Schulman-frågan kommer upp ibland. Och min instinktiva reaktion blir alltid att genast gå i försvarsställning. För att frågan ofta ställs såhär; Vadå gillar du honom eller vad?
Det är då jag blir tvungen att försvara och på nåt vis motivera mig. Men svaret är ja. Inte så att jag skulle tatuera hans autograf på benet, utan på ett helt sunt och lagomt sätt. Han (och nu talar jag om den äldre) skriver på ett sätt som jag bara kan drömma om, även om jag inte bortser från att han har gjort en del risiga uttalanden och skrivit en del onödiga saker. Något han själv också erkänner.
Nu har ju Alex Schulman skrivit sin första roman, Skynda att älska, om sin döde pappa. Jag har ännu bara läst utdrag ur boken. Förra veckan var han i Täby Centrum för att signera böcker, live and in person. Och ingen människa kom. Inte en enda. Han rapporterade noga om detta i sin blogg. Min boksignering i bilder. Och på alla bilder var han helt ensam. Pinsamt och tråkigt, kan man tycka.
Idag skulle jag, om jag bara kunde, bege mig till Akademibokhandeln i Skatteskrapan. Han gör ett nytt försök, den här gången tillsammans med assköna Hanna Hellqvist. De ska diskutera sina respektive böcker. Och signera. Den här gången vädjar han till sina läsare om att komma dit;
"JAG VILL INTE STÅ DÄR ENSAM EN GÅNG TILL SOM EN JÄVLA TÖNT."
Schulman goes Marcus Birro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar