Nu har vi gjort ett fint avslut på dagis.
Jag frågade Gustav igår vad han kommer att sakna mest därifrån.
"Rasmus," sa han. "Och allt lego som jag har byggt".
Och det var tydligt när vi där uppe nu, vilka som hade svårast att släppa varandra.
Gustav och hans coola, snälla kill-fröken Rasmus. Många kramar blev det mellan
glass och presentutdelning. Han är en fin och mjuk pojke den där Rasmus.
Han läste sitt kort flera gånger och förklarade att han blev så varm. Att det gick rakt in
i hjärtat. Good stuff.
Sen ville Gustav ha ett kort på Rasmus. Det fick han. Om jag sen fick lägga upp det i min blogg
det frågade jag aldrig. Men jag gör det ändå.
2 kommentarer:
Åh va fint och bra du skriver om denna dag som jag bäver så fruktansvärt inför. Jag ska skriva ut allt du skrivit om detta så jag har att läsa sen när jag kommer att sitta där och böla timme efter timme för att JAG inte vill men Ludde säkert tycker att det är jätte spännande och jätte roligt! Känner redan klumpen i magen när jag läser om Gustav. Ludde frågade här om dagen om inte Gustav längre kommer att vilja leka men honom nu när han blir en riktigt stor kille och börjar skolan. Jag sa att det är klart att han kommer att vilja det och tänk va skönt det kommer att vara när du börjar skolan och Gustav redan är där och kan visa dig hur allt går till. Det gillade han!
Gurra e så cool. Han e rätt timid och tillbakadragen i vanliga fall, men håller när det gäller lixom. En stabil kille. //En beundrande gudmor.
Skicka en kommentar