Igår blev tre 19-åringar dömda för ett styckmord på en 26-årig man i en svensk stad.
De tre hade misshandlat, torterat, och slutligen knivhuggit mannen till döds. Sen hade de kört ut i skogen, styckat kroppen, bränt den och sedan grävt ner hälften och sänkt resten i en sjö. Alltsammans hade de även filmat med sina mobiltelefoner.
Man skrev igår om hur de tilldelat extrema strafflängder och jag blev nyfiken på vad detta innebar. Och sen när jag tagit reda på det blev jag en smula illa berörd.
De hade fått fängelsestraff på 10, 11 och 12 år var. Den stackaren som fått extremstraffet 12 år hade även fifflat med tung narkotika, därför kunde man stoppa undan honom så oerhört länge. Han hade alltså inte "bara" mördat och styckat en snubbe.
Jag vet inte jag. Är det kanske bara jag som är kinkig här? Som tycker att det är anmärkningsvärt att man i Sverige kan komma undan med såna här grejer? De här killarna är ute igen till 30 och kan visslandes gå vidare med livet.
Och tio år. Förstå hur många som kan tycka att det faktiskt är värt det. Om man får stycka upp och bränna nån jävel som man verkligen inte gillar! Vi ses till min 40-årsdag, liksom.
Kalla mig gammalmodig och bakåtsträvande if you will, men jag tycker att ett livstidstraff ska innebära just det.
Men för övrigt; trevlig lördag på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar