Låt oss blanda friskt bland lättsamt och dagsaktuellt. Det vore ju bara löjligt att låtsas som det regnar. Särskilt en sån här dag.
Vi har märkt att det här med att separera, eller att skiljas, det är att göra sig lite till en samhällets utstötte. Jag beklagar mig inte på något vis, det har känts lämpligt att bli lämnad ifred, men det är intressant att konstatera faktum. Att man är aktsam om oss på samma nervösa vis som är om någon som förlorat en anhörig. Då man låter bli att fråga hur man mår, även om man verkligen skulle vilja, av rädsla för den reaktion man eventuellt ska få. Man vill veta svaret men man vill ju inte få något känsloutbrott på halsen. Deala med gråt och grejer.
Därför frågar ingen. Utom de allra, allra modigaste. Och det är fine by me.
Men om någon skulle undra kan vi dra det den trygga bloggvägen. Sanningen är den att skilsmässa är crappigt. Det är ett jävla skit att göra mot sina barn och jag kommer leva lyckligt för resten av mitt liv om jag aldrig, aldrig behöver ta ett sånt samtal igen. Men det kan vara något klokt att göra mot två vuxna. Som förtjänar något bättre av sin tid.
Och jag mår bra,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar