Åh fy fan. Måste maratonskriva ett tag nu för att få ner den bilden en bit på sidan.
Elvira frågade i morse, Vad är Gud? Skön kvart-över-sju-fråga. Den är fan inte skön någon tid alls på dygnet. Om man inte är typ... prästvigd. Och om vi har en präst i ena ändan så är jag dennes absoluta motsats i den andra. Så jag hade inga schyssta svar åt min dotter. Då bytte hon snabbt till, Finns Jesus?
Och då var jag faktiskt tvungen att tänka efter lite. För jag kan säga nej. Och bestämma åt henne redan nu och därigenom låta henne växa upp som... mig. Jag kan säga ja. Och helt gå emot mig själv. Eller så kan jag säga kanske. Eller vet inte. Och låta henne fundera ut det där själv så småningom. Finna sin egen väg så att säga.
Gissa vilket jag valde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar