Idag var vi på utvecklingssamtal för min son, Kung Karl Gustav som just börjat tredje klass. Det var ett trevligt samtal. Som det alltid har varit när det gäller det här lilla barnet, men jag tänker liksom aldrig ta det för givet. Nån gång tar det slut, tänker jag.
Men idag var allt bra. Hans lärare hon tackade oss för att hon får ha Gustav i sin klass. Att han är en fröjd att undervisa och att det värmer hennes hjärta varje morgon när han dyker upp i klassrummet.
Och jag blir glad så jag nästan grinar. För att Gustav funkar så bra. För att vi inte har "sabbat" honom genom skilsmässa och växelboende och flyttar och annat jox. För att han har ett stort nätverk av människor som bryr sig om och har hjälpt till att göra honom till världens finaste Gustav.
Min lille prins.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar