Det måste ju vara fan så mycket bättre när man är två i ett äktenskap som glömmer bort att man har bröllopsdag. Än att den ena kommer ihåg och sen måste grina och hålla på och ställa till värsta scenerna av ren besvikelse över uteblivet firande.
Johans mamma ringde. Och gratulerade mig på bröllopsdagen. Och jag blev tyst, så tyst. Jaså minsann. Det är trettonde oktober idag. Whaddayaknow.
Men det ska klargöras att det faktum att Johan och jag glömmer bort vår gemensamma bröllopsdag säger inget negativt om vårt förhållande. Tvärtom. Det betyder bara att varje dag vi har tillsammans är oerhört superspeciell . Precis som en bröllopsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar