Man måste ju veta att man har haft en bra helg när man kommer hem med en killer-bränna, värk i muskler man inte ens visste att man hade och konstiga rivsår i händerna, på armarna och benen.
Vi avverkade skog igår. Ja, eller träd i alla fall. Massor. Det var så mysigt att jobba tillsammans allihop. Eller som Gustav sa; "Morfar, det här är min bästa dag. Det här är paradiset." Utan ett enda tv-spel på en hel helg. Och Emilia ropar när hon och Gustav åker förbi med Kerstin på fyrhjulingen; "Malin, kolla! Vi är barnen i Bullerbyn!" Jag lovar, idyllen var på den nivån, och vi längtar tillbaka. Snart är det midsommar.
På lördagkvällen vid halv elva tog Kerstin och jag hundarna på en promenad genom skogen. Vi gick där och pratade om vilken tur det var att vildsvinen var så skygga så att man aldrig behövde komma nära nåt. Vi gick förbi kärret och om vi tänker i Afrika-termer så är skogen savannen och kärret är vattenhålet dit rovdjur och annat kommer för att dricka när det blir svalt - you get the picture. Precis vid sidan om oss hörde vi värsta bök-prasslet och vassen svajade. Lite som i Jurassic Park när T-rexen kommer och träden liksom böjs åt sidan och marken skakar. I mitt huvud i alla fall. Bara det att ingen av oss ville verka rädd så vi pratade bara på även om vi kanske gick lite liiite snabbare. Tills vi kom tillbaka och kunde erkänna att vi var skitskraja.
Det var kul att berätta det för pappa sen när han kom hem mitt i natten. När han åkt ända till Vingåker för att skjuta en gris utan ett se ett endaste spår. När han kunnat kliva ut på sin egen savann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar