En rolig grej när vi flög från Arlanda. När vi stod och väntade vid gaten på att få gå ombord kom jag att tänka på en jämställdhetstankenöt, som jag tror i sitt original kom från en av bröderna Schulman. Såhär när allt ska vara så jävla lika och män och kvinnor ska vara exakt lika bra på allting, det ska inte finnas någon skillnad.
Du ska tänka dig att du just har gått ombord på ett flygplan, ett stort flygplan för en lång rackarns flygning. Du har stuvat in ditt handbagage i utrymmet ovanför ditt huvud, så som flygvärdinnorna så vänligt anvisat. Du har satt dig i flygstolen, konstaterat att det är en smula trångt men vad spelar det för roll - du ska flyga iväg till solen och värmen och isiga drinkar, då kan man sitta lite tight ett antal timmar. Och visst, du är en aning flygrädd - det är inte helt smärtfritt det här med flygning, men hey, vad kan egentligen gå fel? Hur många människor flyger inte i världen dagligen utan något händer? Du har spänt fast dig med bältet, fingrat lite på broschyrerna i fickan på stolsryggen framför dig. Funderat lite på vad du ska beställa från drinkvagnen när den så småningom börjar rulla. Smirnoff och apelsinjuice kanske, det hör som flygresor till. Du studerar dina medpassagerare lite förstrött, alla är glada, alla är förväntansfulla, det är nu det händer - nu far vi till solen! Det pirrar i kroppen, det är så fantastiskt skönt med lite semester!
Det är i detta ögonblick dörren till cockpit öppnas, du får en god inblick dit in. Och du ser att vid spakarna sitter två tjejer. Både första- och andrepilot är kvinnor. De sitter där med flygkaptensmössa och långt hår och det är dom som ska flyga dig till solen och värmen.
Så jämställd och pro-lika-för-alla du är, kan du säga att du är helt trygg med den här bilden? Vill du, med allt du är, sitta kvar i den där flygstolen och känna dig helt och hållet safe under din långflygning?
Jag kan rakt av säga nej. Och det gjorde jag också där i gaten när vi tog upp saken. Tjejer är jätteduktiga på en massa saker men jag skulle inte känna mig toppsäker i det där läget. Naturligtvis har de utbildat sig lika duktigt som alla manliga flykaptener, haft alla rätt på proven och acat alla flygtest. Men! Jag tänker såhär, att när det här jättestora flygplanet börjar trilla ner från himlen i en rasande spiral med tjutande varningsljud och larmande instrument då finns det inget som garanterar att de här två brudarna, på brudars vis, inte bara kastar armarna i luften och skriker IIIIIHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!
Så gick vi ombord på vårt stora flygplan med destination Chania, Kreta. Och vi stuvade undan vårt handbagage. Och satte oss tillrätta i flygstolarna. Spände fast oss. Läste lite i flygbroschyrerna. Funderade på vad vi skulle beställa från drinkvagnen. Och i det ögonblicket tog vår flygkapten till orda i högtalarna.
Hon hette Camilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar