MEN IBLAND SÅ

Jag gillar Blake Shelton. Det konstaterade jag nyligen. Austin, och så vidare.
Nu lyssnar jag lite på den här låten. Hans näst senaste singel.
Och jag vet inte jag. Den här texten alltså. Med allt vad den innebär.
Om jag får bryta ner den i sina beståndsdelar.
Jag tycker nog egentligen inte att man ska vara så jäkla nosy. Särskilt inte gentemot någon, som i det här fallet, som man nyss träffat och blivit intresserad av. Och börja bry sig så värst mycket om vad den här personen sysslar med när ingen ser på. Vi behöver nog egentligen bara se till oss själva. Det är ju, i sanningens namn, en jäkla massa skit man håller på med då.

Ska man se till just de frågeställningarna den gode Blake har  í den här låten så hade åtminstone jag i stort svarat ja på allihop. Inga konstigheter.
Men mest stör jag mig inledningsvis. "My oh my, you're so good looking. Hold yourself together like a pair of bookends."
Det rör sig naturligtvis om ett nödrim, det förstår jag också. Men det är ändå irriterande. Att en kvinna som anses värdig bör hålla ihop sig som ett par bokstöd. Utan risken att gå sönder lite ibland, eller på något vis falla utanför ramarna. Charmigt. Spännande.

Men han kan inte vara helt säker på den här bruden. För han har ju trots allt inte avsmakat all hennes matlagning. Och han vet inte om hon slänger sina kläder på golvet. Eller dricker a little something on the rocks. Better safe than sorry, liksom.

Nej, Blake Shelton. Den här sortens manschauvinism får inga poäng av mig.

Malin - the feminazi. Det var otippat, inte sant?