Här följer fortsättningen på bildreportaget av vår kanonhelg.
Bläcket har sannerligen flödat och jag är del i en synnerligen tatuerad familj då alla mina fyra föräldrar gaddade sig, mina tre syskon, min sambo, min svägerska, hennes bror, ja och så vidare.
Först ut igår var Bellas bror Christoffer. Göran lyckades somna när han tatuerades i fredags och här ser det scenariot ut att upprepa sig. Men så fick han också sitta en stund...
...för att få till den här hyllningen till mamma och pappa!
På övervåningen hade moster Mia riggat sin nagelsalong. Milla var en av hennes kunder.
Pappa var glad att vara under nålen
han hade omsorgsfullt valt ut det här coola vikingavildsvinet.
Elvira ville ha smink som matchade hennes Hello Kitty-tatuering
Tre fina killar med balla döskallar
Marlene klippte och rakade i köket. Gustav var velig men till slut blev det en mohawk.
Kerstin fick först sin gamla Ådi ifylld på nytt och sen ett ryggmotiv. Carpe Diem ville hon ha. "Är det inte coolare på svenska?" tyckte Martin.
Och så rätt han hade!
Min mamma valde att tatuera in Axel på sin axel. För att hedra sin farfar, sin pappa, sin son och sin dotterson som alla delar det namnet.
En annan som hedrade sina söner, inte bara genom att raka bröstet, utan även genom att föreviga deras stjärntecken där på var Janne. Det var smärtsamt lät han meddela.
Men allra mest nervös, för att inte säga livrädd var den här tjejen. Min lillasyster Marika som skakade som ett löv. Och vad tatuerade hon?
Jo ett M. Precis som jag, Mattias, pappa och Marlene (som fick sin idag istället) också gjorde. Kärlekstatueringar då vi alla börjar på just M. Marika ringde till Marlene efteråt och talade om att kändes som att elda på handleden med tändare. Stämmer ganska bra faktiskt.
Coolaste kärlekstatueringarna gjorde Bella och Mattis dock.
Bella fick en tjejskalle med hennes eget karaktärstecken i rosetten, rött med vita prickar.
Medans Mattis killskalle fick en mohwak. Precis som han själv. Plus att Martin fyllde i tribalerna han har på sidan av huvudet. Det såg helt fruktansvärt plågsamt ut och några tårar trillade på min lillebror.
Och allra allra sist ut idag var Fredrik. Som kunde bekräfta att det här med brösttatuering var riktigt smärtsamt.
Men vill man bli fin, får man som bekant lida pin!
Nu har Martin, Ira och Tequila åkt tillbaka mot Värmlands skogar.
Och vi börjar fundera på vad vi vill tatuera nästa gång...
1 kommentar:
Vilka fina bilder! Å tack för en helt fantastisk helg <3
Skicka en kommentar