Mattias och jag är ju uppvuxna här i Bullerbyn. Det har varit fint och bra på alla sätt och vis. På vägen hit ner passerar man den här ladan. Dess övre del har en lustig form, den är liksom rund och vi har alltid kallat den för circusladan. Det låter ju glatt och festligt och vi aldrig fruktat den på minsta vis.Sen flyttade Fredrik hit och redan första gången vi åkte förbi utropade han något i stil med, Åh fy fan, vilken dödslada! Och sen dess heter den så. Dödsladan. Han är rädd för den och det smittar liksom. Jag tycker kanske inte längre att den är så festlig utan mer skräckfilmsläskig.
Och framför dess dubbeldörrar (med dödsgallret, som han säger, ovanför) står en spann (inte en hink, nej en spann är det) med blod. En spann med blodet från barnen som slaktas därinne.
Han har livlig fantasi. Det lilla livet.
Och framför dess dubbeldörrar (med dödsgallret, som han säger, ovanför) står en spann (inte en hink, nej en spann är det) med blod. En spann med blodet från barnen som slaktas därinne.Han har livlig fantasi. Det lilla livet.
2 kommentarer:
Helt vansinnigt otäck är vad den är, fy Valdemar! Usch! Och det ÄR en spann, fylld med blod.....
Jag har alltid tyckt att den är läskig! Det gnisslar om den. Så i min fantasi så är det kvivar och krokar i alla dess former som hänger där inne och väntar på en. Allt enligt skräckens alla regler!
Kramar från Kusinen
Skicka en kommentar