torsdag 14 oktober 2010

SHARE

Jag lyssnar, som bekant, alltid på Morgonpasset i P3 på mornarna. Det är ett trevligt sätt att starta dagen. Häromdagen diskuterade man Facebook, närmare bestämt statusuppdateringar på Facebook. Folk fick ringa och sms:a in och beskriva vilken sorts statusuppdateringar hos folk man störde sig allra mest på. Vad som framkallade irritation rent av.
Och jävlar i min lilla låda vad folk hörde av sig. Man fullkomligt avskydde i stort sett allt som skrevs på fejjan.
Man blev arg över folk som skrev om sina barn, om nåt framsteg eller nåt gulligt de gjort, för vem fan bryr sig? Alla ungar är precis likadana och man skulle bespara omvärlden värdelös info om ens egen avkomma.  Man blev arg över folk som skrev om att de tränade och motionerade och hade träninsgvärk osv osv. För vem fan tror dom att dom är? Som bara vill få andra att må dåligt över att dom inte tränar.
Man spydde tonvis med galla över folk som var upp över öronen förälskade och proklamerade detta i sina statusar. Det var äckligt och motbjudande och ankom endast de två inblandade i förälskelsen och inte alla ens Facebook-vänner.
Man gjorde även fullständigt ner människor som hade städat, gjort något bra på jobbet, vunnit något, tjänat lite extra, ställt upp och varit snälla mot någon, för det var väl värst vad den var jävla duktig då och skulle hävda sig inför omvärlden.

Det fanns ingen hejd på häcklandet. Man efterlyste då lite försiktigt statusuppdateringar som som man tyckte var okej att läsa istället, men fick ingen respons alls.

Jag blir lite trött och funderar för mig själv om inte detta är typiskt svensk. För man ska fan i mig ha Facebook. För det har hela världen och det är ballt och inne. Man vill inte hamna efter och vill gärna ha stenkoll på allt och alla. Men när man väl har den där kollen, då är det fritt fram för Svenne att börja gnälla. På vad alla andra skriver. Man vill under inga omständigheter höra talas om att någon annan är duktig, framgånsgrik, motiverad, lycklig, kär, allmänt glad eller tillfreds med livet. För det är ju inte jag och då är det orättvist.

Och så kan man ju inte ha det.

Inga kommentarer: