STÄMNING

Ibland är det inget större fel på romantiken. Vi kan. Om vi vill.
Barnen åkte till farmor och farfar igår. I morse väckte Johan mig. Han stirrade på mig, med sitt ansikte två centimeter från mitt, tills jag vaknade. "ska vi åka nånstans, eller?" frågade han så fort jag öppnade ögonen.
Vi tog camaron, köpte frukost på Queens, åkte sen till Nockeby och parkerade vid mitt jobb. Sen gick vi upp längs Mälarblick. På toppen valde vi ut en fin frukostklippa där vi satt sen med magnifik utsikt.
Det var fint. Och stämningsfullt. Lite mer så än igår när vi åkte hem från Flen-krokarna. Efter att vi hjälpt till lite med pappa och Kerstins flyttlass. Johan körde bil. Det gjorde inte jag och min bror, vilket betydde att vi var på lite bättre humör.
Min man verkade inte alls uppskatta när Mattias och jag sjöng hela vägen hem till Stockholm. Why can't this be love, Life ain't always beautiful, Hungry heart, you name it. Idel klassiker. Mest tyckte vi om att sjunga Gary Allan. Vi sjöng He can't quit her och allra allra bäst tycker vi om passagen;

He said "Baby, I'll take care of you
can't stand the thought of sharin' you
with them other guys"
She laughed and said "Well, maybe you shouldn't
call me no more then baby"
And he didn't, that first night

Vi tröttnar aldrig. Men det gjorde Johan. Fast till och med han tyckte att det var lite kul när Mattias åt (flera) av Quilas hundkex. "Som en perfekt blandning mellan knäckebröd och pepparkaka. Fast lite torrt" sa han och bad om mer. Han är en rolig kille.