Igår kväll drack jag en kopp te och tittade på Uppdrag Granskning. Om jag var i behov av fler vuxenpoäng skulle jag skriva till mig ett par. Men tack, jag har så det räcker.
Det första reportaget handlade om den privata tandvården och hur den på vissa håll fullkomligt ballat ur. Man fokuserade i synnerhet på två tandläkare som tilläts härja fritt över landet genom att felbahndla, fulbehandla och i allmänhet förstöra livet för sina patienter. Det handlade om människor som fått sina tänder förstörda och lämnats med stora skulder.Man använde icke adekvat utrustning, medeltida material och hade i stort sett ingen aning om vad man gjorde. Det hela var mycket upprörande och mest så på grund av man hade stenkoll på vilka de här läkarna var. På grund av den uppsjö av anmälningar dessa fått, men ändå tilläts de fortsätta praktisera. Allt de behövde göra var att flytta sin praktik till annan ort och fortsätta jobba som om inget hänt. Med statens och diverese myndigheters godkännande.
Man gick hårt åt den man som var chef för de handläggare som fått i uppgift att granska alla de anmälningarna mot den kvinnliga tandläkare som svinat allra mest. Man ville veta hur det kunde ta så vansinnigt lång tid, varför inget hände och hur hon kunde tillåtas fortsätta praktisera ett yrke som hon uppenbarligen inte bemästrade.
Han talde då om respekt för individens integritet. Hur den skulle vävas in i sammanhanget. Om hur man skulle erbjudas tid och möjlighet att förändra sina omständigheter, till exempelvis sa han, att komma till bukt med ett missbruk eller dylikt.
Jag finner detta en smula hisnande. Och leker med tanken. Jag undrar om jag själv, i mitt jobb, skulle kunna dra på mig hundratals och hundratals anmälningar om hur jag gjorde FEL i mitt jobb genemtemot mina kunder. Om jag svinade och förstörde liv och helt bortsåg från de lagar och skrivelser som vi har att jobba efter i förskolan.
Tror ni att jag skulle få fortsätta arbeta länge till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar