Idag är jag alldeles fantastiskt trött och full i huvudet efter lång och innehållsrik studiedag. Som avrundning på denna dag har vi också tvättstuga. Vi tog en skogspromenad efter maten och därför var jag ett par minuter sen ner till tvättstugan vid 19. Två bokade maskiner hade jag, varav den ena stod och gick jag när jag kom, med 25 minuter kvar på sitt tvättprogram. Inhaltandes med käpp och grejer kommer så en tant efter mig. Hon bor här intill, är uppskattningsvis 104 år gammal och visar upp en del senildementa tendenser.
Hon haltar fram till mig och den snurrande tvättmaskinen och säger, "Oj, oj, oj! Är det du som tvättar nu? Ja, jag vet inte vad jag gjorde. Jag skulle inte alls tvätta, jag bara gick ner och tog en maskin. Jag hoppas att du inte är arg på mig nu."
Jag tittade på de typ fyra trasorna som snurrade runt runt i hennes (min!) tvättmaskin. Jag tittade på tanten, och naturligtvis var jag alldeles vansinnigt arg. Varför är det bara jag som använder tvättstugan respektfullt och regelriktigt? Och den här tanten, som inte har nåt jobb att sköta, varför kan hon inte stjäla tvättider under dagtid istället för att sabba min hårt inrutade fritid?
"Åh, och du har förstås jättemycket tvätt. Oj, oj, oj, nu tycker jag synd om dig. Såhär har jag aldrig gjort förut," fortsatte tanten raljera innan hon gick över till tvättstugan intill och försökte tigga till sig en maskin åt mig där. Jag tror inte alls på det där. Troligtvis har hon aldrig bokat en tvättid i hela sin Söderströmshistoria, utan litar på att komma undan med sin virriga demensstil varje gång hon snor någon annans.
Åldringar alltså. Vilket pack.
Sen tänkte jag lite på vad vi lärt oss idag under vår första studiedag. Hur vi hårdpluggat positivt tänkande. Att kvalitén på våra tankar bestämmer kvalitén på vårt liv. Att hjärnan behöver styras bort från det negativa osv. Och att 90% av mina kollegor omnämde mig som "omtänksam" när vi skulle ge varandra positiv feedback.
Så jag lät väl saken bero. Och i linje med vad vi lärt oss idag, där man ska fokusera på lösningen och inte problemen, tänkte jag, "Vilken tur att jag fick en maskin i alla fall."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar