Jag hämtade ut min iphone idag. Jag har väntat på den. Samtidigt som jag i bakhuvudet hade mina aningar om hur jag skulle komma att reagera när jag packade upp den.
Och mycket kan man säga om mig. Men jag känner mig själv. Jag visste det här, redan från början.
Jag började med att läsa anvisningarna om hur man aktiverar det nya lilla sim-kortet. Okej. Fair enough. Sen öppnade jag upp den lilla boken. Den lilla helvetesboken, som jag nu refererar till den som. Med användarinstruktioner.
Läste ett par uppslag. Kände hur frustrationstårarna började bränna bakom ögonlocken. Barnen frågade ideligen om jag inte skulle starta min nya AJJJFÅN snart.
Jag vecklade ihop instruktionsboken igen. Packade ihop papprena från 3. La telefonen tillbaka i sin lilla fina ask och packade ner alltihop i kartongen jag nyss hämtat ut på Konsum.
Nu står den där inne i bokhyllan. Den må se ut som vilken pappkartong som helst, men den hånar mig. Hånar mig och min tekniska enfald. Det är vad den där kartongen gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar