Elvira beställde äggröra till lunch, vilket jag tyckte föll inom mina matkunskapsramar, men ändå får jag höra; "Vad är det för KRYDDOR här i!?"och "Varför smakar den inte som morfars äggröra?"
Jag tänker ganska mycket på matlagning nu för tiden, även om det utifrån sett kanske inte verkar så. Man kan med lätthet konstatera att det här med att flytta ihop med två matlagningsproffs har varit, om än fantastiskt skönt, så oerhört förödande för min egen köksinsats. Jag får göra en och annan sallad när jag blir ombedd, duka och ibland diska, men mat har jag bara lagat två gånger sen vi flyttade hit i oktober.
Egentligen är det ju löjligt. Jag har faktiskt fått en hel familj att överleva och ha hälsan under tio års tid, nästan uteslutande på min egen matlagning. Det har gått alldeles utmärkt, men att dela kök med Fredrik och min mamma som är så ruskigt duktiga har i stort sett dödat mitt matlagningssjälvförtroende.
Nu när jag ser mitt eget ilandsproblem i svart på vitt känner jag att jag kan göra en av två saker. Fortsätta gnälla om det. Eller gilla läget.
1 kommentar:
Men seså raring, upp med humöret, du är jätteduktig på att göra sallad! :-*
Skicka en kommentar