Man kan heller inte beskylla mig för att ha varit något galalejon sedan i somras och sedan min separation. Jag har nästan inte varit ute alls och jag har träffat väldigt få människor utanför den omedelbara familjen.
Och det är inget konstigt i det. Alla markerar vi förändringar i livet, och det här har varit en stor sådan, på olika sätt. Utan att säga att något av dom är fel.
Men hur fantastisk bra jag än har det på hemmaplan, och det har jag, så kommer man till en punkt där man börjar sakna sina vänner. Och jag vill ju gärna tro, och får faktiskt en del indikationer på det, att ni saknar mig en smula med. Ni kanske undrar hur jag ser ut post divorce. Vad jag har på fötterna, om jag fortfarande färgar håret och dricker min jäger tillsammans med redbull. Såna grejer.
Vi är några stycken som ska träffas den 29:e. För att samtala en del om livet och om vad det har fört med sig för oss alla under det senaste halvåret. Dricka limade corona och fuldansa lite.
Jag tänker, att kanske ses vi då.
Låt oss bestämma att jag bär nejlikan i knapphålet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar