Imorgon är det den dagen på året då jag seriöst tänker över mitt yrkesval. Då det jag har valt, om än för stunden, faktiskt ger mig ångest.
För det finns ingenting roligt med att, som vuxen, behöva klä ut sig och gå med i dagisbarnens luciatåg. Dagisbarn sjunger inget vidare. Då är det visst upp till oss att kompensera det med våra spruckna frökenröster. Grr...
Men jag är i alla fall den av oss i personalen som kommer att ha flest familjemedlemmar i publiken. Både mamma, pappa, bror osv.
Fast jag vet inte. De kanske kommer lite för Elviras skull också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar