Vi såg inte så mycket av katterna där hemma hos mamma. De flyr alltid fältet så fort de hör mina små rara barn närma sig. De sprang in och ut några gånger men jag fick aldrig chansen att klämma Buffy på magen.
Men nu när vi kommit hem och jag hade landat i soffan ringde mamma. Och berättade att jag blivit mormor. En liten gul kattunge hade min gamla svarta tiger klämt ur sig. Det är ju helt ljuvligt, med den bittra baksidan att Buffy är en ganska gammal förstföderska och hajjar kanske inte riktigt vad det handlar om. Hon hade lämnat sin bebis uppe i sovrummet och knallat ner för att kolla på tv med mamma istället för att...ja, jag vet inte... embraca motherhoodet. Kanske löser det sig som av sig självt. Kanske kommer det fler bebisar. Kanske blir det bara sorgligt.
Linda - jag fixar både och!
1 kommentar:
åh, lyckans dig. jag vill oxå ha en kissemissebebis. men stenis är en kille som dessutom är kullös och då är det svårt med att få små bebisar. hoppas på några kort på den lilla skapelsen kanske.
Skicka en kommentar