FEJKA

Johan badar men inte jag. Har just sett Mr. Compton suga blod i det tionde avsnittet och nu har jag Katie Melua i öronen. Tvära kast här i soffan.
Funderar på det där med Kapitel1 som jag läste om idag. Ett sorts Idol för författare. Som att man vore författare bara för att man skriver. Någon skrev i en bok jag hade på gymnasiet, vet inte varför jag minns detta, att man blir förälder bara för att man har barn lika lite som man blir pianist bara för att man råkar äga ett piano. Vet inte hur mycket det stämmer. Förälder är man väl ändå, men man kan ju välja på att vara en bra sådan eller en jävligt crappy dito.

Men tillbaka till skrivandet. Kommer ihåg en annan grej från högstadiet, minns inte vilken årskurs, men det var nog i början. (Carro?) I svenskan med Gunnel Jonsson fick vi besök av en författare (det var här den där funderingen på huruvida man kan kallas författare bara för att man skriver skulle komma in, för jag minns inte alls vad denna man åstadkommit vad gäller det litterära) som skulle ha skrivarskola med oss. Och han kom att hata mig för att jag inte ville följa hans mall, tiostegsprogrammet, till den perfekta berättelsen. Innan man fick skriva sin novell skulle man visa honom sin "kurva". Med en plan över hur historien skulle komma att se ut. Man började på botten sen steg kurvan uppåt i takt med att berättelsen fortskred tills den nådde sin topp och mättades sedan ut för att landa på utgångsstrecket igen. Ingen fick börja skriva utan historiekarta.
Jag kunde inte skriva så då och kan det inte nu heller. Jag är oftast helt blank i huvudet och kan blir förvånad själv hur mina små stories utvecklar sig. Det är nästan lika spännande som att läsa. Billigt nöje.
Och därför funderar jag vidare på det där med Kapitel 1. Det finns så vansinnigt mycket folk som kan skriva. Jag behöver inte utge mig för att vara en av dom.

Och den där novellen på högstadiet. Jag visade honom en fejkkurva. Och sen skrev jag om en pundare (kanske mest för att denna författarman såg ut som en), jag kommer inte ihåg den exakta utvecklingen av storyn, men han blev uppraggad och nersupen av en alldeles för posh brud. Och istället för att tona ner berättelsen till ett ingentingslut lät jag snubben ta livet av sig i köket och pang där var novellen slut. Right smack in your face. Det är på sådana små subtila vis jag rebellat mig igenom livet.