Kanske vet jag inte allt om att vara PK. Politiskt korrekt. Kanske vet jag mycket lite. Men ändå tillräckligt för att märka när nåt är snett.
En femtonåring blir åtalad för att kallat en polisman för gris. Inga tveksamheter, inget vägande i saken fram och tillbaka. Åtal.
En samling polismän kallar Rosengårds invånare för apajävlar. Och dylikt. Ännu en djurliknelse. På klingande skånska. Utan vidare åtgärd. Pinsam film det där, så, tillbaka till fikarummet nu.
Eller är det bara jag som tycker det är lite...jag väljer mina ord med omsorg nu för tiden...märkligt?
En hummande farbror förklarar att det är skillnad på hur och när man uttalar sig om saker och ting. I sitt hem, eller helt tydligt, bland sina arbetskamrater får man kalla folk för gris och apajävlar hur mycket som helst. Åtalbart blir det bara inom hörhåll av sagda...gris.
Bra att veta. Kan komma att använda mig av detta. I stort sett alla har väl en glappande käft. Man får välja noga var man väljer att fladdra med den bara.
Så kommer jag att tänka på alla de somrar jag och Mattias bodde hos farmor i Borgholm. När vi gick Sandgatan ner mot Mejeriängen förbi de tillresta sommarpolisernas röda stuga. Och vi sa alltid till farmor att vi skulle sjunga polis-polis-potatisgris, jättehögt precis där utanför. Så som farfar lärt oss.
Men det gjorde vi ju inte. Utav respekt för lagens finaste. Och tur var väl det. Annars hade jag väl fått gå låg-och mellanstadiet på nån anstalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar