Halvtung dag idag med massor av huvudvärk utöver den vanliga tillbaka-till-jobbet-chocken. Man kan kanske, som oinvigd, tycka att vafan finns där att missa på ett par-tre dagar i min bransch. Yet again, det är ju inte rocketscience eller hjärnkirurgi. Men jag svär, det finns prylar att missa och det går fort att hamna bakom. Och man vill ju liksom... hänga med i matchen.
Så det var lite uppförsbacke. Fram till det att jag fick go Lulu Carter på en gammal lampskärm. Det var jag, ståltråd, limpistol och gyllene band som fick mig att göra små utrop av förtjusning. Det här låter asgay och ljusår från min pysselanalfabeta person, men det är sant. Om jag får ihop skiten imorrn så kan här eventuellt visas bilder på eleändet. På lampan alltså, inte nån sorts Lulu-imitation av mig där jag vänder ut och in på läpparna och förklarar att de här "UUUUUUUUVVVVVVRLÄCKRA banden har jag klippt ut från ett par av mina gamla sssssccccchhhhhinnbyxor." Nånstans får man ju dra en jäkla gräns.
1 kommentar:
din dumma jävel!! bara för att du KANSKE (jag påstår inget ;)) förgriper dig på dina egna ungar behöver du inte anklaga andra för samma sak!
GOTT NYTT ÅR din jävla kalkon!!
Skicka en kommentar