Igår fick jag nog av min sjukdom och bokade mig en tid på Närakuten i Brommaplan. Min röst är borta, jag är slut som människa och upplevde mig ha lite jobbigt med andningen.
Väl där konstaterade man att jag kanske väntat lite väl länge med att uppsöka sjukvård och sen blev jag skickad vidare till S:t Göran. Det lät risigt på lungorna och i Bromma finns ingen röntgen.
Så jag åkte vidare med taxi Göran och blev avsläppt på akuten. I luckan hade jag svårt att prata, förstås, och kippade efter luft så jag behövde knappt ens flasha med remissen innan jag hamnade i heta stolen hos bedömningsteamet, dvs läkare och ssk.
Jag hade tydligen fantastiskt hög puls så jag fick eget rum, infart och en lång radda prover tagna samt EKG samtidigt. Jag hann inte med riktigt själv.
Dock var hjärtat okej så efter en stund fick jag vandra vidare till nästa brits där jag fick ligga med andnings- och tryckövervak.
Det var där jag låg, bakom tygskynken, mitt emellan en farbror med misstänkt stroke och en ung kvinna som misskött sin diabetes och drabbats av ketoacidos. Dessa två var ju väldigt mycket värre däran än jag, det kändes nästan löjligt att ligga mellan dessa patienter och hosta och flämta med min förkylning. Men det gjorde jag ändå och det ska jag säga att jag blev fantastiskt väl och seriöst bemött under mina timmar på akuten. Någonting i nåt av proverna som togs i kombination med mina symptom indikerade att det möjligtvis kunde vara en propp i lungan som jag drabbats av och därför vidtogs alla tillgängliga åtgärder för att utesluta detta.
Lungröntgen var okej och ett blodgasprov (AJ! Värsta blodprov jag nånsin tagit, grov nål rakt ner i handleden för att gräva efter artär. Twice.) visade att jag syresatte mig som jag skulle.
Så man gick på den initiala sänkan som visade att nånstans fanns bakterier och skickade i mig en dubbeldos antibiotika och skickade en hoper näs- och svalgprover på odling.
Imorgon ska jag på återbesök på VC för att säkerställa att antibiotikan gör vad den ska.
Sen lämnar vi denna, mitt livs segaste sjukdomshistoria, bakom oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar