den allra bästa tolkningen gjordes av Plura (inspelningen är gjord innan han så näsligt åkte in för innehav) som sjöng Miraklet. Det var fantastiskt fint. Och Petter och Di Leva höll varandra i handen och världen var en vacker plats.
Jag må vara en lättsåld sentimental mupp, men då bjuder jag på det. Jag gillar det! Och jag ser fram emot Petters program.

DON'T CARE WHAT THE WHISPERERS SAY

Mamma - jag sätter en liten peng på att det var den här låten du pratade om.
Puss!

GLUGG

Jag är sugen på att börja använda mina nya glöggmuggar. Jag tycker inte om glögg (förutom saffransvarianten om vi druckit hos Cina två helger i rad nu) men jag tycker väldigt mycket om muggarna.

DUST IN THE WIND

Nu har jag städat och gjort fint både utomhus och inne. Det är rent, pyntat och stämingsfullt och jag tänker att det här vore ett ypperligt tillfälle att få oväntat besök. Sådär när folk bara dyker upp. Och då skulle de tänka att "Oj, vad fint det var här, och vi som kom över helt oannonserat, det måste ju betyda att det alltid är såhär fint i det Lagerlöfska/Duboiska hushållet. Fantastiskt! Vilka människor!"

Men man får aldrig oväntat besök när det är nystädat och man är stolt över sitt lilla bo. Oväntat besök får man när dammet ligger centimetertjockt i vardagsrummet, inte har orkat ens lägga sängkläderna halvt tillrätta, tandkrämsbeläggningen ligger vit och grann i hela handfaten, disken stretar i berg mot skyn och tvätthögarna gör det omöjligt att stänga badrumsdörrarna. Då kan man räkna med att det ringer på dörren.

EVERYDAY IS LIKE

Vi hade ett fantastiskt trevligt Halloween-firande hela dagen igår hemma hos Cina och Tommy i Viksund. Vi gick i skogen, lunchgrillade, fortsatte med vårt naturmaterialspyssel, lagade finmiddag och en massa annat mys. Barnen och Fredrik fick exempelvis köra grävmaskin och senare på kvällen åkte saxen fram och Freddan, Gustav och jag blev klippta - en kanondag!

Idag ska jag pynta vidare. Föröka hitta platser för vårt nya pyssel. Det är mycket mossa och granris i huset nu. Tog inga bilder den här gången dock. Tänker att den som är nyfiken kan komma förbi och se grejerna live.

fredag 29 oktober 2010

THE COSY'S

Man kan tro att bloggen tagit höstlov. Som alla andra skolbarn. Men så är det inte. Tror jag inte i alla fall.
Det är fredagsmys, så som fredagsmys ska vara. Med tom popcornskål, sovande barn i soffan och usla idol-sångare på tv.

Allt är i sin ordning,

onsdag 27 oktober 2010

SLASHER

Snart kommer Fredrik. Det är bra. Är det någon som rår på den där gasmaskbärande och spetshackemördande gruvarbetaren så är det Freddan.
Jag har tur som tokig jag.

NOT JUST ANYBODY

Arga Snickaren är på tv. Jag har inget ljud på, men jag tänker att han skäller på familjen. De har väl ingen plan gissar jag. De idioterna.

SNAKKE NORSK?

Här är en annan grej jag bara kan göra när Freddan är borta. Titta på Unga Mödrar. Det är annars strängligen förbjudet med de "Norska tonårsslynorna", som han säger.
Jag tycker att programmet har fantastiskt underhållningsvärde. En ung norskasiatisk mamma med tvillingar berättade nyss att när hon och hennes sambo går till lekparken är det alltid som en dubbeldejt. Eftersom de har sina två bebisar med sig. Sen tänker hon drömskt tillbaka på början av deras förhållande (ett år sedan). "Då var vi nyförälskade. Nästan jämt".

Jag förstår inte hur man inte kan gilla sådana djupsinnigheter.

MASTIFF

Jag förstår inte hur det än i denna dag kan vara intressant att debattera om det här med liggande och supande i dokusåpor. Är inte detta tioårig gammal skåpmat? Eller har Carl-Johan Schulman väckt en sovande björn?

I Kanal 5 har man under åtta veckor kunnat se Kungarna Av Tylösand, Calle Schlmans hatade fylle- och svineriserie. I SVT har man under lika många veckor kunnat se panel efter panel, milslånga rader av tyckare, moralisera kring samma tv-program.
Den här dokusåpan har fått mer uppmärksamhet i Sveriges Television än i Kanal 5, som faktiskt visar serien. Det får man ju säga är bra jobbat.

SLEEPLESS IN STENHAMRA

Idag är det min ensamonsdag. Då Fredrik är iväg på egna äventyr. Det gör mig inget direkt att vara ensam en stund. Jag kan underhålla mig själv ganska bra med  pyssel av olika slag.
En stund är det okej. Sen är allt annat tråkigt och så sitter jag där och väntar på att han ska komma hem och vara min finfina underhållning.
En stund är det okej. Sen tycker jag att det är alldeles för mörkt och att vi bor nästan som mitt i skogen. Och där står säkert den där gasmaskbeklädde och spetshackebärande gruvmördaren från filmen vi såg häromkvällen. Fy satan.
Eller den där onde asiatiske lille militärsnubben från "Rambo saves the day in Burma" som vi såg igår.

Eller nej, förresten. Honom hade jag kunnat plocka.

tisdag 26 oktober 2010

THE NEXT FARM

Efter att vi betalat våra nätta räkningshögar, jag och mamma, behövde vi muntras upp. Så vi körde lite after work på lokalhaket. Roligare finns det ju, och det är väl själva fan att det ska ligga vägg i vägg med ett gym, men vi gjorde det i alla fall. Och Fredrik mötte upp oss där efter jobbet. Dock blev det bara öl och inte middag, då maten där har en tendens att göra en, hur ska jag säga... jo, magsjuk.

Nu är vi hemma. Vi (Fredrik) ska laga god pasta till middag och sen tippar jag att det blir ett par filmer innan sovdags. Alldeles fantastiskt lagom och trevligt en gråkall tisdagkväll.

YOU ARE

BED HEAD

Igår var det bloggpaus både för läsarna och mig. Lite för att jag hade bloggat my frickin' ass off i söndags. Och  mycket för att vi gick och lade oss i sängen och körde filmmarathon klockan åtta.

From the looks of things kör vi en repris idag. Fast först ska jag betala mammas räkningar. Och kanske också mina egna. Oh happy day.

söndag 24 oktober 2010

MEN DET STÅR JU...

Ser en reklam på tv. TV3 har, tillsammans med Telia, en tävling. Priset i denna tävling är hundra stycken Iphones.
Tänker på hur fräckt det vore. Att vinna hundra Iphones.



Wicked.

FOLKABUSS


Det här är roligt. Ett särdeles skitnödigt vindsvåningsreportage i DN Bostad har fått det här YouTube-svaret. Genialiskt! 

"Den 7 oktober 2010: Redaktionsmöte på Dagens Nyheter. Chefredaktör, vd och ansvarige utgivaren Gunilla Herlitz, redaktionschefen Åsa Tillberg, Featurechefen Susanne Hobohm, Chefen för DN.se Björn Hedensjö, redaktören för DN Bostad, Bo Westmar, frilansjournalisten Sara Trus och många andra anställda av varierande dignitet." 

VARITÉ

Lyssnar på ett reportage om en kvinna  som uppträdde som strippa i ett varitésällskap på den tiden då sådana var vanligt förekommande i vårt land. De reste runt och uppträdde på marknader. Strippor, så kallde "nakenstatyer", svärdslukare, gummimänniskor, ormtjuserskor, transvestiter och annat spännande. Dessa uppträdanden förekom ända fram till mitten 70-talet då, som denna Gunilla Ekroth förklarar, "porren kom och tog över och förstörde marknadsscenen."
Lite sköna bilder från den svunna tiden kan man se i hennes blogg HÄR.

MUMIN

Efter den förkastliga Digilistan följer P3 Kultur. Med Johanna Koljonen. Den enda finlandssvenska stämman i världen som jag inte bara tolererar utan faktiskt till och med tycker om.

Sen kan man nog tycka att jag borde ha bloggat färdigt för idag. Och någon vecka framåt.

MOSSA

Nu har jag funnit en plats för det. Mitt hjärta. Mitt mosshjärta alltså. Bredvid mina föräldrars bröllopsfoto på byrån i övre hallen. Det blev fint.
Mitt andra hjärta, det riktiga. Det har jag också funnit en plats för. Hos världens finaste som befinner sig en våning under mig.
Men det är ju gamla nyheter nu.

RIDÅ

Men vem kom då på första plats, undrar ni. Vilken låt och artist var etta på Digilistan den här veckan, och således förra veckans mest nedladdade låt i Sverige.
Jo, det ska jag tala om, och det är ett skadeglädjande svar för er som känner till mina känslor för just denna söndertrasade musikslinga.
Den mest nedladdade låten i Sverige är, (för första gången sedan den släpptes) Från Och Med Du med Oscar Linnros. Tack vare föra veckans Idol.

Tack och hej.

40+

Varje år när Ladies Night går upp tänker jag att jag sa skriva något om det. För att mina tankar och känslor inför produktionen består. Jag har tänkt så även i år. Men så läser jag mitt inlägg från oktober 2008.  Och inser att jag sagt allting redan där.

Ni läser om mina betraktelser av halvnakna män i Globen HÄR.

SKOMAKARE

Så når nyheten mig. Att i början av nästa år ska Gwynteh Paltrow släppa en skiva. Ett countryalbum.  Och plötsligt blir jag så trött. Vänder blicken ut genom mitt fönster och låter den vila på de sista gula bladen som för sitt liv klamrar sig fast vid vindpinade och regnvåta grenar i skogen här utanför.
Tänker på det meningslösa i detta budskap. Varför, tänker jag. Precis som jag gör när det gäller svenska artister som gör countrymusik. Varför, tänker jag. När det redan finns så många. Som gör det så mycket bättre.

SKULLZ

Fredrik och barnen trotsade vädret och gick ut en stund. Och när han kom tillbaka hade han inhandlat dessa sköna värmeljushållare på NK Stenhamra.
Och genast är vi ännu ett steg närmare till att ha förvandlat vårt sovrum till ett goth-tempel.
Gött.

DIGI THIS

Eftersom regnet vräker ner över ett råkallt Färingsö har jag liksom inrett mitt lilla sovrumskontor. I början drack jag te, men sen glömde jag bort det, drycken blev sådeldes kall och då ville jag inte ha mer. Ljummet hallonte är bara så och så lockande trots allt.
Under mitt knapprande, bloggande och uppdaterande av andras diton, har jag även lyssnat till Digilistan i P3. Digilistan är topplistan över veckans mest till mobil och dator nedladdade låtar. Det är alltid intressant, på ett för mig lite sådär fnissigt och skämmigt vis. För vet ni vilka låtar som hittar sig in på den här listan? Jo, det är sånt som Svenne hörde i tv under föregående helg. Det slår aldrig fel. I denna vecka, exempelvis, Iris med Goo Goo Dolls. Mäh! Vilken gammal låt, tänker ni. Och det är sant. Låten är förvisso bra, men härstammar från 90-talet. Men i förra veckan sjöng Idol-Linda den i programmet med samma namn. På samma fiffiga vis hittade The Knife in på listan tack vare Idol-Linnéa. The Knife som aldrig förut legat på en svensk musiktopplista. En annan artist som dök upp i Digilistan var Ted Gärdestad med sin stämningsfulla bit Så Mycket Bättre. Vinjettmusiken till TV4's nya lördagsmusikunderhållning.

Svenne är lättledd. Och saknar till synes fullkomligt förmåga att söka musik på egen hand. Då är det ju sannerligen bekvämt med tv.

THE LAW

Men man kan ju knappast beskylla den gode John Mayer för att vara en hycklare i sitt eget textskriveri heller. Som i denna fina bit där han förklarar att allt han vill är att bli hög och ligga runt. Fair enough.

I don't remember you looking any better
But then again, I don't remember you

KISS & TELL

Jag undrar om den där svåre kvinnotjusaren John Mayer, genom denna låt, lär sig att inte messa med unga flickhjärtan. I alla fall inte om de tillhör världsberömda countrypopsångerskor som aldrig gjort någon hemliget av att förvandla sina spruckna förhållanden till sångtext. 

Taylor Swift - Dear John

Long were the nights when my days once revolved around you
Counting my footsteps,
praying the floor won’t fall through, again
My mother accused me of losing my mind,
but I swore I was fine

You paint me a blue sky
and go back and turn it to rain
And I lived in your chess game,
but you changed the rules every day
Wondering which version of you I might get on the phone
tonight
Well I stopped picking up, and this song is to let you know why

Dear John,
I see it all now that you’re gone
Don’t you think I was too young to be messed with?
The girl in the dress,
cried the whole way home.
I should’ve known

Well maybe it’s me and my blind optimism to blame
Maybe it’s you and your sick need to give love then take it away
And you’ll add my name to your long list of traitors who don’t understand
And I’ll look back and regret how I ignored when they said “run as fast as you can”

Dear John,
I see it all now that you’re gone
Don’t you think I was too young to be messed with?
The girl in the dress,
cried the whole way home

Dear John,
I see it all, now it was wrong
Don’t you think 19 is too young to be played by your dark twisted games, when I loved you so?
I should’ve known

You are an expert at sorry,
and keeping lines blurry
Never impressed by me acing your tests
All the girls that you run dry
with tired, lifeless eyes
cause you burned them out
But I took your matches before fire could catch me,
so don’t look now:
I’m shining like fireworks over your sad, empty town

Dear John,
I see it all now that you’re gone
Don’t you think I was too young to be messed with?
The girl in the dress,
cried the whole way home.
I see it all now that you’re gone
Don’t you think I was too young to be messed with?
The girl in the dress wrote you a song
You should’ve known
You should’ve known
Don’t you think I was too young?
You should’ve known

Låten finns med på Taylor Swifts nya album, Speak Now, som släpps den 25 oktober. 

PS

Ett par bilder föll bort ur bloggers, förbättrade men ännu till perfektion, bildhanteringsprogram.

 Min barkljusstake...
...och vår skumpapaus.
Härlig dag.

MOSSIGA BILDER

Vi hade i alla fall tur med vädret, kan man idag konstatera om vår utomhusdag igår. Det var en alldeles fantastisk höstdag och vi hade så trevligt på Cinas veranda under ett par pyssliga timmar. Jag tänker att ni gärna vill se i bilder vad vi hade för oss. Klart ni ska få.


 Vi började med att åka till Sånga kyrkogård för att sätta en lykta vid morfars grav.
Hej morfar.
 Det här fina pysselbordet hade Cina dukat upp när vi kom! Sen bar det av ut i skogen för att samla material.
 Cinas hjärta. Som tyvärr hamnade på sidan.
 Mitt hjärta. Som jag inte vet riktigt var jag ska ha än.
 Mamma blingade sitt hjärta med pärlor.
 Ett hjärta till morfars grav.
 Cinas ljus i mosskulle.
 Cinas ljusbricka.
 Min mossiga ljusbricka.
Ett litet arrangemang på tegelpanna.
Det är fantastiskt roligt med pyssel!

lördag 23 oktober 2010

CLG

God lördagkväll på er!

SITTIN' ON GO

Pysselkorgen är packad och klar.
Så är även jag.
Nu väntar jag bara på bilen. Men i Färjestaden har man visst tagit sovmorgon.

PYNTA

Om en stund ska jag åka upp till min moster i Viksund tillsammans med mamma. Idag är det höstpysseldagen. De har årliga sådana och i år ska jag få vara med. Först går man i skogen (alternativt på Gustavshill) och plockar mossa och kottar och pinnar och lavar och annat, sen pysslar man ihop fina saker. Som kransar, ljusdekorationer, krukor, gravpynt och annat höstvackert. De är jätteduktiga och jag hoppas att lite av det ska smittas av på mig!
Sen är man också utomhus hela tiden. Och det är ju lite kyligt så det är till att hålla sig varm. Oftast med hjälp av varm dryck har jag förstått. Rom & varm choklad, glögg osv. Jag är inte alls förstjust i glögg, men de här damerna är i princip svenska mästare i den ädla juldrycken. Kanske kan jag smittas lite av det också. För den goda stämningens skull om inget annat.

fredag 22 oktober 2010

BÄTTRE

Word.

STONER

Jag kollar på det här TV4-klippet (som samma kanal försökt stoppa spridningen av) och det är ju stora skämskudden fram.
Andreas Kleerup i intervju om musik han gjort till någon skitnödig föreställning. Men hur mår han egntligen? Själv hävdar han i efterhand att han var morgontrött. Och visst, det kan ju drabba vem som helst. Även om vem som helst kanske hade försökt skärpa sig, i alla fall under de åtta minuter man är i direktsänd tv.
Han har ju haft sina bekymmer med media, den gode Kleerup. Och jag tänker att på Nyhetsmorgon kan man ju knappast ha varit ovetande om detta. Om hans bekymmer med...morgontrötthet. Det är förbluffande, tycker jag, att man lät honom sitta med i den här intervjun när han är så uppenbart...morgontrött.

PROFILER YES I AM

Hörrni, det är ju ruggigt med den här nye "Lasermannen" som härjar. Fantastiskt otäckt. Men rest assured. Man har tagit hjälp av en riktigt vass expertprofilerare. Han har nailat en gärningsmannaprofil och går ut med följande:
Gärningsmannen: 1 - agerar ensam. 2 - är försiktig och vill inte bli observerad. 3 - väntar i mörkret på tänkbara offer.

Skönt med experter. Som klargör sådant som är bortom fattning för oss vanliga dödliga.
Jag tänker att de tar honom nog vilken dag som helst.

TIPP TAPP

Men sådärja. Den nya stjärniga tomteduken är på. Idag har det snöat.
Hör ni?
Det är julen som knackar på.

torsdag 21 oktober 2010

YOU

I run to you - Lady Antebellum. Snart i Rix och Mix nära dig.
Men det är en fin bit. Presenterad av världens bästa Reba!
Och Taylor Swift.

RESURS BANK

Vi ska titta på Lyxfällan. Lyxfällan som i kväll tar tag i Sveriges i särklass dummaste brud. Man får inte missa. Om inte annat, för att det är så fantastiskt skönt att se människor som är, by far, more f-ed up than you are.

PÅ EN TORSDAG

Här har ni dom. The remains av en fantastiskt trevlig kväll. Det har blivit tradition att jag, vi, gör något lite extra mysigt och trevligt på torsdagkvällarna innan jag lämnar över mina barn till pappa för en vecka. Som en liten avslutning på vår vecka. Som en liten sista puff. Mer än sällan är mamma och Göran också med under dessa kvällar. Så som ikväll. Vi har myst och ätit gott och skrattat och haft det alldeles fantastiskt bra.
Nu är barnen nattade. Mamma och Göran har åkt hem till Färjestaden. Kvar är jag och Fredrik. Och våra datorer.
God torsdag på er.

onsdag 20 oktober 2010

ARG

Jag väntar på att Fredrik ska komma hem. Jag har tv:n på men lyssnar på musik i spotify istället för på Arga Snickaren. Han behöver inget ljud. Jag vet vad han säger ändå.
I söndags gick vi på husvisning, mest för skojs skull, och sen gjorde vi imitationer av Arga Snickaren, om han gjort ett housecall i vårt nya hus.

"Vad är det här då? Vad är det här? Har ni nån plan för den här väggen? Jag ser ju att ni har rivit här. Ni har rivit här. Det är mögel på väggen. Det ser ni ju klart och tydligt. Vad är planen Fredrik? Hur hade ni tänkt att ni skulle få ihop det här? Och det här taket? Har ni nån plan för det här taket? Det är ju för fan på väg att ramla ner. Det är ju livsfarligt, fattar ni inte det?! Fan, ungarna kliver in här och får ett helt jävla tak i skallen! Fattar ni vad som händer då? Vad är planen? Fredrik, har du frågat Malin hur hon mår? Hon är ju för fan skitledsen! Det här skulle ju varit fixat för flera år sen! Det händer ingenting här, vafan väntar ni på? Det är ju erat förhållande som står på spel här! Ta tag i det här nu, visa upp en plan! Fredrik, hur lång tid tror du att det tar att bredspackla den här källarvåningen? Fyra timmar? Det tar sex dagar Fredrik! Fan, ni måste ju hajja läget nån gång! Ni har tagit er så jävla mycket vatten över huvudet."

Nånting sånt skulle han ha sagt.

BAGARBERTA

Nice buns, huh?

BOY MEETS GIRL


IS GOOD

Igår var jag vaken alldeles för länge. Jag hade tänkt att jag skulle läsa ut min bok, och när jag väl insåg att detta inte var möjligt var klockan redan en bra bit in på nästa dag. Och då ligger jag hopplöst där, och räknar de få timmarna tills klockan ringer och får mer och mer ångest när jag tänker på hur trött jag kommer att vara på jobbet. På mina barn.

Men den ångesten var inte direkt time well spent, för den här dagen har gått som en frickin' dans! Redan imorse körde jag om mitt eget schema och så satt vi där på soffkanten, barnen och jag, och väntade på att klockan skulle bli tillräckligt mycket för att gå hemifrån. Och sen har det bara flutit på. Vi har jobbat en smula kort idag, men det har inte märkts alls. Jag har fått en massa saker gjorda och haft värsta energin. Var tusan den nu kan komma ifrån.

Sen hämtade jag barn. Fyra stycken då de hade med sig varsin kompis hem. Via Konsum för lite handling och så hem. Där jag började baka solskensbullar och fixa middag.
Nu är klockan 18:40. Middagsfixet och bakningen är avklarad och bortdiskad och nu sitter jag med min egen middag (tonfisk - Fredrik är borta) och inser att jag inte suttit ner sen min rast vid halv ett. Men jag är inte slut än. Jag ska läsa lite läxor. Packa gympakläder. Duscha barn och fika med desamma. Och jag tänker mig samma flyt kvällen ut.
Det är trevligt när en toppen-mamma-dag kombineras med en toppen-jobb-dag. Idag är allt precis som det ska vara.

Kanske tänker ni att att jag måste vara hög. Själv ser jag för mig hur vitklädda män snart kommer med tvångströjan. Men jag kör så länge det håller.

tisdag 19 oktober 2010

COOKIETIME

Ni har vi gjort en kaka. Jag och barnen. Jag är inte alls bra på att involvera barn i köksarbete (mitt yrke till trots)  men jag övar!
Vi gjorde mockarutor. Eller kärleksmums eller kalla det vad man vill. Men vi hade inget kokos så det blev hjärtan och kulor på toppen istället. Men det är väl så det bästa idéerna kläcks. I brist på annat.

Något för barnen och Fredrik att sätta tänderna i när jag är på APT.

BEATING YOU TO IT

Jag ironiserar naturligtvis runt det här med kriget i Afghanistan och våra svenska soldater på plats. Jag har inget intresse av det militärpolitiska över huvud taget, ingen kunskap och borde heller inte lägga mig i. Det handlar ju faktiskt om verkliga riktiga männsikor och självklart blir dessa, och deras anhöriga, ledsna när de råkar illa ut. Blir skadade i benen och får sina känslor sårdade och så vidare. Jag vill bara blygsamt peka på det uppenbara i att vi i Sverige är ju knappast hårdast drabbade på så vis.
Vi vill gärna vara tuffa och balla, och självklart ställer vi upp, vi skickar folk till behövande plats, och titta vad fina vi är, vad duktiga vi är - i rättvisans namn. Men det känns ju lite som att man inte alls kalylerar in några av de eventuella konsekvenserna med att bistå i ett krig i denna "välvilja". För det är ju faktiskt vad man gör. Och risken är ju rätt stor att man så att säga, hamnar i skiten, om man frivilligt reser till en krigszon. Det kommer att hända otrevligheter. Som att afghanerna, som nu till exempel, blir arga, känner sig trängda och gör vad afghanska soldater gör. Öppnar eld. Och även svenska soldater kommer att såras, ibland till döds, andra gånger lindrigt.
Nu har en man skjutits till döds, och det är fruktansvärt på alla sätt och vis, och då hålls det krismöten mellan ÖB och Reinfeldt om att eventuellt ta hem alla vi har på plats. På folkets begäran.

Det känns som att man får bestämma sig. Eller har jag fel?
Jag tar och bakar lite och funderar på saken.

BOO!

Gör mig iordning en smula. I eftermiddag ska jag gå upp till jobbet för att delta i vårt personalmöte. Ska bli lite skönt att få komma ut. Träffa lite människor. Även om det naturligtvis kunde varit under festligare förållanden. Det kunde det.

Inser, när jag sminkar mig, att det är dags att sluta använda solpudret. Känner mig lite som en begravningsentreprenör och borde ha stor chans att få anställning som sådan. Så van som jag är att sminka lik.

JUMPER

I helgen såg vi Yes Man med Jim Carrey. En medelkomedi, smårolig på sina ställen. Vi tycket den här scenen var rätt festlig och funderade en smula på vilka som gjort låten i original.
Third Eye Blind visar det sig.

BATTLEFIELD

I ljuset av den senaste tidens händelser i Afghanistan tycker nu varannan svensk att Sverige ska kalla hem sina trupper. Och det är väl klart som fan. Att vi ska ta hem våra soldater. För nu har det ju, återigen, visat sig att de där jäkla afghanerna är ju inget att lita på. De är runt ut sagt dumma mot våra soldatkillar. Hur i helsicke ska man kunna åka iväg för att bistå i en krigssituation om man blir bemött på det här sättet?! Med hårda ord och skottlossning.

Vet ni vad det är? Det är orättvist! Och så kan vi sannerligen inte ha det. Ta hem de där trupperna nu.

måndag 18 oktober 2010

HINDSIGHT 20/20

Efterklok är lätt att vara. Just nu önskar jag att jag varit förklok. Då hade Gustavs mobiltelefon varit internet-spärrad från augusti istället för från och med idag. I och med detta hade jag varit tusen kronor rikare. Istället för mobiloperatören 3, och dess barnappealande spelsäljande.

Och genast är huvudvärken tillbaka.

SILENCE

De som tycker om min blogg, och all nonsens jag fyller den med, brukar även tycka om när jag är hemma med vab eller sjukdom eller vad det än må vara, på grund av att jag brukar fullkomligt spruta ur mig inlägg då. Jag brukar skriva högt och lågt om allt och inget. Mina mest trogna kan sitta där på sina arbeten och klicka på uppdatera-knappen och få fram rykande färskt bloggmaterial varje gång.
Jag gillar det. Både att massproducera blogg och tanken på er som läser. Och imorse, efter att jag sjukanmält Gustav, vab-anmält mig själv och ledighetsanmält Elvira, då tänkte jag att hey, vilken bra dag för bloggen!

Men så tyvärr, är huvudet så tomt. Så tomt.

THE VAB

Det blev vab. Hade inte kunnat skicka Gustav till skolan med gott samvete. Han gör inte många knop idag med sitt snor och sin hosta.Vill mest ligga med huvudet i mitt knä, och det kan jag ju förstås ställa upp på. Ser på min vab-status att jag inte varit med hemma med Gustav sen i februari. Det är ett bra frisk-streak måste jag säga.
Elvira är också hemma med oss så klart. Hon önskar att det var hon som var sjuk istället ("Känn på min panna, visst är den VARM?"). För då skulle hon få ligga i soffan och äta nudlar, säger hon. Det är visst en gammal rutin hon minns.

Nu ska jag gå och se om det finns nån tid i tvättstugan. Annars ska jag spela senildement och sno en.

Och nej, Fredrik, ingen får ligga i soffan och äta nudlar.

söndag 17 oktober 2010

SICKLY

Jag har gått runt och mallat mig en smula över att jag inte haft några frånvarodagar från jobbet den här terminen. Bortsett från semesterveckan då. Jag har inte varit sjuk, barnen har inte varit sjuka. Det är ju bra på alla sätt och vis, vi har haft tur helt enkelt. Men sån sorts tur ska man hålla tyst om och inte hålla på och jinxa genom att skryta om det.
Nu ligger Gustav där uppe och är alldeles förkyld och på febergränsen. Får se om mitt rekord håller sig igenom den här veckan. Eller om det blir till att inse sitt nederlag och bekänna vab.

ALABAMA

Jag gillar skarpt det här inlägget som Fredrik skrivit, där han försöker klarlägga lite av mina familjeförhållanden. Inga konstigheter.

POST SKARESTA-SYNDROM

Vi har haft det riktigt bra i helgen, även om somliga av oss inte var på topp hela tiden och kanske stundtals dämpade stämningen. Pappa var lite sjuk, jag var lite sjuk, Gustav lite förkyld och sådär. Men vi gjorde vårt bästa, vi var oss själva och jag hoppas vid gud att vi inte skrämt bort Bella och hennes son genom detta.
Men även om vi var lite slitna så hann vi med det viktigaste;

 Gosa med hundar och hästar
 Utföra gårdsjobb - här plockas en sommarhage bort
och plocka en massa svamp!

Utöver detta hann vi förstås med en massa trevligt umgänge, äta och dricka gott och få en god dos av den friska (men utmattande) Skarestaluften.
Jag längtar redan tillbaka. Gissar att det lär dröja till Kerstins 40års, förlåt jag menar Halloweenfesten om fyra veckor. 

fredag 15 oktober 2010

FÄRJA

Nu åker vi mot Sörmlands skogar. Morfar väntar. Och gammelfarmor.
Jag väntar mest på Mattis och Bella. För dom har den mest dyrbara last med sig. Min Fredde!
Jag sitter säkert i baksätet med mina små troll, bland DS, kuddar, täcken, mobillurar och annat viktigt.
Det blir en bra helg!

torsdag 14 oktober 2010

SHARE

Jag lyssnar, som bekant, alltid på Morgonpasset i P3 på mornarna. Det är ett trevligt sätt att starta dagen. Häromdagen diskuterade man Facebook, närmare bestämt statusuppdateringar på Facebook. Folk fick ringa och sms:a in och beskriva vilken sorts statusuppdateringar hos folk man störde sig allra mest på. Vad som framkallade irritation rent av.
Och jävlar i min lilla låda vad folk hörde av sig. Man fullkomligt avskydde i stort sett allt som skrevs på fejjan.
Man blev arg över folk som skrev om sina barn, om nåt framsteg eller nåt gulligt de gjort, för vem fan bryr sig? Alla ungar är precis likadana och man skulle bespara omvärlden värdelös info om ens egen avkomma.  Man blev arg över folk som skrev om att de tränade och motionerade och hade träninsgvärk osv osv. För vem fan tror dom att dom är? Som bara vill få andra att må dåligt över att dom inte tränar.
Man spydde tonvis med galla över folk som var upp över öronen förälskade och proklamerade detta i sina statusar. Det var äckligt och motbjudande och ankom endast de två inblandade i förälskelsen och inte alla ens Facebook-vänner.
Man gjorde även fullständigt ner människor som hade städat, gjort något bra på jobbet, vunnit något, tjänat lite extra, ställt upp och varit snälla mot någon, för det var väl värst vad den var jävla duktig då och skulle hävda sig inför omvärlden.

Det fanns ingen hejd på häcklandet. Man efterlyste då lite försiktigt statusuppdateringar som som man tyckte var okej att läsa istället, men fick ingen respons alls.

Jag blir lite trött och funderar för mig själv om inte detta är typiskt svensk. För man ska fan i mig ha Facebook. För det har hela världen och det är ballt och inne. Man vill inte hamna efter och vill gärna ha stenkoll på allt och alla. Men när man väl har den där kollen, då är det fritt fram för Svenne att börja gnälla. På vad alla andra skriver. Man vill under inga omständigheter höra talas om att någon annan är duktig, framgånsgrik, motiverad, lycklig, kär, allmänt glad eller tillfreds med livet. För det är ju inte jag och då är det orättvist.

Och så kan man ju inte ha det.

DOING IT

Tvätta på torsdagar är så mycket roligare än att göra det på fredagar.
Jag skrattar hela tiden.

onsdag 13 oktober 2010

JÄVLIGT ARGA


Jag ångade mig rätt hårt och var tvungen att köra mute-knappen rakt av. Men här kommer lite av Arga Snickaren ändå, som plåster på såren. Fast i David Hellenius tappning. Kungligt. Klippet är långt men bara roligt mellan typ 1:50 och ett par minuter framåt.

TPT

Bönderna vann. Jag rodnar redan.

HOLLOW

Joey: You didn't cry when Bambis mother died?!


Chandler: Oh yes, it was very sad when the they stopped drawing the deer!

Haha! Det är för tewsan 2010 och det finns fortfarande avsnitt av Vänner som jag inte har sett! Oh joy!
 
Tack till min redigerare Marlene Hagberg.

EENIE MEENIE

Som om inte det var nog. Jag har riktiga problem också. Kan inte bestämma vad jag ska titta på klockan 20:00. Arga Snickaren. Eller Bonde Söker Fru.
Jag tycker om Arga Snickaren. Tycker att det är fantastiskt underhållande när han raljerar och skäller ut stackars skamsna människor för att "de inte har någon plan!" Sen kramar och tröstar han dom. Och sen skäller han lite till. Sköj!
Men de überpinsamma bönderna som söker kärlek och ligga, de är ganska festliga dom också. På det där sköna jag-måste-gömma-mig-bakom-skämskudden-och-hålla-för-öronen-sättet.

Ah, dessa svåra val man ställs inför i livet!

CHIPPER


Men annars. Jag har det bara bra. Klarar mig finfint på egen hand.
Yes-siree-bob. Inga konstigheter.

FOR ONE

Psyched! Ni trodde väl inte att jag var enkel? Okej, det handlade om nudlar och tonfisk, men herregud, inte rakt av. Jag gjorde en fantastisk röra med tonfisken, hackad rödlök, creme fraiche med vitlök och parmesan, majs och peppar.
Ni trodde kanske att Fredrik var den enda kocken i det här förhållandet. Think again, baby. Think again.

Jag inser att det ser ut som absolut kräks på min tallrik.
Men det smakade bättre. 

MED MIG SJÄLV

Verkligen Malin. Du är ensam hemma. Är det här det bästa du kan göra?

Nudlar och frickin' tonfisk?!

KROKUS

Och nu en rapport för den som undrar vad Your's truly har för sig en onsdagkväll som denna. Jo det ska jag tala om. Fredrik spenderar tid med sina barn och väntas hem vid 22-tiden så jag har en del egentid on my hands. När jag kom hem från jobbet började med en köksröjning. Sedan dammsugning och en halvhjärtad badrusmstädning.
Nu har jag blogg- och spotifypaus. Välförtjänt sådan. Om en stund ska jag ge mig ut och promenera och samtidigt klara av ett par telefonsamtal till några av mina käraste familjemedlemmar för att klarlägga lite planer för helgen.
I helgen åker vi till Skaresta, har jag talat om det? Jag längtar

REMEMBERANCE

Jag talade även om för Elvira, eftersom det tillhör hennes personliga historiekunskap, att på den här dagen för nio år sedan gifte jag mig med hennes pappa.
Det enda hon tyckte var intressant med det var HUR i hela världen jag kunde komma ihåg att det var just den här dagen i så himla många år. Det kunde hon inte greppa. Och säkert finns det en hel del äkta män i världen som delar hennes funderingar kring just den biten.

GOS

Idag kom våra gamla sexåringar och hälsade på. Det var roligt och dubbelt så för mig som i och med detta fick träffa Elvira. Hon är hos pappa den här veckan och vi har inte setts sen i fredags. Det var härligt att få bonusmysa lite och kolla in nya stora tandgluggen.

Världens finaste Virus.

Jag saknar ingenting i livet. Förutom mina barn varje dag. Ja, och ett par miljoner på banken. Om vi ska vara petiga. 

tisdag 12 oktober 2010

STICK WITH IT

Historien upprepar sig själv. Vi började kvällen med att promenera och avslutar med god mat, gott vin och Californication i soffan.

Livet är så väldigt lätt ibland.

TURNING LEAF


Vi har varit nere vid stranden idag. Det är ett rätt bra jobb jag har.
Och det är en vacker plats vi bor på.

måndag 11 oktober 2010

SLEEP OVER

Vi har fått en överraskande nattgäst. Så är det med livet, det blir inte alltid som man tänkt sig. Men familj är familj, och när det så krävs, då bäddar man på soffan. Inga konstigheter.

KEEP THE FIRE BURNING

"Om det nånsin börjar brinna på Söderströmsväg så vet jag var branden startade," sa Mattias sist han var här. Efter att han varit på toaletten och hittat brinnande doft- och värmeljus därinne.
Vi tycker om ljus. Snart ska vi äta middag och det brinner 26 stycken i vardagsrummet. Det hör som höstmyset till ju!

Och jag tänker att nu när Mattias skaffat flickvän kanske han också får använding för stämninsghöjande doftljus. Minns att han fick ett gäng i julklapp av mig för hundra år sen. Dags att damma av.

SKAPLIG MÅNDAG

Vi har just gått en lång, rask och uppfriskande promenad i höstvacker solnedgång. Nu ska Fredrik brassa vildsvinsstek. Till denna serveras visst kokt potatis och grönpepparsås. Han påstår även att det är rödvinsmåndag.

Där ser man.

GOD MORGON

Men sådärja. Minusgrader. Det känns ju...uppfriskande. På det där sättet så att det liksom gör ont i huden. Jag noterar att det även är ganska kallt utomhus.

söndag 10 oktober 2010

[CH2CH2OH]nn=1-2)

Efter att idag ha skrivit en lång arbetsrelaterad text där begreppet "tensider" var ständigt återkommande kände jag mig tvungen att kolla upp ordets exakta betydelse med hjälp av google och wikipedia.
Nu har jag gjort det. Nu vet jag. Det här är ju inga konstigheter. Läs själva. Så vet ni vad ni ska svara om ni någonsin får frågan vad tensider är för något.

Nonjonaktiva tensider är tensider där den hydrofila delen utgörs av neutrala grupper som polyetylenglykoletrar (R-[OCH2CH2]n-OH), alkoholer (R-OH), amidalkoholer (R-CO-N[CH2CH2OH]nn=1-2), polyglukosidetrar. R-grupperna som är hydrofoba är vanligen alkylgrupper. Nonjonaktiva tensider har goda emulgerande och rengörande egenskaper, även vid låg temperatur och löddrar lite (polyetylenglykoletrars vattenlöslighet minskar med ökande temperatur). Ofta tillsätts nonjonaktiva tensider till anjonaktiva tensider för att stabilisera dessa och öka viskositeten. Denna typ av tensider återfinns i emulgeringsmedel i krämer och hudvårdsprodukter, rengöringsmedel av skilda slag, diskmedel, tvättmedel, tvålar och schampon.


Den hydrofila delen kallas något förenklat för etylenoxidkedja. Denna blir hydrofil genom att den omges av "ett moln" av vattenmolekyler. Vid en temperaturökning kommer vattenmolnet att skingras varvid den nonjonaktiva tensiden blir gradvis vattenolöslig, vilket visar sig genom att lösningen blir opak. Man har då uppnått den s.k. grumlingpunkten. Ovanför grumlingspunkten kan nonjontensider verka skumdämpande, vilket har stor betydelse i t.ex. maskindiskmedel och torkmedel

MY LOVE WILL FLY TO YOU EACH NIGHT

Gustav och Elvira är hos pappa nu och alldeles nyss ringde de för att säga godnatt. Så som vi gör. Elvira var så glad och berättade att hon äntligen tappat den där framtanden som varit lös så länge. Gustav pratade lite sådär stötigt som jag vet att han gör när han biter ihop för att inte bli ledsen. Och fast jag vet att våra barn alltid, alltid har det bra så har jag ett hål av saknad i mig varje stund jag inte har dom hos mig. Så är det.
Och så kom jag att tänka på den här låten. Som är skriven av en pappa som saknade sitt lilla barn, och då allra mest att vara hos honom vid läggdags. Så han skrev Godspeed till sin son. Och lät Dixie Chicks göra en hit av den.
Orka igenom jiddret i  början. För det är fantastiskt fin sång.

FAST IBLAND ÄR DE BARA OTÄCKA




SPREADING THE AWKWARDNESS

Jag hade helt glömt bort den här sidan! awkwardfamilyphotos.com. Det är ju så fantastiskt roligt. Att andra människor också ser knäppa ut.

COVER ME

Får upp en Tele2-banner. Deras slogan är "Bättre täckning får du leta efter". Och det känns som att när Fredrik hade Tele2 som mobil bredbandsleveratör var det det enda han gjorde. Letade efter bättre täckning. Så det var ju en slående reklam. Men kanske inte på önskat vis...

NUTCASE - I AM

Vi avslutade vår dag i stan igår med ett besök på medeltidskrogen Sjätte Tunnan i Gamla Stan. Ett fantastiskt häftigt och stämningsfullt ställe i ett källarvalv. Och hemsökt, som sig bör. Detta gäller väl i stort sett hela Gamla Stan, men här nere håller sig historierna färska eftersom det händer saker hela tiden. Mamma och Nettan har varit där fler gånger än jag, fått höra en hel del av personalen, och även sett saker själva. Hur saker farit i golvet och gått sönder utan anledning och så vidare.
Jag är oerhört fascinerad av spökerier och är väl, vad man skulle kalla, en believer. Även om det här kanske inte är nåt man pratar så mycket om med risk för att bli tagen för ett komplett nutcase. Men det finns så mycket saker vi inte har den minsta aning om, och spökhistorier finns det för många av för att kunna avfärda alltihop som bluff och båg. Det handlar mycket om, tror jag, hur öppet ditt sinne är. Och därför är det så att barn ser allra mest, eftersom deras sinnen fortfarande är "blanka". De har inte reglerna och riktlinjerna klara för sig än, om vad som är menat att finnas och vice versa.

Gustav såg mycket konstigt på Öland när han var liten och vi bodde i stuga i Köpingsvik, en skådeplats för mycket otäckt i forntiden. Han kunde säga saker, helt oapropå, som gav oss andra rysningar. Han var så liten och fattade ju inte själv, men nån gång när vi satt utanför stugan blev han tyst och som lite ledsen och förklarade för mormor. "Det är dom där barnen. Dom där barnen där borta mormor, dom är inte glada." Han kunde berätta att dom var ledsna och dom var hungriga. Han hade fått lite melon och han gav sig inte förrän han fick ge lite till "dom där ledsna barnen" också. Eller när vi var på väg ut i vattnet nere på stranden och Gustav vänder sig om till Göran och säger; "Kom nu Göran. Men akta dig för dom där riddarna bara."
Nettan berättade liknande historier från hotellet de bott på i Visby. Där barnen behövt mycket hjälp och terapi för att de såg precis allt som hänt där. Hängningar och annan ond bråd död som gjorde att de mådde väldigt dåligt.

Sen får man tro vad man vill. Jag väljer att göra det och jag tycker att det känns betryggande. Att det finns någonting mer än den här korta stunden vi är här.

Här är en länk till lite spökerier på Sjätte Tunnan

https://www.flashback.org/leave.php?u=http%3A%2F%2Fwww.tv4play.se%2Fhem_och_fritid%2Fdet_okanda%3FvideoId%3D1.826493

LOCAL HERO

Nu en solskenshistoria ifrån djurens spännande värld i Sörmland. Min pappa ringde idag och var uppspelt och glad med en historia för bloggen.
Pappa och Kerstin arbetar som bekant ideellt för viljouren och blir uppringa i tid och otid av människor med skadade eller allmänt vilsna djur på halsen. Så kommer de till undsättning. Idag var det en kvinna som ringde från Kullbergska sjukhuset i Katrineholm. Hon hävdade att hon där hade en vilsen och förvirrad utter. Man hade lite svårt att tro detta, hävdade in i det längsta att det måste röra sig om en mink eller en iller, då uttern är oerhärt skygg, och framför allt ett vattendjur.
Men vid ankomst visade det sig stämma alldeles utmärkt. Det var en utter och den befann sig i ett buskage utanför akutmottagningen på Kullbergska. En kamp inleddes för att fånga denna synnerligen uppretade utter, en kamp under vilken denna utter både hann tugga sönder en sopkvast och bita min pappa genom handskarna så blodet sprutade. Allt inför beskådan av mycket road akutpersonal. Men till sist befann sig uttern i bur och pappa på akuten där han fick både stelkrampssruta och antibiotikabehandling.

Och uttern, den visade inga tecken på skada eller sjukdom och i samråd med Kolmårdens chefsveterinär Bengt Röken (som dock ville ha en vikt på uttern men pappa, med handen i bandage tyckte att då kunde han komma och väga den själv) släpptes den i Nyköpingsån.

Pappa, vilken hjälte han är. Imorgon börjar älgjakten. Hoppas att han får skjuta något stort. Sluta cirkeln, så att säga.

STICKY FINGERS

Igår gjorde vi Djurgården och valde således att äta lunch på Lilla Hasselbacken. Rart och mysigt med en känsla av svensk småstad på 50- eller 60-talet. Trevligt på alla sätt och vis, förutom att vi fick bevittna en samling ficktjuvar in action. En grupp om tre stirriga unga män handlade kaffe och slog sig ned vid tre olika bord i den lilla lokalen. Bytte lite stolar, vidhöll tyst kommuntikation med varandra och såg allmänt jagade ut. Det hela gick så fort och innan någon hunnit lägga ihop ett och ett hade de lämnat restaurangen. Tillsammans med mobiltelefoner och kontanter. Plånböcker hade plockats ur jackfickor, tömts och sedan lagts tillbaka igen. Cafépersonalen var förtvivlade och uppmanade alla drabbade att polisanmäla då de hade hyfsat signalement på två av männen. Hur långt man nu kommer med, "mörkhyad, konstig frisyr och palestinasjal"...

Vi hade en av snubbarna vid vårt bord men klarade oss då vi hade våra saker i säkert förvar. Och mycket kanske tack vare mammas dödsblick som kan skrämma skiten ur vem som helst. Men oavsett, så oerhört risigt. Skaffa ett jobb för fan.

TODAY

Jag facebookade den igår och nu talar jag om på nytt att jag verkligen gillar Lisa Miskovskys nya singel, Lover. Den snurrar i P3 och om ett år eller så kan ni säkert höra den var tionde minut i Mix och Rix och allt vad de heter.
Jag har alltid haft svårt för hennes musik (där Lost Patrol featurade Alright är ett undantag). I mitt huvud har jag jämfötr Lisa Miskovsky lite med Liza Marklund. Kvinnor från norr som producerar för massan, utan vidare substans, och Svenne gapar och sväljer utan att ifrågasätta och så är det bra så. Ka-ching!

Men jag är inte sen att erkänna när jag misstar mig. Lover är en bra låt.

PAYBACK

Jag är en smula skör idag. Jag söndagsbetalar, så som man gör när man har haft trevliga lördagar. Och det hade vi verkligen igår. Både i stan på dagen med mamma och Nettan, och hemmakvällen med Freddan och barnen. Det blev sent. Sägs det...

Men idag fick jag sovmorgon (även om det inte känns så...) sen var det bara att gå upp, sminka bort de mörka ringarna under ögonen och hasta iväg en snabbis till Vällingby för lunch och lite shopping. Jag hann även stödvila lite på bussen.
Nu har jag bäddat ner mig i sängen igen med dator, föreläsningskompendium och allehanda anteckningar. Tanken är att jag ska göra lite läxor.

Och det är väl tanken som räknas, inte sant?

lördag 9 oktober 2010

AS IF YOU HAVE A CHOICE

Takes me back.

75

Jag har haft en alldeles fantastiskt trevlig dag med min mamma och min moster Nettan. Vi har gjort en del ställen på Kungliga Djurgården bland annat. Blå Porten. Hasselbacken. Rosendal. Sjätte Tunna, Gmal Stan. Jag tänker att jag skriver mer om det imorgon.

BOLLEN HAR HÅL

Nu ska jag åka iväg och se hur Skå's små innebandypojkar står sig mot Sundbybergs diton. Hepp!

fredag 8 oktober 2010

GUITAR HERO

För snart två år sen önskade jag mig och fick en gitarr. Anledningen till detta är inte helt glasklar men jag resonerade väl lite i linje med Pippi Långstrump. "Hur ska jag kunna veta om jag kan spela trumpet om jag inte har någon trumpet". Fast med annat instrument.
Så jag fick en. Redan första kvällen skulle den första gitarrvane hjälten stämma den åt mig. Där gick den första strängen. Vid en tillställning en tid senare var det dags för nästa stjärna att med oömma händer våldföra sig på min ospelade gitarr och där gick sträng nummer två.
Sedan dess har inget hänt med den. Mer än att den flyttat med mig och nu på senare haft en rent dekorativ funktion i vårt vardagsrum.
Men nu ska snälla rara Janne fixa den åt mig. "Jag behöver ställa några frågor om din gitarr," skrev han. "Men dom kan du i alla fall inte svara på, så jag kommer förbi och tittar själv istället." På så vis´ringaktade han min instrumentkompetens å det grövsta.

Och det gjorde han naturligtvis alldeles rätt i.

VECKANS KENNY

Kanske är det för att Kenny både kan välja låtar och göra videos. Kanske är det för att jag är en sentimental gammal dåre med känslorna på utsidan. Men det här är vad som ger mig the shivers och fuktiga ögon ikväll.

A hundred years goes faster than you think - so don't blink.

NOT FAIR!

Det är fredag som sagt. Jag sitter här hemma och gnäller över tvättstugan, och det kan jag fortsätta med i ensamhet. Fredrik och barnen sitter fast på Ekerö då all busstrafik nu är inställd på grund av olyckan vid Troxhammar. Jag ska genast sluta tycka synd om mig själv då det med stor säkerhet finns människor inblandade i detta som har en avsevärt mycket sämre fredag än jag.

Och på aftonbladet.se är det värsta gråtfesten. En festival av kvällstidsningsminer, kvällen till ära. En Lisa Wåhlin talar ut om hur hon gråter över sin son som är Sverigedemokrat, av alla världens jävliga saker man kan vara.
En Rosita Rylander har en gravidmage som är så stor att hon inte når sitt arbetsbord. Men måste jobba ändå enligt försäkringskassan. Kvällstidsningsfejja på det. Inga konstigheter.
Och Tommy Nilsson. Kära rara Jag-vill-ha-sex-med-dig-Tommy-Nilsson talar ut om sin ensamhet. Att han, efter separationen bara får fira jul med sina barn vartannat år.

Vart är världen på väg undrar man. Med så mycket ledsamheter och orättvisor runt omkring oss.
Men det lär ju vara bråda tider på aftonbladetredaktionen om man ska söka upp och intervjua alla som har en anhörig som röstade på SD. Med tanke på valutgången.
Min farmor är 80 år och har bara ett ben. Hon röstade på SD. Jag tänker att det ringer på dörren när som helst...

IDOL VS. LAUNDRY

Jag undrar i exakt vilket skede jag tyckte att det var en bra idé att boka tvättstugan en fredagkväll. Vad är det i mig som inte lär av gamla misstag?!
Kan meddela att just nu, när jag väntar på att Fredrik ska komma hem, när jag väntar på att få öppna en flaska vin och göra fredagkväll på riktigt - då känns det riktigt, riktigt tråkigt faktiskt.

Ville bara få det sagt.

CHOP

Råkade just röra vid en snigel. Brottas med känsla av att vilja hugga av fingrarna.
Annars är det bra.
God fredag på er!

torsdag 7 oktober 2010

HOLY UNION

Den här fick jag igår av Fredriks dotter.
Rosa + döskalle, det är så bra som det kan bli det!
Tack!

CRAAAAAZY THURSDAY!

Jag sippar på ett glas rött och lyssnar på P3-nyheterna. Ett glas röd Proviva är det dock, eftersom klockan blott är 8:30 och jag ska gå till jobbet inom kort.

Hoppas att min rara pappa kommer ihåg att vi kommer in till Vällingby idag efter jobbet. Och att han kommer ihåg att han själv ska vara i Vällingby. Min pappa är en stressad man.
Nåväl, vi anländer mellan 17:30 och 18:00 i alla fall. Puss!

onsdag 6 oktober 2010

CT

Jag funderar vidare på det här med överförskrivningen av antibiotika i Stockholm och andra av våra största städer.
Jag ska säga vad jag tror, för naturligtvis har jag en teori, det hör som till. Vet ni vilka jag skyller på? Jo, lattemorsorna. Lattemorsor alltså, vilket pack. Jag tror att allmänläkare på vårdcentraler, och då främst i storstäderna, ibland skriver ut antibiotika för föräldrarnas skull och inte de sjuka barnen.
En läkare i Västerbotten säger till mamman framför sig, "Ditt barn behöver inte antibiotika för sin öroninflammation, det är onödigt, den läker av sig själv, låt ditt barn vila och ge smärtstillande vid behov." Då ser jag för mig hur den norrländska mamman svarar, "Jo," sådär på norrländskt vis med bara en liten insugning av luft, går hem med sitt barn och gör precis som farbror doktorn har sagt.
En allmänläkare säger samma sak till en mamma med litet öroninfekterat barn på Kungsholmen eller i, säg, Hammarby Sjöstad och jag ser för mig hur denna kvinna får ett bryt. För hon känner sitt barn, och hennes barn behöver den magiska medicinen för hon vet att hennes barn kommer aaaaldrig bra annars och hennes kompis fick minsann det till sin lilla son Ninja och han hade aldrig blivit frisk annars och hon har inte tiiiiid att vabba mer för hon är projketledare eller har nån annan hittepå-titel och lilla Rocco behöver bli frisk för han har varit sjuk i evigheter och han har så ont i sitt öra så hon hinner knappt sitta på café i lugn och ro alls!!

Och den här läkaren på vårdcentralen han dividerar inom sig. Jag kan stå på mig, tänker han. Jag kan hävda sanningen, att ungen blir frisk utan antibiotika. Eller så skickar jag iväg den elektroniska beställningen till apoteket och får tyst på ännu en i raden av psykotiska kvinnor som kommer driva mig till vansinnets absoluta rand annars.

Statistiken visar tydligt på vad han i slutändan väljer.

Samtidigt som forskningen visar att barn som får antibiotika mot sin öroninflammation blir friska exakt lika fort som de barnen som inte får det. Jag är upplyst. Nu upplyser jag er. Ser det som lite av min plikt.

DISEASE

Jag har haft en väldigt trevlig föreläsningseftermiddag tillsammans med min chef och en representant från föräldrasamrådet. Föreläsningen var lång, 12:30-16:45, men oerhört proffsigt upplagd och sammansatt med kombination av föreläsare och ämnen. Det hela kändes piggt, fräscht och väldigt aktuellt.
Kontentan av det hela var att få ner antalet onödiga antibioikabehandlingar och infektionställfällen och på så vis få bukt med resistenta bakterier. Inget man gör i en handvänding, men vi fick mängder av konkreta tillvägagångssätt och riktlinjer. Vi kommer naturligtvis att arbeta vidare med det här, även om vi redan är på banan vad gäller det mesta.

Så är det förstås så, att flest utskrivna antibiotikarecept per tusen invånare, det har vi i Stockholm. Och allra minst i Västerbotten.
Tror ni att vi är mer sjuka i Stockholm?

LÖSEN

Jag frågar mig själv hur HEMLIGT ett möte är om det står omskrivet på förstasidan av en kvällstidning. Är det inte så att man haft ett vanligt partimöte då? Bara det att det inte är lika lösnummerssäljande att skriva på Aftonbladets löp att "SD har haft partimöte".
"Hemligt" och "kris" - det är begrepp man säljer tidningar på det.

tisdag 5 oktober 2010

GÖRENTE

Läser i en av Sveriges största bloggar att ett problem som sprider sig bland Sveriges diton är knark. Bloggare knarkar på sina fester och annat och detta leder naturligtvis att man blir av med sina sponsorer som får kalla fötter av knarkandet.
Det här vill jag ju förstås inte stå bakom så jag drar mitt strå till stacken.

Word.

SNEEZE

Imorgon sitter jag på förläsning mellan 12 och 16:30. Det är en panel av smittskyddsläkare och annat som ska förläsa om "Friska barn i förskolan" och framför allt hur man gör för att komma dit. Jag ser fram emot detta, tycker att det ska bli mycket intressant.
Intressant också, om jag blir värsta smittohäxan på jobbet sen. Barnsnorets skräck och hängivna väktare.

Stor risk.

FLWR

Nu ska jag tala om nånting. Det är imorgon två veckor sen jag fick de här rosorna av Fredrik. (Ni minns kanske Elvira laktoskommentar i samband med detta.) Två veckor! Och de är fortfarande skitfina!
Konsum alltså - deras blommor rockar ibland. Kan vara nåt att tänka på, om ni har någon ni gillar och vill visa det med en helt lokal blombukett.

G MAN

Min lilla bandykung. Dom är roliga att titta på där dom yr omkring på plan.
Men roligt har dom, och det är väl huvudsaken.

X-MAS!





Vet ni vad. Tiden går fort. Fortare än man vill tro. Därför blev jag så glad igår när mitt paket med julpynt kom med posten. Jag hade beställt lite av varje, vissa saker till min sambos stora förskräckelse. Han delar visst inte min böjelse för strass och läder (i inredning åtminstone) men julgrejerna tror jag gick hem. Ovan ser ni lite av vad jag nu längtar efter att få börja använda.

Det blir en god inredningsjul i år.