Okej. Nu sansar vi oss. Hon har fullkomligt kräkts ner hela sin säng. Tvångsduschats. Somnat här bredvid mig i vår säng. Vaknat. Gråtit. Kräkts i hink. Mumlat, Mamma, jag mår bra nu, och somnat om igen.
Nu vårdar jag mig själv med vin (invärtes) och alcogel (utvärtes). Vad fan gör man? Ändrar sin semester till vab? Ställer in? Hoppas på mirakulöst snabbt tillfrisknande och att ingen annan trillar dit? Åker ändå?
Imorgon bitti kvart över sex kommer Gustav hem från Skaresta. Jag vill inte gärna vara den som talar om för honom att det inte blir nån kryssning. Och jag har heller inte hjärta att lämna Elvira hemma hos mormor om vi andra åker.
Det här suger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar