Nu en solskenshistoria ifrån djurens spännande värld i Sörmland. Min pappa ringde idag och var uppspelt och glad med en historia för bloggen.
Pappa och Kerstin arbetar som bekant ideellt för viljouren och blir uppringa i tid och otid av människor med skadade eller allmänt vilsna djur på halsen. Så kommer de till undsättning. Idag var det en kvinna som ringde från Kullbergska sjukhuset i Katrineholm. Hon hävdade att hon där hade en vilsen och förvirrad utter. Man hade lite svårt att tro detta, hävdade in i det längsta att det måste röra sig om en mink eller en iller, då uttern är oerhärt skygg, och framför allt ett vattendjur.
Men vid ankomst visade det sig stämma alldeles utmärkt. Det var en utter och den befann sig i ett buskage utanför akutmottagningen på Kullbergska. En kamp inleddes för att fånga denna synnerligen uppretade utter, en kamp under vilken denna utter både hann tugga sönder en sopkvast och bita min pappa genom handskarna så blodet sprutade. Allt inför beskådan av mycket road akutpersonal. Men till sist befann sig uttern i bur och pappa på akuten där han fick både stelkrampssruta och antibiotikabehandling.
Och uttern, den visade inga tecken på skada eller sjukdom och i samråd med Kolmårdens chefsveterinär Bengt Röken (som dock ville ha en vikt på uttern men pappa, med handen i bandage tyckte att då kunde han komma och väga den själv) släpptes den i Nyköpingsån.
Pappa, vilken hjälte han är. Imorgon börjar älgjakten. Hoppas att han får skjuta något stort. Sluta cirkeln, så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar