Idag fyller min pappa år. 49 stycken för att vara exakt. Han får hålla sig till torsdag med grattiskramarna. Men då kommer vi. Allihop. Barn. Barnbarn. Svärson. Exfruar. Exfruars nya män. Vänner. Halvdan släkt och annat löst folk. För ett gammalt hederligt lantligt svenskt midsommarfirande. Där vi klär ett gammalt kvastskaft med vissna björkkvistar som ursäkt för den enorma mängd alkohol som ska konsumeras.
Jag överdriver naturligtvis. Vi är inte så värst mycket för alkohol i min familj. (Men skulle vi, mot förmodan, känna oss manade att tvinga i oss nån stackars nubbe så gör vi det givetvis till tonerna av den gamla klassiska snapsvisan; Ingen sommar utan ragga!)
I morgon ska jag jobba igen. Det är bara lönlöst att sitta hemma och vänta på att bli frisk. Det är bara att köpa att läget handlar om att vara mer eller mindre sänkt. Och att hålla sig alvedonstinn. Jag får ångest och samvetskval av att vara hemma. För jag vet hur läget är där. På korttidshemmet. Vikarier är lite som spöken. Svåra att tro på eftersom det är så få som sett några.
1 kommentar:
Oj förlåt jag läser nog fel blogg trodde jag läst den Malins blogg som jag känner men det måste vara fel..:-), den Malin (och hennes nära och kära) är inte rädda för att fira något med alkohol i bilden. Och nu menar jag ju då inte att det överkonsumeras utan så där lagom glada hela kvällen tills det är dags att sova. Det är ju därför jag blir lite fundersam om jag är inne på rätt blogg när jag läser om denna Malins kommande midsommar firande...måste kolla upp. :-)
Skicka en kommentar