Äh, to hell with it. Nu blir det en sjukdomsrapport i alla fall.
Igår lämnade jag Gustav till skolan lite på vinst och förlust. Han var hostig som tusan men vi var överens om att han skulle se hur mycket han orkade och höra av sig till mig om det inte funkade. På eftermiddagen ringde han och var slut som artist och ville komma till mig på jobbet. En liten trött och hostig blekfis var han, och det kändes väl redan där och då vart det lutade. Vab. Och när jag konstaterade feber vid läggdags var saken klar. Jag är inget stort fan av att vara borta från jobbet då det sällan finns lämpliga tillfällen för sådant. Men vad ska man göra.
När barnen lagt sig och jag intagit soffläge började jag känna mig en smula konstig. Och med konstig menar jag illamående. Så jag gick och la mig. För om det är nåt jag verkligen vägrar att göra, som jag verkligen inte kan, så är det att kräkas, och jag tänkte att om jag sover så går det säkert över.
Det funkade. Fram till klockan ett. Få gånger är väl människan så ynklig som hopskrynklad framför toaletten, krampaktigt hulkande däri. Jag hade inget annat val än att parkera mig där på golvet för min egna lilla kräkfest. Tills det liksom var tomt, och ja, jag tyckte en smula synd om mig själv.
Så idag har vi intagit sängläge. Barnen och jag. Elvira är inte sjuk, men hon är fantastiskt anpassningsbar. Vi gör inte många knop. Så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar