Jag har jobbångest. Undrar om de ens kommer ihåg mig där. Blir lite kallsvettig när jag tänker på hur mycket som hinner hända när man är därifrån såhär vansinnigt länge.
Och kortis måste ju tycka att de signat värsta bästa vikarien. Jag var sjuk min första bokade helg, nyår, och nu två veckor senare till min nästa helg är jag - drumroll - fortfarande sjuk!
Sen tänker jag på Fredrik. Hur less ska han inte vara på den här synen? Synen som är jag, liggande i soffhörnet i mjukisbyxor, rufsigt hår och en hopplös jävla uppsyn. Samtidigt som hemmet förfaller trots att jag är hemma varenda dag. Men vad gör man när att gå upp och greppa dammsugaren känns likvärdigt med att bestiga ett berg.
Det går långsamt det här. Jag är sjukskriven till på onsdag och imorgon ska jag gå och ta om lite prover. För att se om det är hopp om livet. Eller om jag ska tas ut i skogen och skjutas.
1 kommentar:
Men hallå där! Vaddå förfaller?! Jag både städar och diskar och lagar mat och tvättar och går ut med sopor!
Skicka en kommentar