AVSLUT

Nu har vi gjort ett fint avslut på dagis.

Jag frågade Gustav igår vad han kommer att sakna mest därifrån.

"Rasmus," sa han. "Och allt lego som jag har byggt".

Och det var tydligt när vi där uppe nu, vilka som hade svårast att släppa varandra.

Gustav och hans coola, snälla kill-fröken Rasmus. Många kramar blev det mellan

glass och presentutdelning. Han är en fin och mjuk pojke den där Rasmus.

Han läste sitt kort flera gånger och förklarade att han blev så varm. Att det gick rakt in

i hjärtat. Good stuff.

Sen ville Gustav ha ett kort på Rasmus. Det fick han. Om jag sen fick lägga upp det i min blogg

det frågade jag aldrig. Men jag gör det ändå.

HEADSTRONG

Jag vet inte vad du antyder mest, jj. Att min mamma ser ung ut eller jag väldigt gammal. Faktum är att hon nästan hann bli nitton innan hon fick mig. Jag ska inte säga hur gammal hon är nu, för så gör man väl inte med gamla damer. Men min ålder är ju ingen hemlighet så ni får göra er egen matematik.

Jag har slagit in en liten mängd presenter till dagispersonalen nu. Jag hade först lite svårt att komma på vad jag skulle köpa. Jag har gjort alla klassikerna förut, blommor, skumpa, godis osv. Men så slog det mig att om meningen är att de ska minnas Gustav så ska det ju vara nånting som påminner om honom. Därför får alla saker med döskallar på. Presentpåsar med lite av varje. Och kort. De kommer tycka jag är knäpp-sentimental som skrivit små noveller på varje kort. Men allt jag vill är att förmedla hur viktigt dagis har varit för Gustav och oss, och hur nöjda vi faktiskt är. Jag hoppas budskapet går fram.

Dagens shopping från tre.se:

Moneybrother - Dom vet ingenting om oss
Maia Hirasawa - And I found this boy
Maia Hirasawa - A year with you
Ola (jajjamen, Idol-Ola alltså) - Natalie

SEXÅRS

Jag ska pyssla ihop en del presenter nu. I morgon ska Gustav ta farväl av dagis. Detta är så klart något som smärtar mig mycket mer än honom. Han ser fram emot sex-årsklassen. Han är redo för skolan och matteböcker och matsalen och engelskaverb och allt vad det nu innebär att bli sexåring. Jag är det inte riktigt.

Dagis har varit så himla bra. För honom och för oss. Och jag antar att vi kanske har varit lite extra bortskämda som haft Pernilla där hos honom. Som känner både professionella dagis-Gystav och vilda hemma-Gustav. Som känner oss. Som vi tycker mycket om.

Jag är rädd att han ska hamna bland personal som jag inte gillar. Och/eller som inte ser honom. För att han inte är en unge som tar för sig, som syns och hörs och ser till att han får sin beskärda del av uppmärksamhet. Av allt. "Gustav, du pratar aldrig i onödan," hade de bland annat skrivit om honom i det jättefina kompendium han fick med sig från avslutningen. Samma sak som jag fått höra om mig själv flera gånger. Att jag inte pratar i onödan.

Han är lugn och han är snäll och han är min unge och han kommer så klart klara sig jättebra i skolan. Jag måste bara vänja mig vid tanken.

SKICKA SPRITEN

"Sträck ut din hand!" ropade Leffe till Anders och så lyckades de så klockrent sabba den här fina bilden av Kristina och Ann som jag arrangerat.

Den som ändå synar bilden noggrant kanske observerar att Ann dricker sin nubbe i en glöggmugg. Gissa vad pappa och Kerstin ska få i julkapp...

KRUBBAN

Klockan var knappt sju på morgonen. Ett par bleka solstrålar letade sig ner genom stallfönstren och det prasslade i höet. Där doftade av djur och damm, gammalt hästbajs och nyslaget gräs. Alla var stilla och försiktiga och använde viskröster om man nu nödvändigtvis behövde säga nåt. Koncentrationen var djup och det kändes som om jag skändade den här stunden genom att plocka fram kameran. Men jag var tvungen. För jag tror det var ungefär såhär det såg ut, kändes och gick till... när Jesus fick sin första måltid. Om bara Jesus varit ett litet litet rådjur och hans föräldrar ett par bakfulla midsommarfirare.

TÄLTING

"Vrid den lite åt vänster så får du in Discovery," sa Anders sekunden innan jag tog den här bilden på min mamma, partytältsexperten.

Men det som är himla fint, är att mina föräldrar efter typ 20 år av skilsmässa ändå kan ha det såhär festligt ihop. Fast det fanns ju naturligtvis en tanke bakom det här med att välja två personer som redan var skilda att bygga ihop det där jäkla tältet. För det är precis omöjligt att göra det utan att bli osams.

REGN HOS MIG

Sällan har väl någon varit så glad att se sin styvmor i en x-trail som jag en stund tidigare idag på busshållplatsen i Nockeby. För det regnar nåt enormt, kan jag upplysa om. Jag hade ingen jacka med mig till jobbet. Tänkte att jag skulle låna med mig ett paraply hem men en av assistenterna hann före. Så det var bara att stoppa allt i handväskan i en pundarpåse (det är min mans ord för plastpåse. När Olivia och Emilia kommer med sina påsar brukar han tycka om att skrika; "Jag har ju köpt VÄSKOR åt er, sluta springa omkring med era jävla pundarpåsar!") och dra tröjluvan över huvudet.
Så naturligtvis blev jag överlycklig när Kerstin tvärnitade vid busshållplatsen och plockade upp mig. Hon berättade en fantastiskt rolig historia som utspelat sig på förmiddagen när hennes ena vindrutetorkare fått frispel på Essingeleden så hon fått stanna där och riskera livet i ett par försök att fixa till den. Men det enda hon blev var blöt och tutad på.

Jag är mycket mycket tacksam för att syster Rolf beviljade min komp i morgon kväll. Plötsligt är jag helt ledig i sex dagar framåt. Sen jobbar jag bara fyra innan det är dags för semester.
Fan. Det börjar ordna till sig.

STÅNGEN

Jag är ju tvungen att slänga in den här. Vilken fantastiskt sorglig ursäkt för en midsommarstång! Man måste ju undra vad den har råkat ut för. Amputerad från midjan och neråt. Tragiskt.

Sen blev det inte så mycket dans heller.

SVT

Det känns fånigt att skriva om midsommar nu. Det är liksom passerat. Men jag kan avslöja, för den som undrar, att det var kul. Och blött. Regn, regn, regn, sprit, regn, sprit, regn, regn. Ungefär. Men vi var helt svenska och satt ute ändå. Under ett crappigt partytält där man fick flytta runt sin tallrik eller sitt glas (vilket man nu var mest rädd om) för att skydda dem från vattnet som kom i strida strömmar med jämna mellanrum. Men ändå - kul.
Det blev en långhelg, och vet ni vad som hände på söndagen? Solsken. Faktiskt helt på riktigt.
Då åkte vi hem.

Jag har blivit en SVT-slampa. Enligt min väninna syster Caroline. Men ursäkta mig för att jag måste avbryta sitta-ute-ölandet för att gå in och titta på Ernst.
Och allsången. Vem fan tittar inte på den? Jag är svensk. Jag ska sitta ute på midsommar i ösregn och jag ska titta på Allsång på Skansen. Hur pinsamt dåligt det än är. Varför i helvete gräver de upp fucking Lasse Åberg och hans polare varenda jävla år?? Varför, frågar jag? Jag har sagt det förut, men jag gör det igen; det finns inget jag hatar mer än vuxna människor som klär ut sig. Och gör musik för barn. Men den är så usel så inte ens barn vill höra den men det är man för dum för att hajja.

Men allvarligt, Ernst alltså. Ingen gör väl fårullstakkronor som han.

BEBIS

Vi är här. Efter regn och köer, som det ska vara på midsommar, är vi här.
Johan och barnen sover. Jag har druckit en ljummen Heineken och varit i stallet.
I stallet och hjälpt till att flaskmata ett rådjurskid. En liten liten bebis som förlorat sin
mamma till tåget. Mycket tragiskt, men Kerstin får prova på livet som viltjour.
Han vill inte äta, rådjursbebisen. Jag har haft mina fingrar i hans lilla rådjursmun.
Livet på landet. Fantastiskt.

Camilla - lördag kväll, troligtvis. Häll upp nåt kallt.

LET IT RAIN

Ett litet kvällspass på korttidshemmet sen drar vi. Till landet. Känns oerhört moget att skriva så. Vi åker. Från landet. Till landet.
Pappa hämtade upp min farmor från Öland igår. Det ska bli roligt att träffa henne. Jag tycker om min farmor. I lagom doser.
För övrigt har de fått sitt bredband nu, där i Flenskogen. Så jag kanske kan smygblogga lite. Fats jag vet inte riktigt hur det var med där lant-bredbandet. Pappa sa att det var trögt. "Jag sitter och tankar hem ett mail". Den meningen känns så 1997.
Men annars har jag nog packat allt som är viktigt på midsommar. Gummistövlar. Regnkläder. Tjocktröjor. Myggmedel. Och alkoholhaltig dryck (Jo Milla, du känner oss rätt).

Johan gick av jouren nu på morgonen. Han fick sitt sista jobbsamtal vid midnatt (när vi låg i varsin soffa och tittade på Jerry Springer, en rutin vi har). Det var en ensam kvinna som hette Diana. Hennes diskmaskin var visst trasig. Hon behövde en handyman. ASAP.
"Vilken normal människa behöver få sin diskmaskin lagad mitt i natten?" frågade min lilla man uppgivet. (hon bodde på Värmdö, nära och bra).
"Gissa," sa jag.

Man kan tycka att Joel, som tittar så mycket på Canal+ på nätterna borde känna igen det klassiska upplägget.
Fast diskmaskinskvinnan kanske hade blivit rädd och ångrat sig om Handyman Johan dykt upp där med sin verktygsväska. Och superläskiga brillor.

Han lyckades dock förhandla sig ur knipan. Och makarna Dubois kunde lugnt se klart på Jerry Springer. Det handlade igår om strippor. Som slogs. Mycket bra program.

Glad midsommar på er.

JUST LIKE ME

Ni, mina små vänner, borde göra er själva en stor tjänst, precis som jag. Det är helt lätt.
Gå till http://www.myspace.com/shawncolvinmusic och lyssna på Crazy.
Och se, en bättre dag redan där.

Jag packar inför i morgon. Jag är inte förtjust i att packa åt en hel familj.
Det enda som är värre än att packa åt en hel familj
är att packa upp åt en hel familj.

UPPEHÅLL

Med "en sån dag" menar jag naturligtvis inte att det skulle vara en dag då jag skulle vara särskilt sexig. Gudarna vet att de är få och sällan förekommande. Tvärtom har det hittills varit en ganska crappig dag. (Även om det var lite lite kul att hitta den där bilden i sin inbox). När man har huvudvärk redan när man vaknar och en två-årig dotter som knäcker extra som mistlur brukar det sällan kunna bli bättre.
Men faktiskt. Efter att ha poppat ett par alvedon, lämnat på dagis och promenerat en timme känns livet lite trevligare.
Jag fick en fråga om min mans nya sportiga leverne. Och jo, det är sant. Han har sprungit i en hel vecka snart tror jag. Vet inte om han nånsin hållit ut så länge. Jag vet heller inte vad det beror på. Kanske har han skaffat sig en hot lover eller så har han insett att han ska glida runt på beachen inom kort.
Han har dessutom slutat röka. Ja, eller slutat och slutat, han gör ett uppehåll kan man säga. Och det här är nåt vi är lite oense om. För han är svår att vara sams med när han gör sina "rökningsuppehåll". Vi grälar en del och jag tycker att han ska börja röka igen så det går att prata med honom. Men å andra sidan kanske han lever lite längre om han låter bli. Frågeställningen är då; vill jag att vi ska ha ett trevligt kort liv tillsammans eller ett tjafsigt längre??

PULLED OVER

Japp. Det är helt enkelt en sån dag...

GOGGLES

Såhär ser han ut, min man, när linserna ligger i sitt lilla bad. Han är helt tvärblind utan sina linser. Så han måste ta till lumpenbrillorna. Det är helt hysteriskt. Och idag har han dem på jobbet.

Jag älskar min lilla Johan.

Han är en rolig kille.

FÖRDOMSPROFILEN

Jag lyssnar nu på Christer i P3. Apropå föregående inlägg. De kör fördomsprofilen: musik. Man får anmäla sig för att bli analyserad av en musikpanel (denna gång bestående av nån hårdrockssnubbe och ett pretto som "vuxit upp i sin pappas musikaffär"). I en och en halv minut får man svara på frågor om sin musiksmak och sen talar panelen om vem man är.
Först ut är en spånig brud.
Vilken låt vill du helst vakna till?
Hur många skivor äger du?
Vilken låt kan du hela texten till?
Ge exempel på riktig "rökare"
Har du nånsin varit kär i en artist?

Det är ungefär så många frågor som hinns med. Hon har räknat sina skivor. Har nästan hundra (jösses) och alla andra frågor svarar hon "Lars Winnerbäck" på, i någon form.
Ah, the sadness...
(Ändå, eller kanske snarare tack vare det sätter panelen henne totalt. 21 år, singel, pluggar på folkhögskola, vegetarian osv...)

Jag vill gärna tro att det skulle vara omöjligt att typcasta mig på liknande sätt. Helt omöjligt skulle det vara. Jag är för ambivalent i min musik.
Annars diskuetars också vilken låt man skulle vilja ha på sin begravning. Det är nåt (inte så muntert) man kan fundera på ett slag.

LISTAN

Få saker är så utlämnande, enligt mig, som att avslöja vilken musik man lyssnar på. Därför ska jag nu, för att jag inte har nåt bättre för mig, klä av mig helt naken och tala om hur låtlistan ser ut i 3-telefonen exakt just nu.

Listen up.

• Beware of the dog - Jamelia
• By your side - Helena Josefsson
• Cheek to cheek - Sahara Hotnights
• Clarity - John Mayer
• Devil in a midnight mass - Billy Talent
• Don't blame your daughter - The Cardigans
• Do you know - Enrique Iglesias
• Fallen leaves - Billy Talent
• From Yesterday - 30 seconds to mars
• I don't love you - My chemical romance
• I need som fine wine (and you, you need to be nicer) - The Cardigans
• Inga problem - Snook
• Kommer ifrån - Snook
• Längst fram i taxin - Snook
• Leave me alone - Hanna Pakarinen
• Memory loves you - Sofie Zelmani
• Ode to divorce - Regina Spektor
• Prayer for the weekend - The Ark
• Release me - Oh Laura!
• Rock Steady - All Saints
• Samson - Regina Spektor
• Kickapoo - Tenacious D
• Live and learn - The Cardigans
• Seven Seas - The Poodles feat. Peter Stormare
• Bury me - 30 seconds to mars
• Umbrella - Rihanna feat. Jay-Z
• Waiting on the world to change - John Mayer
• You had me from hello - Kenny Chesney
• Your love alone - Manic Street Preachers feat. Nina Persson
• Bought and sold - Nejra
• Headstrong - Nejra
• This is a song - The Magic Numbers
• Undecided - The Magic Numbers

Japp. Det är sanningen. Jag kunde utelämnat en del, för att på nåt sätt värna om min heder. Men det känns som det är kört redan. Vissa låtar ovan rekommenderas starkt. En del hoppar jag över direkt i listan. Som Sofie Zelmani. Dödstrist. Och det är bara Fallen Leaves som är bra med Billy Talent. Har jag lärt mig.

Och fick jag bara lyssna på en låt så skulle det vara Undecided, som jag redan tjatat en massa om. Men den håller.

Vad jag troligtvis kommer tjacka upp mig på inom kort är lite Säkert!, Florence Valentin, Governor Andy och och och.... mera Magic Numbers.

Nu ska jag tvinga de här sommarlovshasarna att klä på sig.

blogg.aftonbladet.se/14002

Det finns bara en blogg som jag själv läser kontinuerligt. Dvs flera gånger om dagen. Det är Alex Schulmans på Aftonbladet *
Jag vet inte... men det får mig att känna mig lite lite smutsig. Och jag tror att det är precis så han vill ha det.



* endast en blogg eftersom Virtanen inte skriver nån just nu.

MIN PAPPA ÄR LÅNGT IFRÅN 50

Idag fyller min pappa år. 49 stycken för att vara exakt. Han får hålla sig till torsdag med grattiskramarna. Men då kommer vi. Allihop. Barn. Barnbarn. Svärson. Exfruar. Exfruars nya män. Vänner. Halvdan släkt och annat löst folk. För ett gammalt hederligt lantligt svenskt midsommarfirande. Där vi klär ett gammalt kvastskaft med vissna björkkvistar som ursäkt för den enorma mängd alkohol som ska konsumeras.
Jag överdriver naturligtvis. Vi är inte så värst mycket för alkohol i min familj. (Men skulle vi, mot förmodan, känna oss manade att tvinga i oss nån stackars nubbe så gör vi det givetvis till tonerna av den gamla klassiska snapsvisan; Ingen sommar utan ragga!)

I morgon ska jag jobba igen. Det är bara lönlöst att sitta hemma och vänta på att bli frisk. Det är bara att köpa att läget handlar om att vara mer eller mindre sänkt. Och att hålla sig alvedonstinn. Jag får ångest och samvetskval av att vara hemma. För jag vet hur läget är där. På korttidshemmet. Vikarier är lite som spöken. Svåra att tro på eftersom det är så få som sett några.

IF THERE WERE NO MUSIC...

Alla som befann sig under en gigantisk palm med Jan Johansen igår räcker upp en hand.
Nä, jag tänkte väl det. Det är få förunnat. Mig och Carro för att vara exakt.
Jag är så glad att jag kan vara tjejen som kan göra sig fri på endast en halv dags varsel, skaffa biljetter och gå på konsert. Helt oplanerat. Och helt kul. Detta trots att jag har mitt familjepaket, mitt jobb och tonvis (nåväl...) med ansvar vilandes på mina axlar.
När Carro skrev på morgonen att Shawn Colvin (www.myspace.com/shawncolvinmusic) skulle spela på Debaser Medis tänkte jag först att nej, jag är a) bakis (mer om det i framöver) och b) jag jobbar ikväll.
Men seriöst. Shawn Colvin. I Stockholm. What are the odds, liksom? Klart som fan vi fixade tickets och drog dit.
Och jag är så glad. Så glad så glad att vi gjorde det. För vilken underbart fantastisk spelning det var. Jag har aldrig varit på en så intim konsert. Det är en ganska liten (förhållandevis) konsertlokal där på Medis. Med palmer, lite solstolar och mysbelysning. Men ändå, ingen trängsel, inget jobbigt, bara helt helt underbart. Så där var vi, Caroline och jag, under den stora palmen med Jan Johansen och hans polare.

När Shawn klev ut på scenen, ensam med sin gitarr, var det första Carro sa, "Fan, hon ser ju ut som din mamma." Och true. Hon har blivit lite äldre. (49 för att vara exakt, jag kollade idag. Men det kunde man ju i alla fall inte tro, eller hur?) Men satan va cool hon är. Och helvete vilken röst människan har. Live kan ju vara sådär men det gick inte att höra nån skillnad på detta och en inspelning. Det är äkta. Vi var fascinerade över detta Plus det faktum att hon satt där med sin gitarr och sjöng i nästan två timmar utan att ens dricka vatten eller nåt.
Så körde hon requests. Hur coolt är inte det. "Eftersom jag bara tycks komma hit typ en gång vart tionde år så är det väl inte mer än rättvist att ni får bestämma vad jag ska sjunga." (fast på engelska naturligtvis). Varpå smått kaos utbröt och folk ville höra de märkligaste låtar. Jag ville bara bara höra "Round of blues". Men var för feg för att ropa som ett pucko. Jag var typ rädd att säga fel eller nåt. Nån som inte var rädd för det var Jan Johansen som upprepade gånger skrek "24,000 different delusions". Upprepade gånger. Låten heter i själva verket "84,000" och jag vill tro att Shawn ska ha haft roligt åt det. Detta pucko till avdankad schalgersångare.

Varken Jan eller jag fick höra våra låtar, men var nog lika nöjda ändå. Det var en kanonspelning. Med sällan skådad intimitet, kärlek och känsla. Mellan låtarna var det helt tyst i denna lokal. Man fick viska om man ville säga nåt till sin kamrat. Vi var väl sådär bra på det. Vilket kan betyda att Jan Johansen mycket väl kan ha snappat upp kommentarer som "Fan, va gammal Jan Johansen har blivit," "Passa min väska när jag kissar så inte Jan Johansen snor kameran," "Jan Johansen är lite lik Krister Pettersson," osv. Själv pratade han mest om sin studio. Och 24,000 different delusions förstås.

Vi var lyckliga och uppfyllda när Shawn Colvin, efter ett encore, klev av scenen. Vi windade ner med en sista drink och kändisspanade lite till innan vi klev ut i blåsten.
Carro tog cykeln hem till mormor och jag en taxi till Klevberget.
- vart?
- Färingsö.
- Va?
- Ekerö.
- Eh...
- Det är långt.
- Åh, bra! Långkörning. Precis vad jag behövde.

Kul att glädja nån. Sen frågade han om han fick prata i telefon. Knock yourself out, sa jag. Han började prata jibbersih i sin gamla nokia. Jag stoppade i lurarna och bläddrade i låtlistan.
"Undecided" med The Magic Numbers. Fy helvete, va bra den är. (courtesy of Fredrik Virtanen). Jag lyssnade och log när Stockholmsnatten gled förbi utanför fönstret. Ibland är allt så fruktansvärt vackert.

I don't know why
the sky is so blue
And I don't know why
I'm so in love with you
But if there were no music
then I would not get through
And I don't know why
I know these things
but I do

Shawn Colvin
I don't know why

(synd att det var den äckliga gamla kostymgubben som gnuggade sig mot de två flatorna som önskade den bara. För den är väldigt väldigt fin).

ROCK ON - OR NOT

Nähäddu Emmelie. Det är klart att jag jobbar även på lördag när Ölstarocken är. Det är trist. Jag tror att jag har varit där de senaste fyra eller fem åren. Men helt ärligt... hur kul brukar det vara egentligen? Till att börja med så regnar det ju så gott som alltid.
Sen blir man uppraggad bakom nåt lottstånd av en snubbe som heter Ronny. Och det spelar ingen roll hur mycket man försöker förklara att man känner till hans ex lite för väl. Och att man en gång råkat ligga med hans kusin Johnny*. Han ger sig inte. Han vill ändå bjuda på ljummen öl och shottar av obestämbar sort ur en gammal fantaflaska.
Och musiken... ja. Det är ju inte Hultsfred direkt. Det är kul om det är nån eller några på scen som man känner annars brukar det vara rätt kasst. I år till exempel. Stefan Sundström har jag aldrig fixat över huvud taget. Jag blir bara nervös av honom. Sen var det nån brud med "Janis Joplin" som smeknamn? Mellannamn? Artistnamn?? Jag har en stark känsla av att det inte heller är nåt jag vill se.
Vad jag dock faktiskt hade velat kolla in är Raceway. De är bra på riktigt (vad jag minns från förra året) . Men de hade helt lökiga speltider. På eftermiddagen. Jag jobbar till 20.
Men mina barn ska gå. Tillsammans med mormor och gammelmoster Cina. Det blir bra.

* rednecksen i texten heter kanske nåt annat i verkligen. Eller inte.

JÖBACKS BALLONGDRAMA

Idag fyller Emmelie 22 år. Grattis, grattis! Jag missar dock firandet eftersom jag jobbar kväll. Precis som jag gjorde i fredags när Amanda tog studenten. Och som jag gör på torsdag när Milla fyller år.
Det här jobbet alltså, jag svär... jag önskar mig ett nytt. Med arbetstid mellan typ 10 och 15. Allt annat inkräktar för mycket på ens privatliv.

När vi kom över Tranebergsbron i går kväll såg vi massor av luftballonger. Mot den oväderssvarta himlen. Vi konstaterade att vi inte skulle åka upp i en ens på den mest klarblåa dag. Och vad hittar man på aftonbladet.se (nyhetsportalen - källan till allt nödvändigt och korrekt vetande)? Jo, en av ballongerna trillade ju ner så klart när de blev "överraskade" av ovädret. Och tänka sig att Peter Jöback råkade befinna sig i just denna ballong. Först låter det som om de har tvingats typ bärga honom (Peter Jöback - denna världsstjärna, denna nationalskatt) från havets botten. Bland meterhöga vågor och vithajar. Men så läser man lite längre ner, och jag kan lugna alla som oroat sig, att ballongföraren hållt korgen flytande och paddlat in till land där Peter fick vada i land. Alltså inte ytbärgas av nån snubbe de släppt från en helikopter utan vadat i land. Och väl där fick han en filt. Fast sen blev det jättejobbigt när folk började känna igen honom som världsstjärnan Peter Jöback. Men han fick hjälp av sin pojkvän att maskera sig. Genom att vira en vit filt runt huvudet. Fiffigt.

Trist att vara någon av de andra sju i den kraschade ballongen. Att de har tvingats vada i kallt vatten är det ingen som upprörs över. De är mer som rekvisita i det här förskräckliga dramat.
Personligen tror jag att Peter haft det lite knapert på publicitetsfronten på sistone och stack hål i sin egen jävla ballong.

BÄSTA DAGEN

Man måste ju veta att man har haft en bra helg när man kommer hem med en killer-bränna, värk i muskler man inte ens visste att man hade och konstiga rivsår i händerna, på armarna och benen.
Vi avverkade skog igår. Ja, eller träd i alla fall. Massor. Det var så mysigt att jobba tillsammans allihop. Eller som Gustav sa; "Morfar, det här är min bästa dag. Det här är paradiset." Utan ett enda tv-spel på en hel helg. Och Emilia ropar när hon och Gustav åker förbi med Kerstin på fyrhjulingen; "Malin, kolla! Vi är barnen i Bullerbyn!" Jag lovar, idyllen var på den nivån, och vi längtar tillbaka. Snart är det midsommar.
På lördagkvällen vid halv elva tog Kerstin och jag hundarna på en promenad genom skogen. Vi gick där och pratade om vilken tur det var att vildsvinen var så skygga så att man aldrig behövde komma nära nåt. Vi gick förbi kärret och om vi tänker i Afrika-termer så är skogen savannen och kärret är vattenhålet dit rovdjur och annat kommer för att dricka när det blir svalt - you get the picture. Precis vid sidan om oss hörde vi värsta bök-prasslet och vassen svajade. Lite som i Jurassic Park när T-rexen kommer och träden liksom böjs åt sidan och marken skakar. I mitt huvud i alla fall. Bara det att ingen av oss ville verka rädd så vi pratade bara på även om vi kanske gick lite liiite snabbare. Tills vi kom tillbaka och kunde erkänna att vi var skitskraja.
Det var kul att berätta det för pappa sen när han kom hem mitt i natten. När han åkt ända till Vingåker för att skjuta en gris utan ett se ett endaste spår. När han kunnat kliva ut på sin egen savann.

DET HÄR VAR I LÖRDAGS

Skrivet i Skaresta lördagen 9/6 kl. 20:16

Å om ni kunde se det jag ser just nu. En utsikt som är som poesi. Som en smekning för själen.
Jag skulle lätt kunna ta ett foto och lägga upp, men det skulle inte göra naturen rättvisa. Vissa saker måste upplevas live.
Jag sitter på pappa och Kerstins veranda. På den hörnan där man har kvällssolen i ansiktet. Framför mig finns bara den rena naturen. Inget annat än ängar, åkrar, en smal grusväg som slingrar sig mot horisonten där gröna träd möter blå himmel.
Jag har en kall breezer på min ena sida och en varm sovande Johan på min andra. Jag tror att han är lite stolt över mig idag. Hans motorfientliga fru har kört både fyrhjuling och bil. Jag var så säker på fyrisen (han var nästan inte alls rädd där bakom - inte ens när jag tryckte gasen i botten och skogen svischade förbi) så han tyckte att jag skulle köra fårrden ett par varv runt ängen också. Det gick bra. Jag kan gasa och bromsa. Framförallt gasa. Men sånt där jäkla finlir med backande och trixande när vi skulle parkera - nej. Där fick jag panik och svettningar och hoppade ur helt enkelt. Men det var kul. Det var det.

Det är helt underbart här. Men i morgon kommer jag ångra varje gång jag sa, "Nä, men det är lugnt, jag tål solen," varje gång pappa tyckte att jag skulle välja skuggan istället. Ansiktet och axlarna har tagit stryk. Huden börjar kännas lite för liten.
Det här är en plats och en helg utan smink (för vems skull? Vildsvinen?), tv (vem vill se på skogskanalerna, ettan, tvåan, fyran när man kan titta på den här utsikten?) och mobil. Mobilen som annars följer mig tätt, men här slipper jag. Främst för att vi är så långt bort. Vad kan jag göra när vi är här? Men också för att mottagningen är som obefintlig. Jag har en arbetskamrat, vi kan kalla honom Janne, som pratade om hur fantastiskt det var att hans son kunde ringa honom från en bergstopp på Borneo. Att det finns sån täckning. Den täckningen gäller inte Flens kommun.

(Enda gången jag använder mobilen är för att svara Camilla när hon skriver att Lucas ropar på mig där hemma. Underbara unge.)

Nu ska jag göra ett nytt försök att lägga barnen. Joel är som sagt redan avklarad.

SFM-SPELNING

Street Fighting Man skriver meddelande på MySpace. De ska spela ikväll och de är smarta smarta killar. De ser till att få var och en sina "vänner" att känna sig utvald och speciell genom det gamla tricket att använda ens förnamn.

Hej Malin!
Vore kul om Du kunde komma och hänga med oss i morgon.
Vi spelar på "Landet" vid Telefonplan och Du är speciellt inbjuden.
Skriv bara och tala om hur många vänner Du vill ta med så sätter
vi upp er på listan.
Hoppas vi ses i morgon Malin!

Kramar,
Street Fighting Man

Jag gillar deras musik, det gör jag. Hade jag varit ledig ikväll skulle jag kanske kollat in spelningen. Men hallå! Telefonplan?!

VUXENPOÄNG

Jag drömde om Neil Young. Han kom hit i sin Neil Young-hatt och satt i min soffa. Han ville köpa en låt av mig. Nåt klockrent som han kunde sjunga. Jag fick panik, jag kan ju inte Neil Young. Jag vet inte vad han gillar. Troligtvis inte Snook i alla fall. Jag skulle ringa Fredrik Virtanen och fråga, för han skulle veta. Sen minns jag inget mer. Av den drömmen.
Jag drömde vidare om Carro. Gav henne injektioner med världens största och krokiga nål. Det var oerhört plågsamt. Och Mattias Carros farsa hade snott Mattis splitternya moppe och kört ut den i skogen och bränt den. Och alla barnen red islandshästar, skitfort, runt slottsruinen i Borgholm.
Min analys av detta är att det är alldeles för varmt i vårt sovrum. Man blir sinnesförvirrad och är inte ett dugg utvilad när vaknar upp efter att ha drömt en massa stressande strunt sådär.

Lena ringer och säger att hon har fått nya vuxenpoäng. Hon har lärt sig dricka kaffe. Ja, eller mjölk med lite kaffe i, men ändå. Det är vuxet. Folk omkring mig har börjat konstatera att det nog är försent för mig. Om man är så gammal som jag och fortfarande inte har lärt sig, då är det nog kört. Säger dom.
Jag sörjer inte kaffet. Tvärtom. Även om man som (supposed) vuxen anses som lite av ett freak när man inte dricker skiten.

Det är fantastiskt väder. Sjukt varmt, och snart drar jag till jobbet. I morgon efter ridskolan åker vi till landet. Vi har ett land att åka till. Vad är det om inte en truckload av vuxenpoäng?

INGA PROBLEM

Barnen är sjuka. Inte sjuk-sjuka, men tillräckligt förkylda för att de inte ska få, eller orka, vara på dagis. De leker snällt. Ingen tjatar om att få gå ut. Det är för varmt ute. Det är sommar.
Jag väntar på avlösning. Min mamma kommer hit så jag kan ta kvällspasset på korttidshemmet.

Korttidshemmet ska för övrigt säljas, verkar det som, under nästa år. Jag vet inte riktigt vad det innebär. Men inom kort ska jag träffa någon som, med säkerhet, sitter på detaljer. Troligtvis kommer vårt torsdagssamtal handla om just detta.

Jag har laddat en del från tre.se idag. Faktiskt. Snook, Cardigans och Billy Talent. Det finns verkligen ingen röd tråd löpande genom dessa tre väldigt olika akter. Däri ligger charmen.
P3 har fått mig att börja gilla Snook. Och hajja att det finns mer än den gamla plågan Mr. Cool.

är det så här det känns att va lycklig
- det e inga problem

Japp. Så är det.

MOPPO

Jag vabbar med Elvira idag. Hon hostar och slemmar som värsta [kortisbarnet]. Surt, surt när solen skiner. Och dåligt samvete får jag, som vanligt, när jag är hemma.
Men hon är snäll, Elvira. Jag får städa hur mycket jag vill. Och jag ska avslöja en sak; en skurmopp för 29 spänn... är inte bra. Även om det är döskallar på den.

TVÄTT

Det är verkligen jobbigt (i-lands-jobbigt alltså) när man typ står och borstar tänderna och är helt redo och inställd på att gå och lägga sig. Så kommer man på att man satte på en tvättmaskin nån gång på eftermiddagen. Som man har glömt att hänga. Och man har så inte lust att göra det när klockan är elva på kvällen.
I två mikrosekunder överväger jag alltid att glömma bort att jag kom på det. Gå och lägga mig och skjuta på problemet, om man nu kan kalla det för ett sådant.
Men så frågar jag mig om jag kommer att vara särskilt sugen på att hänga tvätt first thing in the morning. Mer så än strax innan midnatt.

Troligtvis inte.

Så jag hänger tvätten. Massor av tvätt. Och förundras över, så som jag brukar (eller förundras är fel ord, jag blir skitirriterad helt enkelt) över hur barn och vuxna män klär av sig. Det är aldrig liksom ett plagg i taget. Det är två tröjor som sitter ihop. Ut-och-in. Det är byxor, strumpbyxor, trosor i ett. Ut-och-in. Och längst ner i ena benet hittar man en t-shirt i en klump. Ut-och-in.

Såja. Enough with the housewife-bitchin för idag.
God natt.

STÄMNING

Ibland är det inget större fel på romantiken. Vi kan. Om vi vill.
Barnen åkte till farmor och farfar igår. I morse väckte Johan mig. Han stirrade på mig, med sitt ansikte två centimeter från mitt, tills jag vaknade. "ska vi åka nånstans, eller?" frågade han så fort jag öppnade ögonen.
Vi tog camaron, köpte frukost på Queens, åkte sen till Nockeby och parkerade vid mitt jobb. Sen gick vi upp längs Mälarblick. På toppen valde vi ut en fin frukostklippa där vi satt sen med magnifik utsikt.
Det var fint. Och stämningsfullt. Lite mer så än igår när vi åkte hem från Flen-krokarna. Efter att vi hjälpt till lite med pappa och Kerstins flyttlass. Johan körde bil. Det gjorde inte jag och min bror, vilket betydde att vi var på lite bättre humör.
Min man verkade inte alls uppskatta när Mattias och jag sjöng hela vägen hem till Stockholm. Why can't this be love, Life ain't always beautiful, Hungry heart, you name it. Idel klassiker. Mest tyckte vi om att sjunga Gary Allan. Vi sjöng He can't quit her och allra allra bäst tycker vi om passagen;

He said "Baby, I'll take care of you
can't stand the thought of sharin' you
with them other guys"
She laughed and said "Well, maybe you shouldn't
call me no more then baby"
And he didn't, that first night

Vi tröttnar aldrig. Men det gjorde Johan. Fast till och med han tyckte att det var lite kul när Mattias åt (flera) av Quilas hundkex. "Som en perfekt blandning mellan knäckebröd och pepparkaka. Fast lite torrt" sa han och bad om mer. Han är en rolig kille.

IQ-KLUBBEN

Och jag tänker inte tala om hur lång tid det tog för hjärntrusten (Malin, Johan, Carro) i poolen att hajja att det var nåt som saknades i kameran. Nåt som behövdes för att liksom kunna ta bilder.

TJUVGRANNEN

Och förresten. Nåt jag glömt att bli lite upprörd över.
Janne Jansson; man kan ju för tusan inte bara sno med sig andra hederliga människors kamera-minneskort sådär! Särskilt inte med helt känsliga och oretuscherade badbilder. Du är inte klok. Frågan är vad för värdefullt jag ska tjuva ifrån dig tills du återvänder från Götet. Nån kär liten högtalarsladd? Dina grillbriketter? Din rastafarimössa? Eller Lill-Leffe.

Nu måste jag kolla på Sverige dansar och ler. Jag har en liten André Wickström-crush. Den lilla töntiga finnen. I like.

(Och nej, jag tänker inte tjuva Lukas. Jag har ungar så det räcker. For now).

TRICOT-TOPPEN

Japp. Lite shopping blev det. En del skor till Elvira och en del annat till mig. Jag är ju som lite beroende av Gina Tricot. Gina Tricot fungerar ungefär såhär; de började med en helt enkel topp. Denna enkla topp har sedan ändrats lite här och lite där. Ibland är denna topp lång, ibland kort. Ibland har den en liten ärm, ibland inte. Den finns i svart, vitt och en handfull andra Gina Tricot-färger.
Gina Tricot-toppen finns med andra ord i en mängd olika utföranden. Jag har cirka... allihop. Mer eller mindre. I dag köpte jag tre. Ingen av dem svart, vilket är aningen anmärkningsvärt när det gäller mig och min garderob.

Elvira mår i alla fall bra. Jag ska inte ropa hej, så mycket har jag lärt mig, men i morgon gör vi ett nytt försök med barnvakt hos farmor och farfar.
Fantastiskt seg fredag. Har inte lust med nåt alls. Utom kanske att sova. Troligtvis sviter efter onsdagen. Det går inte att förneka längre. Den ljuva ungdomen... har flytt.
Adjö.

LET'S GÅ NER PÅ STAN

Vi avvaktar ett dygn med farmor och farfar. För att se om det var en engångs-feber-natt eller början på nåt värre.
Så här är vi nu. Två brudar och en ledig dag. Och vi tänker göra vad alla andra normala brudar hade gjort vid ett sånt tillfälle. Vi sticker och shoppar.
Nån som ska ha nåt?

SÄKERT!

Elvira fick feber i natt. 38.4 nu på morgonen. Meningen var att farmor och farfar skulle hämta barnen i dag och ha dem över helgen. Så vi kunde göra andra viktiga saker. Som att hjälpa pappa och Kerstin med flytten i morgon.
Nu vet jag inte hur det blir.
Det enda man vet säkert när det gäller det här med att ha barn, det är att det finns ingenting som är säkert.
Nu måste vi gå med Gustav till dagis. Han ska på en superviktig och efterlängtad utflykt till brandstationen i dag. Sånt missas inte. The köttbullsmackor are packade.