På jobbet har jag en stackars människa på halsen som jag ska introducera. Under sisådär sex arbetspass. Jag tycker sådär om att introducera. Mest för att det betyder att jag faktiskt måste tänka samtidigt som jag jobbar. Mycket kör man liksom på autopilot. Nu måste jag tala om exakt varenda grej jag gör. Och varför. Vilket ofta gör att man hamnar i situationer där man ställer sig frågan; "Ja. Varför? Varför i hela världen gör vi såhär. Egentligen."
En annan grej som gör att jag blir lite beklämd av att vara någons handledare är att alla fel som jag gör kommer hon sedermera att göra. Varje fusk. Varje skarvning.
Hon kommer hamna i ett läge längre fram när hon tycker att hon är injobbad. Någon av de (så kallade) rutinerade arbetskamraterna kommer flyga på henne och rop-fråga; "Men för i helvete Mia, vafan GÖR du? VEM har sagt att du ska göra SÅ?"
Gissa vad hon svarar då.
På jobbet har jag en stackars människa som tvingas följa efter mig i varje steg jag tar. Hon är även min moster. Sa jag det?
PS. Alla jobbmänniskor; jag gör aldrig fel på arbetsplatsen. Jag fuskar aldrig och skarvar aldrig. Nånsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar