Vi avslutade vår dag i stan igår med ett besök på medeltidskrogen Sjätte Tunnan i Gamla Stan. Ett fantastiskt häftigt och stämningsfullt ställe i ett källarvalv. Och hemsökt, som sig bör. Detta gäller väl i stort sett hela Gamla Stan, men här nere håller sig historierna färska eftersom det händer saker hela tiden. Mamma och Nettan har varit där fler gånger än jag, fått höra en hel del av personalen, och även sett saker själva. Hur saker farit i golvet och gått sönder utan anledning och så vidare.
Jag är oerhört fascinerad av spökerier och är väl, vad man skulle kalla, en believer. Även om det här kanske inte är nåt man pratar så mycket om med risk för att bli tagen för ett komplett nutcase. Men det finns så mycket saker vi inte har den minsta aning om, och spökhistorier finns det för många av för att kunna avfärda alltihop som bluff och båg. Det handlar mycket om, tror jag, hur öppet ditt sinne är. Och därför är det så att barn ser allra mest, eftersom deras sinnen fortfarande är "blanka". De har inte reglerna och riktlinjerna klara för sig än, om vad som är menat att finnas och vice versa.
Gustav såg mycket konstigt på Öland när han var liten och vi bodde i stuga i Köpingsvik, en skådeplats för mycket otäckt i forntiden. Han kunde säga saker, helt oapropå, som gav oss andra rysningar. Han var så liten och fattade ju inte själv, men nån gång när vi satt utanför stugan blev han tyst och som lite ledsen och förklarade för mormor. "Det är dom där barnen. Dom där barnen där borta mormor, dom är inte glada." Han kunde berätta att dom var ledsna och dom var hungriga. Han hade fått lite melon och han gav sig inte förrän han fick ge lite till "dom där ledsna barnen" också. Eller när vi var på väg ut i vattnet nere på stranden och Gustav vänder sig om till Göran och säger; "Kom nu Göran. Men akta dig för dom där riddarna bara."
Nettan berättade liknande historier från hotellet de bott på i Visby. Där barnen behövt mycket hjälp och terapi för att de såg precis allt som hänt där. Hängningar och annan ond bråd död som gjorde att de mådde väldigt dåligt.
Sen får man tro vad man vill. Jag väljer att göra det och jag tycker att det känns betryggande. Att det finns någonting mer än den här korta stunden vi är här.
Här är en länk till lite spökerier på Sjätte Tunnan
https://www.flashback.org/leave.php?u=http%3A%2F%2Fwww.tv4play.se%2Fhem_och_fritid%2Fdet_okanda%3FvideoId%3D1.826493
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar