Allvarligt talat. SÅ hade jag tänkt undvika det här ämnet. Skriva om allt annat än. Gå vidare med livet. Låtsas som ingenting. Men nu känner jag mig som lämnad till inget val.
Mina vänner. Låt oss tala lite om melodifestivalen.
(här gör jag en liten paus. gnuggar ögonen. lutar hakan i handen. tittar tomt ut genom fönstret. det är ingen konstpaus. jag vet bara inte var jag ska börja ta i detta)
Det var fruktansvärt igår. De andra deltävlingarna har jag redan förträngt. Så vi talar om igår.
Det var skräp, absolut skräp. När det som från början bara var en tävling dragits ut i flera delmomoment antar jag att det är ofrånkomligt. Man måste ha fyllnadsmaterial. Synd att samla det sämsta i ett och samma startfält bara. För tittarna, menar jag.
Vi har en medelålders kvinna som kallar sig Velvet och uppträder i glipande hotpants. Säkert spännande om man gillar sånt. Men det finns inte plats för en sådan då det redan finns hundratals artister som gör det hon försöker sig på oerhört mycket bättre.
Roligt att Rickfors såg ut som en perfekt morf av Nick Borgen och Tomas Ledin. Men det hjälpte inte en låt, eller en hel musikstil som borde dött ut ungefär när man trodde att Mikael Rickfors själv gjorde det.
En brådmogen 16-åring som sjunger om ödesbestämd kärlek. Så illa så jag vet inte om jag hört nåt liknande sen... jag vet inte... Pernilla Wiberg försökte sig på en musikkkarriär? Finns det verkligen människor som fortfarande vill höra sånt här? Fick vi inte nog av Sanna Nielsen?
En stackars ditsläpad jamaican som förmodligen inte hade en jäkla clue om vad han gett sig in på. Där man, precis som med Rickfors nummer, trodde sig samla poäng genom att ha ett band bestående av bara brudar. Vi kan väl konstatera att det inte funkade.
Stackars lilla circusprinsessan Maja Gullstrand. Som såg ut som Kylie på 80-talet men sjöng en typ... crackig Anne-Lie Rydé-doftande låt. En sån där låt som lika gärna från början kan heta; "Jag vet att jag kommer komma sist men det här gör jag för att vara annorlunda". Genererar varken poöng eller kontrakt.
EMD. Ja...jag vet inte jag. Tricket med EMD är ju att de funkar. Om man är typ fem år. Alltså innan man lär sig den minsta engelska för det går inte att vidare analysera, eller ens lyssna på texten de sjunger. Det är uselt. Det är som hitte-på-engelska. "Vi sätter ihop de här orden. Det rimmar ju i alla fall, och det är inte en jävel som fattar i alla fall." Nej, det går bort. Precis som deras lökiga Charlie Chaplin-nummer. Och en av de där två som ser likadana ut sjöng riktigt illa.
Den Madonna-inspirerade kvinnan som trodde sig kunna bli framröstad av det patriotiska Sverige med en grekisk låt. Hehe. Stor risk. Hennes låt lät precis som det där gyttret av exakt likadana nummer som man genomlider i Eurovisonsfestivalen. Som man inte ens minns samtidigt som man lyssnar på dom.
Jag hoppades på BWO. Med lite sådär skräckblandad förtjusning som när man bevittnar ett oväder eller nån sorts katastrof. För de leverar oftast, även om det kan vara lite läskigt på vägen. Martin Rolinski är en vacker man, och det finns inte många sådana. Alexander Bard är bara plain otäck. Och låten... ja, den var fin men inte mer än så.
Jag är fantastiskt obarmhärtig idag. Men jag är festival-irriterad. Fast att jag egentligen inte alls borde bry mig. Om jag skrev en Fredrik-lista idag. Om tio saker som kan fara åt helvete då skulle den vara full av melodifestival. Den där jävla fläkten skulle hamna på listan. Vad fan är grejen med att sjunga i motvind?! Va?
Och den här klubben för inbördes beundran. Jag talar om låtskrivarna. För de är ju bara tre stycken. Bobby Ljunggren. Marcus Ubeda. Och Pling (!) Forsman. De sitter ju där på rad varenda jävla vecka. Jag lovar att de kör runt dom genom Sverige i samma lastbil som de kör scendelar och lampor i. Sittandes på sina små låtskrivarstolar. Om en låt, mot förmodan, inte är skriven av nån i supertrion då går den i alla fall inte vidare. Finalen i Globen kommer bestå av låtar skrivna av ovanstående. Framförda av gamla Idol-deltagare. That's Sverige for ya.
Malin - på ett jävla humör. Lyssnar på Journey, käkar taggtråd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar