AND ALSO... YOUR SHOES

Det här är till Milla. Som troligtvis tycker att hon är den enda i hela väääärlden som inte har semester är. Kan jag kanske få försöka muntra upp dig med lite ljuva minnen?





Minns du...





...vår första kväll när vi faktiskt gick iväg en bit för att äta middag. Efter ett tips från den läbbige norrmannen med jättemustaschen. Och vi beställde nån sorts meny med ouzo som efterrätt. Och vi ville byta ut vinflaskan mot två öl och den hysteriskt spacklade servitrisen var tvungen att fråga chefen om lov. Och när jag till slut hade tvingat i mig den där mjölkiga ouzon fick jag mitt livs första raki och fick panik. Eftersom jag fortfarande var okultiverad och lite spriträdd (kom ihåg, det här var första kvällen så jag kastade rakin i rabatten. Det har jag ångrat en del sen dess. Jag skulle låtit dig ta den istället.

...när vi vandrade tillbaka nerför backen, samma första kväll, och för första gången fick se vår vän i vit skjorta stå på trottoaren utanför Restaurang Raki (otippat...) och ropa "Varför inte?" Vilket fick oss att titta på varandra och säga exakt samma sak. Vadå gå hem och sova. Men vi förklarade att vi bara ville ha en drink och när vi valt vår klassiker ur drinklistan behövde jag bara säga; "Well you're not gonna believe this..." Innan Andreas kutade iväg och blandade våra sex on the beach.

...fisken? Vinet? Och den lilla skylten som fick oss att grina.

...när en viss bartender la ner hela sin själ i en sexy pizza till oss. Och hur sårad han blev när vi inte kunde äta den. För att det var kräksdagen.

...alla de gångerna du var nära att drunkna. För att vi hade våra allra roligaste stunder i poolen. Som när Mario pratade i telefon och ropade "Camilla says hello!" Och jag fick hålla mig hårt i poolkanten för att inte hamna på 2.70.

...när den gamla mannen i vår supermarket så snällt bjöd oss på mentos den första morgonen vi var nere och handlade frukost. Innan vi lärde oss att borsta tänderna innan vi gick ut.

...förspelet? Och hur fantastiskt vackert det var att Ståle hade både Brad Paisley och Rascal i sin mobil.

...den där morgonen, jag vet inte vilken i ordningen, då jag glömt min ipod i baren. Och lite sådär lagom orolig frågar Cles efter min "baby", men den satt ju så klart i stereon där jag lämnat den ett halvt dygn tidigare. Plus att jag hittade alla mina hårklämmor på bardisken. Och Cles tittar på dig och säger; "And also...your shoes," och pekar på marken under våra barstolar.

...när vi flög över Slovakien, Bulgarien och Rumänien? Nej, för då sov du.

...när alla bordat planet för hemflygningen och kaptenen säger att vi ska få vänta minst tre timmar för att få lyfta. Och vi båda tänker exakt samma tanke. Hur vi bättre skulle spenderat de tre timmarna. På varsin solsäng med isiga Amstel där Cles frågar var tionde minut; "Girls! Everything ok?"

...hur jag inte kunnat ropa hittepå-ordet "Mansparfym!" något högre på flygplanet hem. Har Johan och Janne kommit på att de fick samma parfym förresten? Den var inte så god. Men det är väl vad man kan förvänta sig när man slår på stort och tjackar sin man väldoft för en hel hundring...



Lite, lite bättre? Snart åker vi till Mariestad. Det blir nog kul det oxå.