I morse när jag vaknade hade jag sju mottagna sms på mobilen. Ett för varje utdelat pris på CMA Awards. Han gör minsann ett bra jobb där borta, countrykorren från Klevberget.
Jag suckar lite när jag läser sms:et "Album of the year: George Strait", och jag undrar om George Strait ens lever längre eller om det är nån sorts vaxdocka de baxar in på Grand Old Opry år efter år.
Ser hur som helst fram emot typ januari eller när det nu blir SVT visar alltihop. Fast det går säkert att kolla online nånstans.
Några har frågat hur det gick för Elvira på 3-årskontrollen. Om hon blev godkänd. Och jo, det blev hon ju naturligtvis. Språkligt har hon ju inga problem direkt. Snarare tvärtom. Skulle behövas en muteknapp ibland.
Men så var det det här med kosten. Jag hade svarat rätt på allt utom en grej. Det här med vilken mjölk "Barnet" dricker hemma. Jag hade kryssat mellanmjölk och det var ju helt fel. Om barnen ska dricka mjölk över huvud taget så ska det vara lättmjölk. Nya rön, förstår ni. Hon drog nån lång harang om bästa näringsupptag, vitaminer och gud vet allt. Jag lyssnade mycket lite. Mest tänkte jag på hur högt detta måste kvala in på listan över, inte i-landsproblem utan, i-landsfräckhet. Är det nåt att lägga resurser på? Att den här kvinnan ska träffa Ekerö och Färingsös alla småbarnsföräldrar för att tala om för dom att det är lättmjölk de ska hälla i sina ungar?
Och sen ser jag scenen helt tydligt framför mig. Det är en treåring i, låt oss säga för sakens skull, Sudan? Han är bara skinn och ben med en svullen svältmage på mitten. Flugor kryper i hans ögon där han ligger som ett litet sakta döende bylte på marken under den obarmhärtigt gassande Afrikanska solen. Brunnen har sinat, byns enda ko är sedan länge död och uppäten av gamar. Pojkens far har lämnat dem i sin jakt på föda och mamman är utmattad, på gränsen till döende, av att ha fött fler barn än någon kan räkna.
Då, som genom magi, uppenbarar sig ett glas framför den svältande pojken. Den vita vätskan däri är så ljuvligt kall så imma bildas på glaset. En liten gnista av liv tänds i pojkens ögon och han uppbådar all sin magra kropps sista kraft och sträcker sen beniga lilla hand efter glaset. Han hinner precis uppfatta den fuktigt svlkande känslan mot sin heta hud innan BVC-Kerstin uppenbarar sig. "App, app app!" hojtar hon och slår med ett enda kraftigt slag glaset ur handen på den lilla svarta pojken. Ljuset i hans ögon slocknar för gott när han ser hur mjölken sprids och genast sugs upp av den torra gårdsplanen. BVC-Kerstin skakar på huvudet och gör små smackande ljud med munnen av besvikelse. "Vad har vi sagt? Den röda mjölken har för hög fetthalt. Och är dessutom inte vitaminberikad. Skäms på dig unge man!"
Sen är hon försvunnen igen. Och likt mjölken på det dammiga underlaget rinner livet ur den lille pojken.
Somliga säger att jag är dramatisk av mig. Men jag vet inte jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar