Farmor öppnar gärna sina monologer såhär;
"Ni vet han, kamelgubben i Alböke. Han med skägget."
Och vi känner ju inte till den här gubben, men det säger vi inte. Istället lyssnar vi på när farmor berättar om den skäggige gubben, vars kameler fått sex föl i år och han ska sälja allihop till Saudiarabiska shejker för stora pengar. Eftersom de har inavlat sönder sina kameler i arabvärlden och nu måste skaffa sig nya fräscha. Från Alböke.
Och Elvira, mitt vegiriga lilla barn, frågar var farmors ben är. Det som hon inte längre har.
"Äsch, det -" säger farmor, "det slängde dom i en särskild soptunna med gamla blindtarmar och grejer och sen eldade dom upp det."
Hon har aldrig varit mycket för förskönande omskrivningar, min farmor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar