Jag älskar min sambo högt och lågt. Han är det finaste jag vet, vår kärlek är dyr och helig, det finns inget jag inte skulle göra för honom och vi tycker lika om det mesta.
Det är bara ibland det skaver lite. Och det är när det handlar om musik.
Vi sitter i soffan med varsin dator, varsitt Spotify-konto, men med en sladd och ett högtalarsystem. Jag började med att spela den underbara Bernt Staf-låten för honom. Visar sig att den är "en gammal klassiker" som han säger. Men han gillar.
Så ber han att få sätta sladden i sin dator. Han vill spela något fantastiskt för mig också. Och sen bär det av.
Det fantastiska han spelar för mig visar sig vara något kanadensiskt genre-blandningsexperiment som lät så smutsigt och orent att jag började längta efter Courtney Love's gamla mysband Hole.
Sen vet jag, av erfarenhet att farbrorsmusiken inte är långt borta. De här gamla 50- och 60-talslåtarna om oförstörd kärlek. Som han sjunger högt till och gärna lägger till lite fingerknäppning. Min söta lilla musikfarbror.
Tänker på den dagen vi ska sätta ihop musik till, säg ett bröllop till exempel. Ser en hel del kompromissande framför mig. Men det ska väl ingå en del sånt i ett förhållande, och så länge diffande musiksmak är det största bekymret man har är man ganska safe tänker jag.
Men nu vill jag ha tillbaka sladden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar