Vi har inte gjort något ansträngande alls efter jobbet, utan kört soffläge och 24-maraton. Med avbrott för matlagning och konsumpromenad. På slutet började jag klippa ordentligt med ögonlocken och Fredrik hetsade mig att hålla mig vaken med glada tillrop. Sen bytte han till skräckfilm så jag skulle kunna sova vidare för han var minsann inte trött.
Ni kan gissa resten. Det är en klassisk historia. Jag ligger klarvaken och glor på risig skräckis till tonerna av snarkande sambo.
Kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar