DET HÄR VAR I LÖRDAGS

Skrivet i Skaresta lördagen 9/6 kl. 20:16

Å om ni kunde se det jag ser just nu. En utsikt som är som poesi. Som en smekning för själen.
Jag skulle lätt kunna ta ett foto och lägga upp, men det skulle inte göra naturen rättvisa. Vissa saker måste upplevas live.
Jag sitter på pappa och Kerstins veranda. På den hörnan där man har kvällssolen i ansiktet. Framför mig finns bara den rena naturen. Inget annat än ängar, åkrar, en smal grusväg som slingrar sig mot horisonten där gröna träd möter blå himmel.
Jag har en kall breezer på min ena sida och en varm sovande Johan på min andra. Jag tror att han är lite stolt över mig idag. Hans motorfientliga fru har kört både fyrhjuling och bil. Jag var så säker på fyrisen (han var nästan inte alls rädd där bakom - inte ens när jag tryckte gasen i botten och skogen svischade förbi) så han tyckte att jag skulle köra fårrden ett par varv runt ängen också. Det gick bra. Jag kan gasa och bromsa. Framförallt gasa. Men sånt där jäkla finlir med backande och trixande när vi skulle parkera - nej. Där fick jag panik och svettningar och hoppade ur helt enkelt. Men det var kul. Det var det.

Det är helt underbart här. Men i morgon kommer jag ångra varje gång jag sa, "Nä, men det är lugnt, jag tål solen," varje gång pappa tyckte att jag skulle välja skuggan istället. Ansiktet och axlarna har tagit stryk. Huden börjar kännas lite för liten.
Det här är en plats och en helg utan smink (för vems skull? Vildsvinen?), tv (vem vill se på skogskanalerna, ettan, tvåan, fyran när man kan titta på den här utsikten?) och mobil. Mobilen som annars följer mig tätt, men här slipper jag. Främst för att vi är så långt bort. Vad kan jag göra när vi är här? Men också för att mottagningen är som obefintlig. Jag har en arbetskamrat, vi kan kalla honom Janne, som pratade om hur fantastiskt det var att hans son kunde ringa honom från en bergstopp på Borneo. Att det finns sån täckning. Den täckningen gäller inte Flens kommun.

(Enda gången jag använder mobilen är för att svara Camilla när hon skriver att Lucas ropar på mig där hemma. Underbara unge.)

Nu ska jag göra ett nytt försök att lägga barnen. Joel är som sagt redan avklarad.