FULL OF IT

Jag har fortfarande jägermössan på mig. Nu är det mindre för att dölja håret. Och mer som en innehållsförteckning.

DRAKE

Mattias har gjort sin absolut sötaste tatuering. Den är väl egentligen för tjejer, säger han. Men den ska främja hans mjukare sidor. Ett bad-ass som han. Klart han behöver en tjej-bebis-drake.

PALJETTVÄNNEN

Jag smeker paljettkostymen på den här fina flaskan. Och tänker på all glädje och framtida trevliga stunder den rymmer.

Sen blir jag lite bekymrad. Tänk om jag blir en sån där förälder. Vars barn i framtiden säger till sina treapeuter.

"Nej...vi hade ju ingen gran den julen. Men mamma köpte en jättefin vodkaflaska. Så vi samlades runt den istället."

Det är ju för beklagligt.

GÖMMA BURK

Jag kom hem vid tre-tiden inatt. Då hade lustigkurren Janne Jansson varit här i smyg och gömt tomburkar i hela huset. I takkronan och bakom tv:n. Såna grejer.

Och när jag ska krypa ner i sängen rasslar det ner burkar på golvet till höger och vänster. Tänkte för mig själv att det måste vara lite som att komma hem för sin bröllopsnatt när ens vänner riggat sängen.

En bröllopsnatt utan att få ligga nåt, hur som helst. Eftersom Johan redan sov sen länge. I fotändan av Jannes säng på andra sidan gångvägen.

Hepp! Se där. Man öppnar frysen. Och hittar en Janne-burk.

TÄNKA TILL

Hehe. Funderar lite på inläggsrubriken här nedan. Kanske är det just så man får lite fart på Google-hittarna.

SUCK & BLOW

Igår var vi bjudna på finmiddag. Parmiddag hos Janssons för att, med ett överraskningsmoment, fira Jannes födelsedag. Skulle ju ljuga om jag sa att jag är heeeelt bekväm i de här sammanhangen. Har ju inte så diger social träning, så att säga. Inte under såna här förhållanden i alla fall.

Och sen är man ju alltid lite rädd att det ska bli lite sådär stelt och tråkigt. Men då tänkte jag till förstår ni. Och tog med mig en riktigt jävla isbrytare. En partystarter, kan man nog säga.

Suck & Blow-shots. Jag rekommenderar dessa varmt till alla sorts formellare tillställningar där samtalsämnena just tagit slut, det är lite tyst och tryckt stämning, folk börjar skruva obekvämt på sig. Slit då fram de här rackarna så ska ni se att det blir liv i luckan.

Fantastiskt kul. Om det är såhär man firar 38 börjar jag nästan fasa lite för 40-årskalasen. Inte för att det är nån som har nära dit...

I HATTEN

Snabbt avbrott i den vanliga rapporteringen här bara för att inflika att jag använder min nya jäger-mössa idag. För att dölja min extremt dåliga bakis-hairday.

Eller Big Brother-looken, som den oxå kallas.

VINNAREN ÄR...!

Det känns som att jag hastar lite nu. Allt för att komma fram till gårdagen. Och då, först och främst, Fredagsfinasttävlingen, som jag tycks ha skrivit en del om under kvällen igår.
Det är superkul att det börjar lossna för er mina små vänner! Igår trillade det in fler bidrag än väntat och detta gör mig oerhört glad!

Segern gick igår, inte helt otippat, till Daniel. Han fick sitt pris, en liter sex on the beach och hubba bubba, efter midnatt och alltihop tog slut mycket fort.

Jag hade nu tänkt ge er vinnarbilden samt ett par hedersomnämnanden, allt enligt överenskommelse med de deltagande. Men eftersom jag är helt dum i huvudet får jag inte över bilderna till datorn. Kanske kan jag lösa detta med lite hjälp under dagen.

Annars får ni, med er egen fanatsi, försöka föreställa er Daniel där han på bild bjuder på sig själv och blandar den härliga fredagskänlsan med en stor portion humor. Glädje på bild gav denna veckas förstapris helt enkelt.
Nettan, som stod för stylingen och även bidrog själv med en underbar bild förtjänar oxå en del av kakan här. Tyvärr hann hon åka hem innan vi skålade i priset.
Jamina, som trotsade alla konventioner, och visade upp sig i all sin avsminkade nakna rena skönhet har oxå en topplacering.
På listan finns oxå Milla som gått från förra veckans sockersöthet till livsfarliga sug-blicks-Milla. Johan som prövade ny och inte helt bekväm kameravinkel. Med buken i fokus, så att säga.
Tina och Carro som körde på dagisgårdslooken, aldrig känner man sig så sexig som då. Mössa is the shit, inte sant?
Diskad blev tyvärr Janne, som bidrog med lite för många bilder. Men det är klart. Har man nya fina födelsedagströjor ska man ju så klart visa upp dom.

Bättre lycka nästa gång!

Kärlek.

LÅÅÅÅÅÅNGT

Alltså, det här med kryssningsbåtar. Hela fenomenet. Det går ju att skriva avhandlingar i oändlighet. Men det mest anmärkningsvärda, enligt mig, är att det är som om tiden stått still ombord de här skeppen, sen... ja, jag vet inte... -88-90? Som om Ålands Hav vore lite av ett sorts twilight zone och de som vistas där, mer frekvent än andra, berörs inte av tidens tand.
Vi stod som nummer två i kön ombord på båten. Näst efter ett par som tydligen följde ett av de heta dansbanden som skulle spela. Vet inte om just detta hade nåt att göra med det faktum att de inte hade bytt kläder eller frisyr, eller för den delen skött sin övriga hygien över huvud taget, sen, jag gissar fritt ur luften, 1982. När vi stod där frågade Gustav; Mamma, är vi semestersvenskar? Jag höll hans lilla förväntansfulla hand i min och förklarade att, Nej, min son. Vi är inte semestersvenskar. Det här är en bara en klassisk, trashig svensson-weekend.
Vet inte om han blev så mycket klokare av det men jag tycker att raka och ärliga svar är det enda rätta när man ska introducera sina barn i såna här sammanhang.

Och vi gjorde naturligtvis allt det klassiska. Stökig buffé vid långbord där man skålar tafatt med folk från Dalarna (tror för övrigt att mer än halva detta landskaps befolkning bussats till just den här avgången. Inget stort fel i det), äter halvhjärtad mat och försöker sig på tappkransvinet. Men nej, inte ens jag fixar det.
Sen en tur i taxfreen, där ungarna blev helt bananas. Och kanske lite vi oxå. För det är roligt att handla, även om det inte alls är så billigt längre.
Och efter det - raka spåret till dansbandsdansgolvet. För att njuta av showen, så att säga. Och inte den på scenen då utan på golvet. That's entertainment, right there. Titta på folk, I tell ya, det är ett underskattat nöje. Särskilt på ett sånt hr ställe. Man får se saker som man inte tror är sanna. Sådär så man måste typ gnugga sig i ögonen och lite skeptiskt se sig omkring för att kolla att det liksom inte är ett skämt.

Det var oxå här det visade sig att min familj var så mycket tröttare än jag själv var. De ville gå och sova. Och vem var jag att stå i vägen för detta? Så jag nattade min lilla familj. För att sedan återvända, solo, till min utsiktspost på dansgolvets first row.
Inte för att dansa, naturligtvis. För det gör jag inte. Utan för att lyssna på de två jätteroligt pinsamma banden som spelade. Och titta på muppar.
Och nu funderar jag på om jag ska dela med mig av historien som utspelar sig härnäst. Jag kan faktiskt inte låta bli. Men utav hänsyn, och lite-lite rädsla, väljer jag att fingerar namnen. Vis av erfarenhet.
Innan Johan och barnen gick och la sig hade vi fått sällskap vid vårt bord av två gubbar. Jag gissar 45-50-ish. Väldigt kostymiga. Very stylish. De dansade en del. Spanade ännu mer och jag hörde mer än en gång uttrycket "halva inne" och tyckte att detta var väldigt roligt. Underhållande, på sitt tragiska lilla vis.
Så när jag återvände efter nattningen var det min tur att fråga "ursäkta är det ledigt här?" och det tyckte de var så rart, och vad fantastiskt kul att jag fick vara ute själv utan familjen osv. Den ene av de två dansade väldigt mycket och jag kom mig att samtala då med den andre. Dock gjorde jag klart från början att jag inte, under några omständigheter, skulle dansa. Jag tittar bara, sa jag, och sedan lade min knivskarpa och bacardiblöta hjärna till att jag skrev på ett frilansprojket om kryssningsfenomenet och att jag faktiskt lyssnat lite på deras konversation och var road osv. Denna men, vi kallar honom Tom, skulle ju då ha kunnat hålla käften och dansa vidare med nåt av sina span. Men icke. Han blev istället väldigt pratsam.
Jeez, det här inlägget blir flera mil. Ingen har nog läst såhär långt. Men det var sjukt kul när han, efter att dragit storyn om sin egna juristfirma och skilsmässa och raggningstricks och blablabla, pekade på sin kompis på dansgolvet. Det där är Göran, sa han. Han jobbar på Interpol. Sen pekade han på en kvinna vid ett av borden. Och det där är Görans ölskarinna. Hon är här med sin polare.
Jag fick höra en fantastisk historia, jag bespar er detaljerna, men jag skulle kunna skriva en bok om Interpol-Göran och hans trassliga kärleksaffärer. Hans vän var en frikostig berättare. Märkligt kan man tycka, då jag var helt ärlig om att jag skulle skriva om det. Men det är väl som det är med män. De är nöjda så länge de får prata och nån ser ut som de (hon) lyssnar.
Han sa sig vara en utmärkt människokännare, denna Tom. När jag sa vad jag hette gjorde han en profil utifrån bara detta. Du är född runt 1980, du är äldsta barnet och jag tror att du har en bror. Creepy. Han var inte helt tappad och en väldigt intressant konversatör. Faktiskt.
Jag hoppas att han fick ligga sen. Jag lämnade honom lite hastigt efter att vi tokbankat på Göran och älskarinnans hyttdörr när de var nere på ett av sina "toalettbesök". Var inte så sugen på att möta Interpol-Görans förmodade vrede av att bli avbruten mitt i akten.

Men intressant var det. Jodå.

ETT

Mitt hjärta och min kamera är båda fyllda av saker som jag vill dela med mig av så fort det bara går. Ska försöka ta saker och ting i rätt ordníng bara.
Bloggen har verkligen kommit mig nära på sistone. Vi har haft ett uppsving kan man säga. I torsdags hann jag bara komma in i terminalen och få upp båtkartan innan jag hittade det där lilla internet-rummet. Tittade på Johan med hundvalpsögon men han var stenhård. Kan vi få ett jävla dygn? sa han. Ett jävla datorfritt dygn utan att du måste skriva.

Och fair enough. Det kunde de väl få. Men bloggen, och dess läsare, är ständigt närvarande i tanken. Jag ser eller hör saker och tänker instinktivt. Det där ska jag skriva om. Så funkar det. Problemet är att minnas allt när man sitter här sen.

Men nu kör vi. Torsdag till Lördag.

HA!

Tidernas roligaste (och förvisso bara andra) tävling! Segern kommer att gå till Daniel om inget radikalt händer innan midnatt. Med ett litet stylist-tröstpris.
Det är fredag här oxå. Och jag älskar er. Alla och envar.

FINA?

Jag har överlevt Ålands hav. Återkommer till detta i senare och mer djupgående inlägg.
Nu firar vi Janne Jansson. Och bara så ni vet så är inte fredagsfinast-tävlingen avgjord ännu. Långt ifrån. Ni har till midnat på er. Sätt igång och posera!

Priset står på kylning. Och visst vore det bekvämt att bara behöva bära det till 95:an... men sportsligt? Nej, kom igen nu.

HIPP HIPP!

Februaris hundrade inlägg. Kanske borde jag skaffa en hobby. Men hinner inte just nu.

Kom ju på att det är hatten av för Janne Jansson som fyller år idag!

Hipp hurra! Synd att han inte är hemma och kan bli firad, som sig bör, när man har födelsedag. Himla synd.

Nu blir det bloggtystnad för en stund. Ta vara på tiden.

JOHODÅ! (uppdaterat inlägg)

Kanske har ni tänkt att det är ganska skönt att jag är ledig och ska åka bort ett dygn. Just det här dygnet. Så ni kommer slippa mitt förbannade tjat om att vi tillsammans ska vara fredagsfina?
EEEEEEEeeeeeeehh!!! Wrong. Klart jag kommer tjata om detta ändå. Och självklart ska vi vara fredagsfina tillsammans. Även om jag råkar vara iväg och rullar hatt på Ålandsfärja. Ingen plats är fredad. Så att säga.

Och tävlingen! Den mysiga och poulära fredagsfinasttävlingen, den kör vi den här veckan oxå. Ska bara vara lite tydligare med reglerna så att ingen skräms bort.
1. Det är inte så att jag bara vill se tjejer. Every now and then tycker jag faktiskt om att vila ögonen på män oxå. Inga konstigheter.
2. Det hänger inte på pråliga outfits. Spejsad mejk. Eller nyklippt frilla. Det är känslan som räknas. Titta på min bild i inlägget här nedan, inget är förbjudet.
3. Tävlingen är ingång från 06:00 till 00:00. Alltså med deadline natten till lördag. Så de som behöver har tid att dricka sig till lite mod.
4. Det är, i princip, bara jag som tittar på bilderna Jag är enmansjury. Och inga bilder hamnar i bloggen.
(Detta kontrakt är inte bindande - avvikelser kan förekomma)

Och man behöver inte ta nån glossig, flashig headshot. Skulle älska ett par dagens-dagensbilder i nån skitnödig pose. Jag visar ett exempel med dessa posers mästare, Style-by-Mats-Mats.

Så, är ni med? Veckans pris är troligtvis taxfree-relaterat. Tycker ni att världens snyggaste Milla ska vinna igen?

HÅLLA ANDAN

Statusen denna förmiddag på Elvira är följande. Hon har sovit. Hon har ätit frukost. Och nu är hon i pulkabacken.
Det är en viss skillnad på sjuka barn och sjuka vuxna. Själv skulle man typ behövt sjuktransport och dropp efter en sån där kväll.
Så nu håller vi tummarna och siktar på Ålands hav. Har tusen saker jag behöver göra innan klockan tre. Har börjat med att göra precis ingenting under en ganska lång stund nu.

MAKE ME UP

En annan grej från samma helg. Inte fullt lika rolig, men det är ju ingen hejd på hur mycket jag bjuder på mig själv i den här gamla bloggen nu för tiden.

Ni minns Fina-fredags-bilden. Inga konstigheter.

Den här jävla bilden är tagen, knappt, två dygn senare. Sitter och funderar lite på vilken jag gillar bäst. Och varför ingen man nånsin sjunger den där Rascal-låten för mig.

staring at you

taking off your makeup

wondering why you even put it on

I know you think you do - but baby you don't need it

wish that you could see what I see when it's gone

you don't look a day over fast cars and freedom

that sunset river bank first time feeling

THE LIST

Kul grej från förra helgen. Eller helgen innan det, var det kanske. Här sitter Carro och Johan och skriver en lista över hur många de måste bjuda på sitt framtida bröllop.

Johan hade många avlägsna släktingar som han var tvungen att bjuda. De flesta hette "Vet Inte". Det där med namn var visst inte hans grej.

SÖT ÄNDÅ

Hon ligger här bredvid. Mitt lilla skrutt. Varje gång hon rör sig kastar jag mig efter hinken.

REQUEST

Kan inte göra mycket annat än att avvakta. Och samla på mig god karma. Så på begäran, och för er som inte har facebook, visar jag de ökända snickarbyxbilderna på min man.

Sjukt jävla klädesplagg, det där. Och varför finns de i hans garderob? Kunglig show han bjöd på, hur som helst. En sån där stund då man känner sig lyckligt lottad, för att inte säga välsignad, som fru.
Anyways. Ni behöver ju inte direkt tala om att jag bloggat de här bilderna. För Johan alltså.

TOPP

Okej. Nu sansar vi oss. Hon har fullkomligt kräkts ner hela sin säng. Tvångsduschats. Somnat här bredvid mig i vår säng. Vaknat. Gråtit. Kräkts i hink. Mumlat, Mamma, jag mår bra nu, och somnat om igen.

Nu vårdar jag mig själv med vin (invärtes) och alcogel (utvärtes). Vad fan gör man? Ändrar sin semester till vab? Ställer in? Hoppas på mirakulöst snabbt tillfrisknande och att ingen annan trillar dit? Åker ändå?
Imorgon bitti kvart över sex kommer Gustav hem från Skaresta. Jag vill inte gärna vara den som talar om för honom att det inte blir nån kryssning. Och jag har heller inte hjärta att lämna Elvira hemma hos mormor om vi andra åker.

Det här suger.

KLARA; FÄRDIGA...

Jag skulle precis skriva ett inlägg. Var så jäkla nära. Att börja skriva om att min helg redan börjat. Att jag har den sköna fredagskänslan redan, fast det bara är onsdag. För nu har jag två dagar ledigt för en sportlovskryssning imorgon. Jag, Joel, Gustav och Elvira. Värsta myset. Alla är superladdade.

Precis det skulle jag skriva. Men så ropade Johan. Och Elvira stortjuter. För hon har spytt ner hela sin säng.

OM ATT GRÅTA EN SMULA

Längesen jag skrev nåt om countrysveriges finaste. Man ska inte gå till personangrepp sägs det. Och jag försöker oftast behärska mig. Men två personer faller utanför de ramarna. Per Gessle. Och... Jill Johnsson.



Jag vill inte tala om hennes person så mycket som om hennes senaste skiva. Jill hon reser till Nashville. Hon inspireras där, bättre än nån annanstans. Det kan man ju tänka sig. Hon skriver där och spelar kanske till och med in där. Precis som Calaisa och Abalone. Det är som att det inte går att spela countrymusik på någon annan plats än dess hemvist.

Nåväl. Jill, den pajasen. Hon har döpt sin senaste skiva till Baby Blue Paper. Fair enough. Men där bakom finns en historia. Om hur hon fått ett brev. Från en liten flicka. Som var cancersjuk. Och lyssnade på Jills låtar. Det hela var mycket rörande. Hon hade skrivit själv. På ett ljusblått pappersark.

Och jag är ju inte dum. Eller mer än nödvändigt okänslig. Jag fattar ju vad Jill Johnsson vill åstadkomma här. Hon vill vara Dolly. Emmylou Harris. Faith Hill. Eller någon, vem som helst, av de amerikanska countrysystrarna. Som faktiskt lyckas pulla off såna här grejer. De som kan ta en hjärtskärande liten sjukdomshistoria, förvandla den till ett musiksatt treminutersdrama. Skapa en nationsrörelse, en fond, en insamling, en gala. En. Äkta. Känsla.



Låt mig ge er några exempel. Som man grinar av på riktigt.



Rascal Flatts sjunger om cancersjuk flicka i Skin så att det känns (it would be a mistake - for someone to take - a girl with no hair to the prom - boo-frickin'-hoo, jag lovar)



Martina McBride God's Will handlar mer om en liten pojke som heter Will och har benskenor än om guds vilja. Han dör, need I say more.



Reba - och här har jag svårt att välja men youtube hjälper mig. För det finns ingen bra video till She thinks his name was John. Som handlar om aids. Om att man kan dö av ett one night stand. Känn på den. Istället länkar jag till ett fint framträdande med If I had only known skriven om vad Reba McEntire själv beskriver som sitt livs darkest hour, då hon förlorade nio goda vänner bestående av bandmedlemmar och manager i en flygolycka. Litet flyplan vs. bergvägg. Fruktansvärt kapitel i hennes självbiografi. Tragisk låt. Äkta känsla.



Och om jag kunde skulle jag oxå länka till The Change med Garth Brooks men den låten verkar inte finnas tillgänglig. Annat än i karaokeversioner och det betackar jag mig. Galet stark låt och dito video med klipp från Oklahoma-bombningen -94 (var det väl?) Med gråtande polismän och ett sönderbombat dagis. Not a dry eye in the house.



Vet inte om jag förstår själv vart jag vill komma med detta. Mer än att Jills babyblåa brevpapper känns lite som ett hån. Som ett tafatt försök att göra nåt som inte funkar i det här landet. Det faller platt. För när det gäller sentimantalitet. Och att göra sig en hacka på andra människors olycka, då står vi oss slätt mot det stora landet i väst. Och det här är deras musikgenre.

I'M OUT

En annan grej som kanske kan låta överraskande är att jag har lessnat fullständigt på facebook. Särskilt sen jag blev tvångsöversatt till svenska. Och ska finna mig i att bli "puffad" istället för "pokad".
Ilandsbekymmer av orealistiska proportioner. Men ändå. Thanks. But no thanks.

HITCHED

Gode tid vad det rapporteras om denna stundande förlovning. Och bloggas. Så man lär väl inte riskera att hamna i googletoppen i just detta ämne. Därför kan jag kosta på mig att i skrift konstatera vilket skit det måste vara att vara kronprinsessa. Eller prins.
Nervigt att få sin kärlek godkänd av Kungen och regeringen. Känns rätt medeltida. Och det är ju svårt att inte dra paralleller till sig själv. Om jag skulle försökt få Johan godkänd av hovet och statsministern. Hehe. Jag fick honom inte ens godkänd av min egen mamma. "Akta dig för den där jäveln. Han ser fan inte snäll ut." (Mitt vårdade språk? Direkt nedärvt från mamma).
Fast det blev ju bra med det där sen. Hon gillar Johan massor nu. Ibland mer än jag själv gör.

Anyways. Det snackas om ceremonier. Om den gröna förlovningssoffan. Skitmysigt, eller hur. Intimt och sådär.
Hubby och jag... vi är inga romantiska superhjältar direkt. Förlovade oss i sängen. I källaren i Färjestaden. Lite tafatt och fnittrigt sådär, utan ett egentligen veta vad fan vi höll på med. Men hjärtligt och innerligt var det i alla fall när vi bytte våra fina feta guldringar som Anders gjort. Och sen, mina vänner... then we made sweet sweet love.

Gee. Kanske är jag för långt inne i den personliga sfären nu och trampar. Men det kan väl vem som helst räkna ut att man måste ligga när man har förlovat sig. Det gör väl alla.
Ja, eller... kanske inte Victoria och fitnesskungen.

UNDGÅTT NÅN?

En gratualtion är väl på sin plats. Utan att för den sakens skull behöva gå via aftonbladet.

Men jag vet inte om den här bilden är så klockren. Pappa kungen ser ju inte direkt nöjd ut. Kanske känner han på sig att det börjar dra ihop sig mot det där samtalet om blommor och bin. Och själva gemålen... ja, han ser mest livrädd ut.

Men för all del. Grattis.

VÄRLDSKLASS

Vet ni vad jag gillar?

Experter. Skönt när de har koll på läget. Så man slipper gå runt och undra.

AVIS

I morgon ska Gustav åka med morfar hem till Skaresta. De ska umgås. På sportlovsvis. Jobba i skogen. Köra fyrhjuling. Skjuta gevär. Elda. Typ alla mina favvogrejer. Jobba suger och jag vill följa med.

För jag kan inte minnas att jag fick göra såna grejer när jag hade sportlov för hundra år sen. Fast å andra sidan kan jag heller inte minnas vad jag gjorde typ förra sommaren. Så jag var väl bergis skitlycklig på alla mina lov och nu ska jag vara glad för att min son ska få åka iväg på alldeles eget äventyr med morfar. Det är stort.

VEM VILL?

Det här satans programmet med Linda Rosing börjar ju sändas i dagarna. Där hon ska dejta en samling män som tycker att hon är gudasänd. Salt of the earth.
Jag tittar på trailern, på den här snubben som vill träffa henne för att hon är så smart. Och jag frågar mig själv vem det är som skojar. Han? Hon? Hela produktionen? Mina öron?
Jag har trashat detta program. Svurit att inte ägna det värdefull tid av mitt liv. Men jag vet inte. Det är lite som när man bevittnar en olycka vid sidan av vägen. Man vill inte titta. Men vet att man inte borde för det är ofint. Men ändå är det så svårt att låta bli för hur det än är så både gillar man och äcklas av gore. Lite så är det med mina känslor inför detta tv-program.

Men jag har ett problem. Som jag delar med min favvobloggare på 1000apor. Det talas och skrivs vitt och brett om att Rosing ligger i topp. När svenska män talar om vem de helst vill dejta. En miljon svenska män vill dejta fanskapet påstås det. Jag vägrar tro på detta. Det måste vara bedrägeri. Kan inte säga att jag känner extremt många killar... men jag känner i alla fall ingen som vill. Med henne.

Stureplans vackraste drar det hela snäppet längre och listar en del grejer han hellre skulle göra än att synas med Rosing.

Bita upp min egen kroppspulsåder, åka rullstol ner för trapporna i kaknästornet, strypa en kattunge varje morgon i resten av mitt liv, växa upp med Kristina Lugn och Staffan Västerberg som föräldrar, jobba på en korvfabrik, gå med i Livets Ord, tälta med Thomas Quick och Jackie Arklöv, flytta till lappland, dela lägenhet med en zigenarfamilj, lida av kronisk diarré, eller alltihop samtidigt kanske.

JOURHAVANDE

Milla förresten. Som det är lite synd om. Gräsänka en vecka igen. Vilket i längden ger lite extra uppgifter till Johan som får agera jourhavande äkta man.
Och det låter kanske flådigare än vad det i själva verket är. För det är ju inte de roligaste grejerna han tvingas ställa upp på. (Vilket är helt i sin ordning eftersom han varit typ fosterbarn i 95:an hela helgen). Nej. Han får passa lite extra barn. Hänga i pulkabacken. Och akutmecka lite med Millas bil.

Ligga. Det får han göra i soffan. Sin egen.

För övrigt har jag glömt att titta ut. Men jag litar på att det lyser ordentligt där på andra sidan.

FRI

Jag hade tänkt ta en eller ett par bloggfria dagar. Ligga lite lågt. Ta igen mig. Låta mina stackars läsare vila ögonen och faktiskt kanske sakna mig lite.
Men... så kollar jag in hur många som varit inne och läst idag och tänker lite att vad vi har här måste ju vara ett case of supply and demand. Om nu några stycken söker mina ord, vem är jag då att förvägra er dessa?

Plus... att jag inte har så mycket bättre saker för mig.

Sen tänker jag lite till på dagens alla besök. Camilla - du vet att jag älskar dig men om det är du som står för alla träffarna då måste jag snart ta ett snack med Peter. Då tjänar du alldeles för mycket pengar i förhållande till hur mycket nytta du gör om dagarna.

Eller skit i det förresten. Jag solar mig så gärna i glansen av att det finns en (underbar och helt fantastisk) människa som kan citera långa stycken ur min blogg fritt ur huvudet.

SÖNDAGKVÄLL. 95:AN

.Alla som inte dansar är våldtäktsmän, säger dom. Alla som dricker kaffe en söndagkväll är oxå otäcka.
Själv chillar jag med ett glas vatten. Varannan vatten. Är man vuxen då? Innan jag går på ful-vindunken. Illa.
Men vi ska väl inte jobba imorgon? Visst inte?

Undrar just. Om man vågar föreslå lite kortspel...

Note to self: Ska börja en halvtimme tidigare imorgon. EN HALVTIMME. Inga konstigheter. Jag kommer ihåg.

OM ATT SKRIVA TEXT

Det är ingen hemlighet att jag är en sucker for country music. Det här med P3-popen är endast en sidoaffär. Mitt hjärta är djupt begravt i den Tennesseeska myllan. Där klappar det tryggt.
Men det finns tillfällen av större eller mindre stolthet över countryn. Och dess texter. Jag ger er en visa av finfina pojkbandet Rascal Flatts.

I was sitting on a bar stool
In a barbecue joint in Tennessee
When this old boy walked in
And he sat right down next to me
I could tell he'd been through some hard times
There were tearstains on his old shirt
And he said you wanna know what you get
When you play a country song backwards

You get your house back
You get your dog back
You get your best friend Jack back
You get your truck back
You get your hair back
You get your first and second wife back
Your front porch swing
Your pretty little thing
Your bling bling bling and a diamond ring
Your get your farm with a barn and a boat and the harley
First nite in jail with Charlie

Sounds a little crazy, a little scattered and absurd
That's what you get when you play a country song backwards

Well I never heard it said quite like that
It hit me in the face cause that's where Im at
I almost fell flat out on the floor
He said wait a minute that's not all theres even more

You get your mind back
And your nerves back
Your first heart attack back
You get your pride back
You get your life back
You get your first real love back
You get your big screen tv, dvd and washing machine
You get the phone and the lawn and the bed and the mower
You go back where you don't know her
It sounds a little crazy a little scattered and absurd
But that's what you get
When you play a country song backwards

Det är så spot on. Men ingen skugga ska falla över Rascal Flatts. De sjunger några av de största country-dramerna som nånsin skapats. På listan över gråtvideos på YouTube är de uppe i toppen med flera bidrag.

Och det sköna är. Att hur illa det än blir. Är det aldrig så sugigt som Baby Goodbye med EMD. Eller för all del. Jag tror på oss. Med Scotts.

PRESIDENT OF MY OWN FAN CLUB

Det säger jag. Att det är jäkla tur att jag inte har ett jobb där jag kan blogga på arbetstid. För då skulle det vara ett heltidsjobb bara att läsa skiten.

Men hey! Två roliga bloggrelaterade saker den här helgen. Jag tycker naturligtvis om att folk läser min blogg. Jag skriver för min egen skull och blablabla, men jag gillar så klart tanken på att jag har läsare. Särskilt otippade sådana. Och att bli stoppad av någon som säger Hej! Jag läser din blogg och vad bra du skriver! och sen vill prata om ett särskilt minnesvärt inlägg (de är few och far between, jag vet). Detta skänker mig oerhörd glädje. Kanske visar jag det inte, men det har med mitt kalla och coola yttre att göra. Inombords jublar jag.

Precis som när Carro ringer och säger att hon lyssnat på en särskild låt hela dagen igår. En låt som hon inte haft. Om your's truly inte tipsat om den. In this here blogg.

Jag tycker mycket om er.

KILL 'EM ALL

Han har inte börjat gapa och skrika om toalocket än. Han har laddat hem demobanor av Kill Zone som släpps nästa vecka. Han är lycklig som ett litet barn på julafton och det är blodstänk på hela tv-skärmen.

Han är glad över det lilla, min man. Så går vi inte vidare in på det.

TROLL

Har den som uppfann plattången fått nåt Nobelpris?
Bara undrar. Tycker att det vore på sin plats. Ni kanske tycker det låter fånigt. Ytligt, rent av. Men jag skulle kunna lägga upp några före- och efterbilder av mig själv. Stärkande argument. Som defininitivt skulle få er att ändra åsikt.

Men det gör jag inte.

OOOPS

10

9

8

7

6

Jag räknar ner sekunderna. Till det att Johan upptäcker att jag råkat spilla lite lila nagellack på toalocket. Big frickin' deal. Som om inte värre saker händer i världen.
Kommer att tänka på sjuk-underbara filmen Torkel i knipa. Där läraren Gunnar sjunger en sång om lilla pojken Quang i Thailand. Där kan vi snacka om bekymmer.

CAMA

Jag har tipsat om Sophia Somajo i mina Spotify-listor. Både gamla Stockholm Calling (tror jag) och nya I-Rony (why do I want you - now that I can't have you - why didn't I just want you back when I had you).
Och nu läser jag i det fina magasinet Vällingby Independent (bara det är ju värt ett eget inlägg...) om Somajo som tydligen har sina rötter i Kälvesta.
Hon har spelat in sin nya skiva på en bärbar dator hemma i sitt sovrum. Och nu vägrar hon att ställa sig på någon livescen. För att det, som hon förklarar, är så så förutsägbart. Alla svenska (!) artister som släpper skivor ska genast ut på turné för att marknadsföra sig. Det tycker hon är töntigt. Mainstream. O-cred.
Istället ska hon göra spelningar med webkamera. Från sitt sovrum. Det är coolare. Når ut bättre.

För en född konspirationsteoretiker som jag låter det skumt. Jag anar ugglor i mossen, så att säga. För det är ju sant. Visst ger sig de flesta artiser med nytt material ut på turné. Men jag trodde inte att det ansågs som ett straff.

POP-POJKE

Åter till festivalspektaklet. I Skellefteå kom Lasse Lindh på sista plats med Jag ska slåss i dina kvarter.
Efter genrepetet de hade där på fredagkvällen åkte alla artisterna hem till sina hotellrum för att vila. Dricka vatten med honung. Ångbasta. Eller vad fan de nu gör för att vårda sina röster och sina yttre inför ett inferno som melodifestivalen.
Alla utom Lasse Lindh. Som letade upp en Skellefte-klubb och körde spontanspelning under fredagnatten. Det är rockstar.

Så var han oxå den ende ur nåt sorts startfält som fick sin låt spelad i Trackslistan igår.

HYFSAT RENT

Men när man ligger där på sin dödsbädd och ser tillbaka på det, förhoppningsvis, långa liv man levt. Vad tror ni man ångrar mest? Att man inte skurade golven mer? Eller gjorde nåt bättre med sin tid?

Jag är nu i ett sånt kind of mood.

Och Milla frågar om vi ska äta middag ihop ikväll. Så jag viskar till min lever. Hej, lilla vän. Det är söndag.

ASKUNGEN!

Mi familia är i simhallen. Den tiden som jag ska ägna åt hushållsarbete har fördelats enligt följande: bloggande 1.25 timme. Prata i telefon (svärmor förvisso): 0.80 timme.

Återstånde tid att göra Klevberg 93 beboligt: 28 minuter typ.

Nu ska jag ta min gamla goda vän dammsugaren i famn. Vi har ju inte setts sen i går kväll.

SURVIVAL OF THE MADE UP

Milla har fått sitt pris. Allt är frid och fröjd. Men det absolut sugigaste med Fina Fredag var att jag var så fast besluten att hålla sminkningen upp-touchad så jag tog med mig överlevnadskitet. Sminkväskan. Och glömde den i skåpet på jobbet.

Så bara så ni vet. Det är mongo-måndag i morgon. Det är basic jävla face au naturelle. Vi kan kanske ha nåt sorts halloween-tema?? Skydda era barn och gamla.
Men jag läser att Fredrik sa sitta uppe och kolla Oscarsgalan i natt. Så då är vi två som kommer se jävliga ut i bästa fall.

LILY HJÄRTA DOLLY?

Jag tycker om Lily Allen. Tycker att det är roligt hur hennes utseende inte riktigt matchar hur hon är eller vad hon sjunger. Hon är sockersöt, samtidigt som hon är som en Amy Winehouse light och sjunger inte riktigt barntillåtna texter.

Så hörde jag att Lily Allen har tre mål i livet. Att gifta sig. Att skaffa barn. Och att göra en duett med all mighty Dolly Parton.

Jag säger inte att det är omöjligt. Det här med duetten alltså. Bara mindre troligt.

Saxar lite ur The Fear som spelas sönder och samman på P3 just nu.

I want to be rich and I want lots of money

I don’t care about clever I don’t care about funny

I want loads of clothes and I want a fuck load of diamonds

I heard people die while they are trying to find them

I’ll take my clothes off and it will be shameless

‘Cuz everyone knows that’s how you get famous

Life’s about film stars and less about mothers

It’s all about fast cars and cussing each other

But it doesn’t matter cause I’m packing plastic

and that’s what makes my life so f***ing fantastic

Ja, osv. Sen har vi Dolly. Hennes livsfilosofi skiljer sig en aning från ovanstånde.

Well am not the Dalai Lama but ill try,

To Offer up a few word of advice.

You’d better get to living, Givin’

Don’t forget to throw in a little forgiving’

And lovin’ on the way.

You’d better get knowing, showing

A little bit more concerned about where you’re going

Just a word unto the wise.

You’d better get to livin’.

Be willing and forgivin’

Cuz our healin’ has to start with you.

You Better stop wining, pining,

Get your dreams in line and just Shine, Design, Refine until They Come True.

And you’d better get to living

Your life’s a wreck your house is a mess,

And your wardrobe is way outdated,

All your plans just keep on falling through,

Overweight and underpaid,Underappreciated,

Am no guru but I tell you this I know is true

You’d better get to living, givin

A little more thought about being a little more willing,

To make a better way

Don’t sweat the small stuff, keep your chin up,

Just hang tough, and If it get too rough,

Fall on your knees and pray, and do that everyday

Then you’ll get to livin’

Fast å andra sidan. Kanske vore det inte ett så dumt möte ändå. Konstigare duetter har ju gjorts.

MY TWO CENTS

Allvarligt talat. SÅ hade jag tänkt undvika det här ämnet. Skriva om allt annat än. Gå vidare med livet. Låtsas som ingenting. Men nu känner jag mig som lämnad till inget val.

Mina vänner. Låt oss tala lite om melodifestivalen.
(här gör jag en liten paus. gnuggar ögonen. lutar hakan i handen. tittar tomt ut genom fönstret. det är ingen konstpaus. jag vet bara inte var jag ska börja ta i detta)

Det var fruktansvärt igår. De andra deltävlingarna har jag redan förträngt. Så vi talar om igår.
Det var skräp, absolut skräp. När det som från början bara var en tävling dragits ut i flera delmomoment antar jag att det är ofrånkomligt. Man måste ha fyllnadsmaterial. Synd att samla det sämsta i ett och samma startfält bara. För tittarna, menar jag.

Vi har en medelålders kvinna som kallar sig Velvet och uppträder i glipande hotpants. Säkert spännande om man gillar sånt. Men det finns inte plats för en sådan då det redan finns hundratals artister som gör det hon försöker sig på oerhört mycket bättre.

Roligt att Rickfors såg ut som en perfekt morf av Nick Borgen och Tomas Ledin. Men det hjälpte inte en låt, eller en hel musikstil som borde dött ut ungefär när man trodde att Mikael Rickfors själv gjorde det.

En brådmogen 16-åring som sjunger om ödesbestämd kärlek. Så illa så jag vet inte om jag hört nåt liknande sen... jag vet inte... Pernilla Wiberg försökte sig på en musikkkarriär? Finns det verkligen människor som fortfarande vill höra sånt här? Fick vi inte nog av Sanna Nielsen?

En stackars ditsläpad jamaican som förmodligen inte hade en jäkla clue om vad han gett sig in på. Där man, precis som med Rickfors nummer, trodde sig samla poäng genom att ha ett band bestående av bara brudar. Vi kan väl konstatera att det inte funkade.

Stackars lilla circusprinsessan Maja Gullstrand. Som såg ut som Kylie på 80-talet men sjöng en typ... crackig Anne-Lie Rydé-doftande låt. En sån där låt som lika gärna från början kan heta; "Jag vet att jag kommer komma sist men det här gör jag för att vara annorlunda". Genererar varken poöng eller kontrakt.

EMD. Ja...jag vet inte jag. Tricket med EMD är ju att de funkar. Om man är typ fem år. Alltså innan man lär sig den minsta engelska för det går inte att vidare analysera, eller ens lyssna på texten de sjunger. Det är uselt. Det är som hitte-på-engelska. "Vi sätter ihop de här orden. Det rimmar ju i alla fall, och det är inte en jävel som fattar i alla fall." Nej, det går bort. Precis som deras lökiga Charlie Chaplin-nummer. Och en av de där två som ser likadana ut sjöng riktigt illa.

Den Madonna-inspirerade kvinnan som trodde sig kunna bli framröstad av det patriotiska Sverige med en grekisk låt. Hehe. Stor risk. Hennes låt lät precis som det där gyttret av exakt likadana nummer som man genomlider i Eurovisonsfestivalen. Som man inte ens minns samtidigt som man lyssnar på dom.

Jag hoppades på BWO. Med lite sådär skräckblandad förtjusning som när man bevittnar ett oväder eller nån sorts katastrof. För de leverar oftast, även om det kan vara lite läskigt på vägen. Martin Rolinski är en vacker man, och det finns inte många sådana. Alexander Bard är bara plain otäck. Och låten... ja, den var fin men inte mer än så.

Jag är fantastiskt obarmhärtig idag. Men jag är festival-irriterad. Fast att jag egentligen inte alls borde bry mig. Om jag skrev en Fredrik-lista idag. Om tio saker som kan fara åt helvete då skulle den vara full av melodifestival. Den där jävla fläkten skulle hamna på listan. Vad fan är grejen med att sjunga i motvind?! Va?
Och den här klubben för inbördes beundran. Jag talar om låtskrivarna. För de är ju bara tre stycken. Bobby Ljunggren. Marcus Ubeda. Och Pling (!) Forsman. De sitter ju där på rad varenda jävla vecka. Jag lovar att de kör runt dom genom Sverige i samma lastbil som de kör scendelar och lampor i. Sittandes på sina små låtskrivarstolar. Om en låt, mot förmodan, inte är skriven av nån i supertrion då går den i alla fall inte vidare. Finalen i Globen kommer bestå av låtar skrivna av ovanstående. Framförda av gamla Idol-deltagare. That's Sverige for ya.

Malin - på ett jävla humör. Lyssnar på Journey, käkar taggtråd.

FIN

Elvira gjorde sig lite fin med läppstift när vi var tråkiga och ouppmärksamma bagare.

BRYTA BRÖD

Vi har bakat lite. Mamma och jag. Inget märkvärdigt.

En fika på det?

SOM HAR SLUTAT GÅ

Så kommer jag osökt att tänka på när vi uppträdde på stora gräsmattan. Vi Färjestadsbarn. Vi satte ihop sköna shower på somrarna.
Den gången då jag mimade till "Det är vattenpumpen, Gerd" av Galenskaparna och After Shave. Vilken succé.

Det är såna tider och tilfällen i livet som aldrig kommer tillbaka igen.

BULLE I UGNEN

Min mamma lider av lite trasig-vattenpumps-blues. Så jag hjälper henne att bota depressionen. Detta gör vi på lätt sydeuropeiskt vis. Vi dricker vin och bakar. I mängder. Bakverk alltså.
Det är inte den fysiska hälsan vi vårdar. Enbart den psykiska.

...OCH VINNAREN ÄR!

En vinnare är utsedd i gårdagens "fredagsfinast-tävling".
Motiveringen lyder:

Första pris går till en toppsnäcka som med endast en liten bild
visar att man kan vara sockersöt, superhet och kontorsprofessionell
på en och samma gång.
En sann fröjd för ögat varje dag i veckan, men exceptionell denna fredag.
Första pris till henne, men de riktiga vinnarna är ju hennes arbetskamrater,
gubbarna på Deab som får vila ögonen på sann skönhet allt som oftast.

GRATTIS CAMILLA!

Och om någon tycker att det luktar svågerpolitik om min tävling, lämna gärna en kommentar.
Detta är en helt ärligt avgjord tävling. Bättre lycka nästa gång!

Milla - du kommer att få ditt pris när du minst anar det.

Tröstpriset går till min egen sköna arbetskamrat med sängkammarögonen to die for. Jamina, Som tog hur många bilder som helst men var allt för självkritisk för att skicka någon. Men dig har jag ju ögonen på hela dagarna så det räknas ändå.

Pärlor är ni.

KLICK!

Okej, jag vet. Jag lovade. Men promises - shmomises.

Blev bara lite orolig att mitt inlägg om fina fredagen hamnade så långt ner att ingen ska orka läsa ända dit.
Men kom igen! Det här är min första tävling. Skicka en bild av er själva fredagsfina i morgon. Om bara EN av er MMS:ar då får denna både tröstpriset och första. Where's the fun in that....?

"LÖVHALKA"

Jag länkar aldrig till andra bloggar. Av princip. Men Fredrik har äntligen skrivit sin lista. Vi kan väl bjuda på några unika besökare.

Och nu lovar jag att inte blogga mer ikväll. Tänk om jag la all den här energin jag viker åt bloggen på nåt vettigt skrivande. Bara en tanke.

HINDSIGHT 20/20

För övrigt ska vi inte inte åka till Skaresta i helgen. Bara så ni vet.
Det absolut sämsta med att vara gift är det här jävla tramsiga kompromissandet. Tänk att få göra saker som man bara själv ville.
Men å andra sidan är ju det absolut bästa med att vara i tvåsamhet... ehhh... vore inte helt rätt att säga sex antar jag? Eller ekomisk trygghet... eller... gee... skönt hörn jag målade in mig i.

Det finaste med att vara gift är ju naturligtvis tryggheten i att veta att det alltid finns någon där. Som tar ner dig på jorden när du är på väg att lätta. Som andas tryggt i din säng, på andra sidan av dina barn och hundar. Som håller ditt hjärta när du är ledsen och din hand när du är rädd. Alltid.
Och som i tid och otid försvinner i väg till Janne Jansson "bara en minut" och sen inte återvänder mer det dygnet.

CHECKLISTAN?

Gravid på nolltid!
Experterna ger sina bästa råd
Vill du ha en bebis nästa vinter?
Här är checklistan som ökar dina chanser.

Aftonbladet kör vidare på det här nya scoopet. Om hur man blir gravid. Har man deras plus-betaltjänst kan man klicka sig in på ovanstående artikel. Och få reda på hemligheterna. Om hur man får en unge till nästa vinter.

"Nolltid" i fetstil. Vilket hån. Trodde det var lite känsligt. Det där med fyra sekunder...

COME CRYIN'

Lämna gärna en kommentar om jag har fel, men jag tror att det var integrationsminister Nyamko Sabuni som kommit upp med förslaget om en hotline, en öppen telefonlinje dit man ska ringa om man upplevt sig illa behandlad av lagens finaste. Om man träffat på en, eller för all del flera, poliser som inte uppträtt regelrätt. Då ska man ringa det här numret och berätta sin historia. Och sen är väl tanken att man ska gå vidare från där på lämpligt vis.

Och jag vet inte jag. Om det är bra grej. Vad jag dock vet är att de i svarande ände av den här linjen kommer att få det hett om öronen. Så att säga. På göteborgskt vis.
Inte för att jag tror att alla konstaplar är ruttna. Utan för att jag tror, utan att egentligen veta det minsta, att en ganska stor procentuell del av alla som hamnar i nån sorts samklang med ordningsmakten i efterhand känner sig VÄLDIGT utsatta och felbehandlade. Att poliserna varit dumma. Orättvisa. Inte alls mjuka och snälla. Kanske har de höjt rösten. Hållt jättehårt i armen. Och vem skulle då inte greppa chansen att få ringa upp en förstående telefonröst och tala ut om detta. Ett sorts de kriminellas BRIS. Fin tanke det där.
Men det är ju inte polisens jobb att glida runt och säga tack, och snälla och ursäkta och hoppsan lilla vän. Heller inte att göra rasistiska uttalanden och utöva övervåld. Så klart.

Naturligtvis finns det rötägg. Fel person på fel plats. Inom alla yrkeskategorier kommer det alltid att finnas människor som inte borde finnas där (eller på någon annan plats i vissa fall). Och givetvis, ju större din yrkesgrupp är - desto fler puckon, rent procentuellt, kommer där finnas.
Men jag tror i alla fall inte att man kommer åt just de inom polisen på det här viset. Det känns mest som slöseri av resurser.

BRA ELLER DÅLIGT?

Pratade med någon om dåliga reklamfilmer. Ett bottenlöst samtalsämne.
Nyss såg jag en schampooreklam. Som enligt utsago skulle göra "...ditt hår lika rent som ditt samvete".

Höhö.

FANCY FRIDAY!

Men hörrni! Tänk att det redan gått en vecka sen förra.
För vad är det vi har i morgon? Fina Fredag!
I morgon spar vi inte på krutet, även om det betyder att vi måste gå upp lite, lite tidigare än vanligt. Det är det värt.

Men vi kör med en tvist den här gången. Jag frågade hur ni såg ut förra fredagen och jag vet att det togs bilder. I morgon tycker jag att ni MMS:ar er dagens till mig. Den jag tycker är fredagsfinast (hey! nytt ord) vinner ett fint pris. K?

0735 125021
Gört.

SOMETHING IS SQUEEZING MY SKULL

Men den här karln. Han fyller sina arenor, som sig bör. Kolla på den arrogante jävlen. Hur kan en sådan man vara helt likgiltig inför all form av kärlek och sexualitet? Vilket slöseri.

Skivan har fått lite blandad kritik. Vissa är besvikna, andra liknöjda. Men han levererar.

Life is nothing much to lose. Han är precis sig själv. Jag har inte lyssnat tillräcligt mycket för att inte tycka bäst om första singeln. I'm throwing my arms around Paris (because only stone and steel accept my love).

Men som jag ser fram emot konserten i juni. För som alltid tror man att det är sista skivan. Sista turnén. Han är ju inte purung. Men het. På ett farbrorigt kinda sätt.

HUM-HUM

Och min egen schalgerreporer on the run kommer med dagens scoop nu på kvällen. Han berättar, med illa dold skadeglädje och förtjusning, att Rongedal äntrade scenen på Kfem i Vällingby till jublet från en publik på cirka 23 personer.

Känns nästan som att jag, om jag skulle annonsera om att jag skulle sjunga på scen, och inte bara på jobbet, skulle lyckas få ihop en större publik än så. Bara av de närmast sörjande.
Men sen tänker jag att äsch... saknar ju fortfarande en sträng på gitarren.

WASH & GO

Det är ju för jäkla rart och oskuldsfullt med barn från landet. Jag föraktar dem icke. Tvärtom. As I am one myself.
För ett par helger sen när jag och Gustav hälsade på Mattias i Vällingby gjorde min son en knivskarp iakttagelse i trappuppgången.

- Kolla mamma. Dom har sin tvättmaskin där.

Och pekade på sopnedkastet.

SCISSOR SISTER

Marlene, min allra minsta lillasyster, praktiserar på lokalsalongen här i byn en dag i veckan. Idag erbjöd hon sig att gå loss med saxen på sina syskonbarn. Det nappade vi ju så klart på. Elvira satt blick still i typ en timme. Jag var mycket imponerad. Och ganska korthårig blev hon. Gustav stod där bakom stolen och tittade. Va söt du blir Raggi! sa han typ tjugo gånger.
Mina ungar. Har jag sagt att jag gillar dom ganska hårt?

TIPS

Jag är väl inget proffs. Har bara varit gravid två gånger. Men jag vet åtminstone en grej som funkar.

WISE UP

Jag tänker inte på nån särskild nu. Inte alls. Men jag måste bara få säga, att jag hoppas att jag aldrig kommer skilja mig från min man. Men man kan aldrig säga aldrig. Det vet man ju. (Lika lite som man kan säga "alla").
Men oavsett vad som händer i en avlägsen framtid så hoppas jag, av hela mitt hjärta och själ, att jag aldrig blir så full av mig själv, av vad som bäst gynnar mig och av prestige, att jag förbiser vad som är bäst för mina barn. Att jag på något vis skulle börja fatta hetsiga, och fullkomligt vansinniga, impulsbeslut. För att vara jävlig. Och kortsiktig. På så vis sätta fast mina barn i nåt sorts korkat klet där emellan.

För vad vore det. Mer än idioti. Jag önskar mig den insikten, skulle det komma att bli aktuellt.

Och fixar jag inte det. Om det liksom skulle märkas att jag börjar glida mot sinnesrubbad. Då har ni alla tillåtelse att slå mig på käften. Eller jag vet inte, i bakhuvdet kanske. Nånstans där det hjälper.

Det var dagens kaka, det.

FUNDERAR MYCKET?

På vägen till Viksjö igår åkte vi förbi nåt ställe, minns inte vad de hette, men deras slogan var; YRKESBUTIKEN FÖR ALLA.
Och jag funderar på det där. Det är lite magstarkt, inte sant? Att säga att man driver yrkesbutiken för ALLA. För ALLA, det är en väldig massa foilk det. Med en väldig massa olika yrken.
Jag tänker till exempel på om man är, säg... delfintränare. Pappersbruksarbetare. Castingagent. Bollkalle. Eller prostituerad. Hittar man sina grejer då? Där i Spånga-trakten. Jag är bra sugen på att fråga.
Hej, jag behöver en torrdräkt. Och en hink med sill.

SINNES

I och med detta kommer jag helt osökt att tänka på det där studiebesöket jag, Carro, Mia och Kimbratt gjorde hos Livets Ord i Uppsala. På högstadiet. Det är fan något av det sjukaste jag gjort i hela mitt liv. För det var ju inget studiebesök på så vis att vi bokat oss på nån sorts rundtur. Näpp. Det var ett helt galet amatörmässigt undercoverjobb. På en av deras gudstjänster.
Pappa körde dit oss. Och jag vet inte riktigt vad vi hade tänkt eller väntat oss. Men jag minns hur nervösa vi var när vi stod på toaltten innan och riggade oss med våra dolda mikrofoner och kameror. Vi tänkte väl ligga lite lågt. Hålla oss i bakgrunden. Betrakta utan att störa.
Tjena. Det var ju inte kyrkans barntimmar vi gästade direkt. Vi satte oss av nån anledning ganska långt fram, minns inte om vi blev placerade, men innan de drog igång frågade snubben med micken på scen om det fanns några i publikhavet som var där för första gången. Så jävla smart av dom. Och det var ju inga kaxiga fyra armar som åkte upp i luften direkt. Och de här människorna. Varenda galen en av dom stirrade på oss. Och log crazy grins och nickade i samförstånd. Fyra till. Som äntligen har fattat.
Och under resten av väcklesemötet stod det en hel rad med kostymklädda nissar på scen, bredvid Ekman himself (jorå, vi hade tur och prickade just hans predikan) och stenglodde på oss. Studerade våra every moves. Därför FATTAR jag inte hur vi kom ut därifrån med så mycket material. I form av ljudinspelningar och foton. Det var ju liksom ingen spionkamera vi hade. Utan en stor jävla klump från skolan. Men grejen var, att när de här människorna hamnade i trans. Och började tala i tungor. Och kasta sig på golvet och grejer. Då hade de inte så stor koll på vad vi vettskrämda religionstuderande gjorde.

Det var galet. Fruktansvärt obehagligt. Och lite coolt.
Efteråt ville vi bara springa ut därifrån. Hoppa in i pappas gamla volvo, säga åt honom att köra järnet och aldrig se tillbaks. Men kostympanelen höll oss kvar. De ville veta vad vi tyckt. De ville veta att vi skulle komma tillbaka.

Det gjorde vi aldrig. Men deras trallvänliga sånger sitter som berget. Och om Kimbratt var här nu skulle hon stämma in i texten som de fullkomligt brände in i våra hjärnor.

Jesus mitt hjärta flödar över
Jag älskar dig för du är underbar
Jesus du är skönast utav alla
Du är min frälsare, mitt liv
Du är mitt allt

Så funderar jag på om jag ska skriva Livets Ord femtio gånger här. Så att den som googlar det hamnar här. Sen tänker jag att nej... det är nog bäst att låta bli. Ska nog även vänta lite med att släppa på kommentarsfunktionen. Bränna av allt krut, så att säga.

TRO

Åh fy fan. Måste maratonskriva ett tag nu för att få ner den bilden en bit på sidan.

Elvira frågade i morse, Vad är Gud? Skön kvart-över-sju-fråga. Den är fan inte skön någon tid alls på dygnet. Om man inte är typ... prästvigd. Och om vi har en präst i ena ändan så är jag dennes absoluta motsats i den andra. Så jag hade inga schyssta svar åt min dotter. Då bytte hon snabbt till, Finns Jesus?
Och då var jag faktiskt tvungen att tänka efter lite. För jag kan säga nej. Och bestämma åt henne redan nu och därigenom låta henne växa upp som... mig. Jag kan säga ja. Och helt gå emot mig själv. Eller så kan jag säga kanske. Eller vet inte. Och låta henne fundera ut det där själv så småningom. Finna sin egen väg så att säga.

Gissa vilket jag valde.

ORMHELVETE!

Saxade bilden från Calles blogg. Där han skriver så argsint om ormar. Om sitt hat gentemot dom. Vi delar det. Hatet. Äcklet. Jag kan inte ens titta på den där bilden. Och inte längre ha fötterna på golvet.
Om jag hittade en sån där jävel i avloppet skulle jag inte tänka "Hey! Veckans bild!" och lite snabbt gå efter kameran. Jag skulle aldrig mer bli mig själv. Jag skulle troligtvis tvingas till nån form av inlåsning.
Hur tänkte man vid skapningen ormen liksom? Nu gör vi nåt riktigt jävla vidrigt... De borde förbjudas. På riktigt. De är inte meningen på nåt vis. Kommer ihåg när min brorsas (step-varianten) boaorm rymde i lägenheten och var borta hur länge som helst. Tills de hittade den i sängen. Helt intrasslad i fjädrarna i madrassen. Skavd och mager och ännu jävligare än innan. De hade sovit på ormen. VM i gåshud här...

LILLA

Barnen kollar på Lilla Sportspegeln. Sist jag såg Lilla Sportspegeln var Christer Ulfbåge programledare. Jag antar att det gör mig... gammal.

OVER N OUT

Näpp. Det blir inga bilder. Det blir ingenting. Förutom soffan och Road Kill II. Förmodad kanonfilm. Jag skiter fullständigt i vilket för jag lär inte hålla mig vaken genom hela i alla fall.

Det var roligt att Johan hann sätta sig till bords hos sina föräldrar innan han insåg att hans jeans var spruckna i bak och fulla med taggar från nån buske. Jag kunde så glatt påminna honom om att han legat på rygg och sprattlat i ett dike på väg hem från Micke & Pernilla i natt. Han trillade inte, blev nedbrottad av Hartland. Men det spelar ingen roll. Jag fick det på bild.

Nu gör vi söndagkväll. Så är vi alla på topp i morgon.

GAME FACE

Vet ni vad det är för dag idag? I'll tell ya. Det är sån dag då man vaknar upp och det allra första man gör är att radera skickat-mappen i mobilen. Och sen inkorgen. SEN sväljer man två alvedon och ber en liten bön att de ska få stanna i magen tillräckligt länge för att hinna lösas upp, försvinna ut i systemet och ta udden av dunkandet i huvudet som håller på att driva en mot stupet.

Det är sån dag.

Igår? Gästspelade på dansgolvet på Lilla V. Det räcker väl så tycker jag.

För nu har jag sminkat på mig ett nytt ansikte. Kastat på mig ny klänning och är således redo för middag hos svärisarna. Det blir bra det. Kanske skickar jag upp lite bilder från igår senare. Kanske inte.

PART II

Spotifykamrater. Jag delade med mig av en del tips för ett tag sen. Kallade jag det februarilistan? Och februari är inte slut än men här kommer nästa. Jag undanhåller inget. Starkaste track ner till det mest piniga. Det här är spellistan just nu. Och för imorgon, believe you me.


Glasvegas - Daddys gone (lyssna på dialekten!)
Nejra - Headstrong
Kleerup w/ Marit Bergman - 3am
Kleerup w/ Lykke Li - Until we bleed
Gabriella Cilmi - Sweet about me
Brandy - Right here
Lorentz & M.Sakarias - Mayhem (det råder delade meningar om huruvida jag är dum i huvudet som gillar det här eller inte - men jag skäms inte!)
Maia Hirasawa - The worrying kind
Adiam Dymott - Miss you
Alesha Dixon - The boy does nothing
Markus Krunegård - Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp
Laleh - Bjurö klubb
Empire of the sun - Walking on a dream
Anna Maria Espinosa - A little moonlight
Marit Bergman w/ Titiyo - 300 slow days in a row
Amanda Jenssen - For the sun
Salem Al Fakir - It's only you part II
Laakso - Västerbron
Jewel - Good day (Puss Carro!)

POST-BOWLING-SYNDROME

Bowlingen var svinkul. Olivia och Emilia var superduktiga. Gustav och Elvira kickade ass med sina staket och jag sög stenhårt. Men vi var, i en timme, en sån där fin familj som pussades och highfajvade varandra efter både bra och dåliga prestationer. Jävligt coolt.
Och Elvira... hon är liksom bra på allt hon prövar på. Och hon är totalt orädd. Det finns inget som kan få henne att backa. Om jag inte varit med själv när hon föddes skulle jag tvivla på att det var min unge. För hon är SÅ motsatsen till allt jag var när jag var liten. Jag bara grinade och surade och var ett litet jävla helvete att ha att göra med i sammanhang som på nåt vis var utmanande. Sen blev jag heller aldrig riktigt bra på nånting.
Känn på den självinsikten. Truth hurts.

En liten stund var jag bra på att rida. Tills jag ramlade av så in i helvete. Och hoppade aldrig upp igen. Det är vad... 16 år sen. Men det är oxå den händelsen som gör att jag sitter här nu och har sjukt ont i axeln som har svingat klot ikväll. För den sitter fortfarande inte fast. Men idag gav jag i alla fall inte upp. Även om jag kom sist.

BOWLING FOR SAMVETET

Skön grej. Vi ska bowla ikväll. Hela familjen. Alla sex of us. Det blir sweet. Mysigt och lite sådär lagom ambitiöst av oss.
Fast egentligen är det ju bara ett smart drag för att minska det dåliga samvetet vi har för att vi lämnar ungarna till farmor och farfar imorgon.

FINA FREDAG

Det här var mitt fredagsfinaste. Var ju inte så jävla inspirerad med ögonskuggeborsten halv sju i morse. Men tillräckligt. Och en helt bra dag blev det. Ännu inga otursrelaterade olyckor. Mer än ett utspillt mjölkglas. Det kan jag leva med.

Hur såg ni ut idag?

VÅGA!

Jag har ju som bekant noll koll. Men tittar in till Jamina och påminns om att det faktiskt är Fredagen den 13:e imorgon. Woo-hoo! Desto större anledning att göra sig lite fin. Om allt ändå ska gå åt helvete.
Inte för att jag tror på det där. Det är ju bara skrock. Eller? Eller?!

Vi utreder saken vidare imorgon. Nu lovar jag att sluta.

För jag ska gå och lägga mig Stenhamra-fashion-tidigt. Tillsammans med min splitternya, superheta, dunderspännande.... biblioteksbok!!

MAMMA, JAG HAR GJORT EN TECKNING TILL DIG

Alltså. Min son. Man vet liksom inte riktigt vad han ska bli när han blir stor. Det står sådär och väger mellan lite olika grejer.

Konstnär. Och styckmördare.

VÅR MAN PÅ PLATS

Haha! Innan jag fick ta emot ovettet från Mattias blev jag uppring av pappa. Och han bara ropade i luren; Du är aldrig där det händer! Du är ALDRIG där det HÄNDER!
Jag undrade ju förstås var det var saker och ting hände. Och vad denna händelse var.
Visade sig att han och Mattias bara råkade befinna sig på Kfem i Vällingby med varsin öl när nåt sorts schlagerspektakel gick av stapeln. Eller spektakel... de utröstade ur melodifestivalen var där för att sjunga och signera sina...förlorarlåtar. Hon med tuttarna. Shirley Clamp antar jag. Och nån till. PLUS att han, bögbonden, var där oxå. Min pappa var mycket uppspelt. Och lillebror lite mer nervös och återhållen. Man vet liksom inte vad pappa kan ta sig till bland så kallade kändisar. Det var lugnt just när han ringde, bara nån femtonåring från Upplands Väsby som sjöng Främling och hoppades på sitt stora break.
Det sista jag hörde av pappa innan han försvann i sorlet var att han skulle fixa bögbondens autograf till mig.

Jag skulle inte bli förvånad. Nej. Det skulle jag inte.

KOM IGEN

Det är inte det att jag dricker vin. För jag slutade för längesen. Men jag har min nya fina bubbleroom-pyjamas (fantastiskt osexigt ord det där - men den är faktiskt fin - nej, inga bilder) och jag lyssnar på Dolly - Better get to livin' (aldrig mår man så bra som då) och jag tänker på att imorgon är det fredag.
Fredag är bra. Det är så mysigt när de kör fina fredag i morgonpasset och talar om vad de har på sig och folk mms:ar in sina egna fina fredags-outfits. Och jag tycker att vi kör på det där. Vi kan väl bara anstränga oss lite extra imorgon? Lite mer smink. Lite större smycken. Jag tänker kjol, jag tänker stövlar. Jag tänker inte urringning för det funkar ju bara inte på jobbet. Det känns okej hemma i hallspegeln, men sen kommer jag till jobbet och inser att helvete, det enda som saknas i min hand är en frickin' strippstång.
Men ni hajjar! Vi gör oss lite fina för helgen. Och ni som är män och inte gillar att fira den annalkande helgen med smycken och smink kan ju göra er fina på manligt vis. Vad det nu är ni gör.
Att göra det bästa av vad man har. Det var ju så jag sa förut och fick sota så in i helvete för det. Men på en fredag är det trevligt att vara fin. Och så bryr vi oss inte så mycket om, tycker jag, den skit vi eventuellt får ta emot imorgon. Oavsett vilket jobb man har och vilken sorts skit det medför. Det bryr vi oss inte om. Vi tänker bara på att vi är fredagsfina. Och inom överskådlig tid lördagsfulla.

DET ÄR ETT IDOGT JOBB ATT DRIVA UNGDOMEN UT UR SIN KROPP

Hepp! Vi ska ha fest på lördag. Det visste ni inte va? Inte jag heller. Men så är det.
För ett par veckor sen bestämde jag och Carro (inte Bästa Carro, inte jobb-Carro utan Carro M, eller Hartlands Carro som hon oxå så rart kallas) att de skulle komma ut den här helgen. Vi diskuterade inte vidare under vilka former vi skulle umgås, bara att det skulle bli roligt att ses. Men visa av erfarenhet som vi är, hubby och jag, skaffade vi ändå barnvakt. Dock fortfarande fasta i tron att vi skulle umgås sådär moget i par som Hartis och Carro borde vara redo för nu när de blivit sambos och allt.
Pratade med Hartis idag. Bestämde tider osv. Inga konstigheter. Men sen nu på kvällen fick jag värsta fläskbenet av lillebror. För Hartland hade ringt honom oxå. Och frågat om han var bjuden på festen hos oss på lördag.

Så ni borde komma.
Men så inser jag att det är schlagerkväll. Och inte en jävel går hemifrån en sån kväll.

TIPS FRÅN COACHEN

En av de stora bloggarna (som inte är Bella, Kenza eller Kissie ....bah!) tipsar om hur man skapar en framgångsrik blogg.
Man ska ha edge men samtidigt substans. Man ska använda sig mycket av bilder, mest av allt på sig själv. Man ska namedroppa överdrivet, helst dagsaktuellt för googlandets skull. Man ska vara uppdaterad. Jävligt smart. Och man ska skriva ofta, och i flöde. Det optimala var runt sex-sju inlägg per dag. De bästa inläggen skrev man på i snitt fem rader. Svennebanan orkar inte läsa mer.

Där har ni det i klartext. Skälen till att jag inte har en framgångsrik blogg. Det klagas på mitt flöde. Det kommer ingenting och ingenting och ingenting och sen kommer fem-sex inlägg på en kväll. Jobbigt att sträckläsa.
Det är inte min mening. Men jag har vissa datorfria kvällar. Då jag gör andra saker. Som ni kan fundera på. Så när jag väl loggar in har jag en del grejer att dela med mig av. Och det är snyggare att dela upp det i flera inlägg än i en lång jävla megatext. Eftersom ni tydligen inte orkar läsa sånt.

PRECIS. JUST. NU.

Jag dricker vin. Nåt vitt lättdrucket. Som troligtvis skulle framkalla kräkningar hos nån kännare. Men jag gillar det. Använder ett asgammalt arvegodsglas. Det är sådär pyttelitet så att man inte riktigt har koll på hur mycket man har druckit eftersom man måste fylla på hela tiden.

Frågor på det?
Eller invändningar?
Lämna dessa i kommentarsfältet.

496 N TICKIN'

Satan vad jag ångrar det där kaxiga om ett galet bra 500-inlägg. Det var som att ta all sin (eller den lilla jag hade) inspiration, knyckla ihop den och slänga ut den genom fönstret. Jag jobbar inte bra under stress visar det sig.
Så screw it. Det kan komma bra och vettiga inlägg. Vem vet. Men kanske har de nummer 501 eller 712. Who's gonna know?

Inte ens jag. I tell ya.

TRAVEL MUCH?

Det är skönt med konfirmationer. Som den att man inte är dummast i hela jävla världen. Men HÄR är några som är uppe och seglar i toppen på den listan. Hur klarar sig såna här människor i den riktiga världen?
Har aldrig sett programmet. Tänker inte göra det heller.

SÅDÄRJA

För övrigt är det ju synd att jag inte kan få någon sorts profit från Blogspot för alla jag lockar hit. Men trevligt är det när familjen växer.

DONE DEAL

Kanske vet jag inte allt om att vara PK. Politiskt korrekt. Kanske vet jag mycket lite. Men ändå tillräckligt för att märka när nåt är snett.
En femtonåring blir åtalad för att kallat en polisman för gris. Inga tveksamheter, inget vägande i saken fram och tillbaka. Åtal.
En samling polismän kallar Rosengårds invånare för apajävlar. Och dylikt. Ännu en djurliknelse. På klingande skånska. Utan vidare åtgärd. Pinsam film det där, så, tillbaka till fikarummet nu.

Eller är det bara jag som tycker det är lite...jag väljer mina ord med omsorg nu för tiden...märkligt?

En hummande farbror förklarar att det är skillnad på hur och när man uttalar sig om saker och ting. I sitt hem, eller helt tydligt, bland sina arbetskamrater får man kalla folk för gris och apajävlar hur mycket som helst. Åtalbart blir det bara inom hörhåll av sagda...gris.
Bra att veta. Kan komma att använda mig av detta. I stort sett alla har väl en glappande käft. Man får välja noga var man väljer att fladdra med den bara.

Så kommer jag att tänka på alla de somrar jag och Mattias bodde hos farmor i Borgholm. När vi gick Sandgatan ner mot Mejeriängen förbi de tillresta sommarpolisernas röda stuga. Och vi sa alltid till farmor att vi skulle sjunga polis-polis-potatisgris, jättehögt precis där utanför. Så som farfar lärt oss.
Men det gjorde vi ju inte. Utav respekt för lagens finaste. Och tur var väl det. Annars hade jag väl fått gå låg-och mellanstadiet på nån anstalt.

SOM JAG SA

Nä...men, det var lugnt igår.

DAMAGE CONTROL

Alltså, melodifestivalen. Vilket jävla skämt. Egentligen orkar jag inte ens skriva om det. Det gör ju alla andra en sån här dag. Men det är ju bara att konstatera att det var knas på alla fronter. Skitlåtar. Skitröstsystem. Skithumor. Osv.
Fast jag tycker att Petra Mede får ta oförtjänt mycket skit i pressen idag. Folket rasar (skönt kvällspress-ord) över hennes katastrofala programledarinsats. Svennebanan. Kommer aldrig med några överraskningar. Klart att det här folket ska finna det motbjudande med en kvinna som pratar högt och brett och mycket och prålar sig i löjligt många klädbyten. Det är ju ett helt osvenskt beteende och går således inte hem i den heligaste av svenska produktioner.
Jag tycker inte att hon är särskilt rolig, men absolut inte katastrofal. Vem fan skulle vilja kliva på efter Luuk och Björn the Wonderchild...
Däremot har jag ju svårt att sympatisera med hennes ryggsmärtor och bärande av scen och akuta massager och grejer. Det handlar ju om att ta jobb efter sina förutsättningar. Inga höjdrädda flygkaptener, inga analfabeter i lärrarummen osv.

Nog om det. Ikväll ska vi vara mysiga, jag och hubby. Lite poolbad och två hyrfilmer. Det är en söndag det oxå.

FEL

Marcus Birro raljerar i kvällspressen om att hans sambo fött "världens vackraste barn". Fan... jag som kunde svära på att det var jag som gjort det.

REBELLERI

Så klickar jag mig, efter föregående inlägg, direkt över till nyhetsportalen, min nätbibel, aftonbladet.se. För att se om världen skakats av några nya skandaler den senaste timmen. Och jodå. Högst upp, under stora rubriker bekänner Shirley Clamp att hon blivit full. Tillsammans med sin mamma.
Äh, men jag förfäras. Detta svineri. Detta största exempel på mänskligt förfall. Hela min kropp förvrids i motvilja och kväljningar och jag funderar genast på att bojkotta hela jävla tävlingen.
"Full med sin mamma". Nej, men man vill ju bara spy.

NO WORRIES

När det började uppdagas för omgivningen att Bästa Carro ska komma hit till mig idag höjdes en del ögonbryn och hummande förmyndarstämmor. Hur var det nu? Sjuk på fredagen - inget kul på helgen. Hur hänger detta ihop? HMMMM??
Och det är väl för all del fint att ni tar till er det jag skriver. Det är ju sunt alltihop. Men i det här fallet måste jag hävda mina mänskliga rättigheter. Eller nåt. Det är ju ingen cirkus jag bjudit hem utan en helt vackert vårdande akutsjuksköterska. Precis så som jag förtjänar och är i behov av. Och ja, vi kommer kanske dricka lite jäger under kvällen men detta är endast i medicinskt syfte. Bra för halsen. Gammal husmorskur. Thou shalt drink plenty o jaeger for yer sore throut. Denna text står att läsa på flertalet grottmålningar så långt bakdaterade som pre-istid. På vissa platser i de mest avlägsna delarna av Europa finns även små parenteser gällande vitt vin i samma syfte. Och Coors Light.
Så ni ska inte oroa er för mig. Jag lovar att inte göra nåt kul. Jag ska ju för fan kolla på Melodifestivalen. Som känns svalare än nånsin i år. Prove me wrong. Come on, bring it.
Laddar lite nu med... Sonja Aldén. Du får inte knacka på min dörr - om du inte är beredd att komma in. Världsklass. Upp med vimplarna nu så hejar vi fram nåt av de här stolpskotten till... var det nu är själva eurovisionen ska hållas.


P.S. Det här är INTE det 500:e inlägget.

WADDAYA KNOW

Jag hörde på P3-nyheterna idag att Marit Paulsen ska tillbaka in i EU-politiken för Folkpartiets räkning. Detta förvånar mig något oerhört. Inte själva det politiska, där är jag helt nollad och skulle typ rösta på Kalle Anka-partiet om det var val i morgon, men jag trodde inte att Marit Paulsen längre var vid liv.

Det är, i sanning, underbart att leva. Man lär sig nåt nytt varje dag.

KÄRT ÅTERSEENDE...

Han är hemma nu för övrigt. Och tiger som muren om vad de har haft för sig. Kanske borde man bli orolig, men SÅ galet verkar det inte ha varit. Gubbresa. Jag intalar mig själv det i alla fall.

Men jag fick en parfym. Den så kallade Malin-parfymen. Jag tackar Pernilla för detta.

TRÖTT

Just nu önskar jag mig energin som den här snubben har. Amigo-Ola. (Har man inte barn och är bekant med fenomenet fredagsmys så vet man inte vem det är.)

Man skulle ju säkert bli inspärrad ganska snart. Men det vore gött att studsa runt så länge det varade.

BTW

Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer jag slänga upp mitt 500:e inlägg här. Det borde ju inte vara vilket crappigt inlägg som helst. Det borde vara nåt storstilat. Nåt genomtänkt. Pulitzer-frickin-price-material.
Måste börja skissa på det här. Så får ni gissa sen vilket som är nummer 500. Sätter lite press. Yes it does.

STATUS: UNSLEEPY

Jag är SÅ bruden som sovit för mycket idag. Därför är det inte ens nån idé att försöka nu. Och jag hittar inget att se på tv. Och jag har läst allt nätmaterial av intresse.
Därför finns det bara en sak kvar att göra. Spela taipei. Och lyssna på a-listan i spotify.
Vad gör ni då?

Nä, men just det. Går ju inte kommentera längre. Men ni kan ju tala om det nästa gång vi ses.

SÄG INGET

Jag är en farlig kvinna att lämna ensam och uttråkad för länge. För när jag har tråkigt då shoppar jag. Nätshoppingen kommer bli min död. Eller inte själva shoppingen, den mår jag bara bra av, men själva mannen jag är gift med kommer mörda mig helt rått och brutalt när han hittar fakturorna som jag sticker in lite här och där i räkningshögen.
Men det kan få svida lite. Det tycker jag. Han är ju snubben som svarar såhär när jag ringer och frågar vad han gör; Äh... sitter på nån bar. Servitriserna har hotpants på sig allihop. Skitlöjligt, eller hur. Verkligen super...tramsigt.
Sen berättar han att min allierade, Pernilla, skickat sms och talat om att han måste köpa nåt åt sin käresta. Och Johan svarar typ; Det har jag redan fixat men vad tror du att min fru vill ha?

Det blir en fetingfaktura från Bubbleroom på det. För det är vad hans fru vill ha.

UR KATEGORIN "SAKER SOM SKRÄMMER MIG"

För ett tag sen fick jag en En härlig bok. Jo, den heter så. En. Härlig. Bok. Skriven av den fruktansvärt obehagliga Mia Törnblom. Eller ja, skriven och skriven. Känslan jag får när jag tittar i den är att hon tagit en massa amerikanska nonsensfraser och översatt till svenska dito. En fras för varenda av årets dagar.

Jag klipper lite ur förordet:

Min sanning är att livet blir mycket roligare om vi tänker att vi är härliga och att alla andra också är det.

I den här boken har jag samlat tankar, idéer och budskap som jag tycker är viktiga. Tänkvärda ord om sådant som vi behöver påminna oss om för att kunna må bra, utvecklas, vara lyckliga och njuta av livet!

Varje morgon förbereder jag mig inför de kommande 24 timmarna och hur jag vill leva dessa. Ibland väljer jag ett tema för dagen, andra dagar övar jag, till exempel, på tacksamhet.

En sista sak: Kom ihåg att du är härlig!

Sen börjar det. Varje dag har ett "budskap" och plats för egna anteckningar. Min bok är ännu tom på dessa. Men jag kan bjuda er på några tänkvärda sanningar om livet. The gospel, according to Törnblom.

Oro är den ränta vi får betala när vi lånar bekymmer från morgondagen

Kom ihåg att ibland gör vi fel, men vi är aldrig fel

Vad du ÄR kommer alltid vara viktigare än vad du gör

Att leva är att välja, att inte välja är också ett val

Glöm aldrig bort att du är den viktigaste personen i ditt liv

Och så dagens. Ledorden för denna dag:

Alla människor ler på samma språk

Vad i helvete betyder det? Jag blir bara illa till mods av den här boken. Den är totalt bortkastad på mig. Och om Mia Törnblom skulle googla sig hit och bli upprörd så kan hon ju trösta sig med att själva anledningen till att hennes visdomar är bortkastade på mig måste ju vara att jag är totalt O-härlig. Obotligt oemottaglig för det här nonsensjiddret. Bitter & cynisk. Ni kan skriva det på min gravsten. Men detta till trots levde hon ett fullkomligt tillfredsställande liv.

INTE VET JAG

I morse hörde jag en radiospot för nåt reportage som skulle komma. Ett reportage från Karlstad, "...där vi bland annat får träffa Martin som valt att dansa balett istället för att spela hockey som alla kompisarna." Och så får man höra Martins värmländska målbrottsröst "Ja, vaffö ska en träna med en massa pöjker när en kan få träna med en massa tjejer?" Höhö. Och jag har hört det här resonemanget från "stray dogs" förut. Som vill hävda att de väljer "tjejsporten" för att det är mindre gay att vara i ett omklädningsrum med det motsatta könet.

Men jag vet inte jag. Känns lite ihåligt det där argumentet. Fast det kanske bara är jag. Kanske är det i själva verket de värsta fjollorna som slår ut varandras tänder på isen och kelar i duschen efteråt. Och de hårdraggande machomännen som snör på sig sidentofflorna och gör perfekta piruetter.

SOM I OCH FÖR SIG ÄR DET ROLIGASTE JAG VET

Så, jaha. Idag är jag hemma och vårdar halsen och febriga huvudet. Och barnkanalen har varit på som underhållning till Elvira hela dagen. Så pass att programmen nu börjat om. Samma sak som jag låg i sängen och lyssnade på i morse sitter jag i sängen och lyssnar på nu igen. Vad är grejen med det? Tänker de att barn är så dumma i huvudet så de bryr sig inte om de matas med samma program over and over? Eller är det helt enkelt inte meningen att en unge ska kolla på tv en hel jäkla dag? Jag vet faktiskt inte. Men ibland har nöden ingen lag.
Egentligen borde jag dammsuga. Som fan. Men visst finns det en lag som säger att man inte får göra det när man är sjuk? Visst? I morgon finns det i alla fall en regel som jag är jävligt medveten om. Är man sjuk på fredagen får man inte göra nåt kul under helgen. Mammas regel. Sitter som berget. Men jag hade i alla fall inte planerat nåt kul. Bara att vara med Johan.

SPOTIFY THIS

Kära vänner,
Jag tänker att de flesta av er vid det här laget fastnat i någon form av Spotify-träsket. Och, jaja, boo-frickin-hoo, skivbolagen är så ledsna och det är så tomt på musik nu och snart kommer Robyns Do you really want me vara allt som finns kvar. Än så länge har jag inte märkt nåt. Men jag ska hjälpa er lite med en handfull tips. Så man inte tappar stinget och finner sig sitta och lyssna på Sonja Aldén rätt vad det är.

Det här är tipslistan Februari

Johnossi - 18 karat gold
Sophia Somajo - I-Rony
Sugarplum Fairy - The Scapologist & Never thought I'd say that it's alright
John M.e - Love is my drug
The Ting Tings - Shut up and let me go
Mando Diao - Dance with somebody
Laleh - Simon says
Swingfly - singing that melody
Adrian Modiggård - Julie Brown
Nejra - Headstrong
The Script - The man who can't be moved
Shawn Colvin - Crazy
Flogging Molly - If I ever leave this world alive
Lily Allen - The Fear
Marit Larsen - If a song could get me you
Erik Hassle - Hurtful
The Gossip - Standing in the way of control
Kellie Pickler - Rocks instead of rice
Sugarland - Take me as I am

Jag kan fortsätta hur länge som helst. Men istället går jag ut med hundarna. Eller och lägger mig. Eller nåt. Gillar att vara lite hemlighetsfull.