But if life stayed the way it was
And lovers never fell out of love
If memories didn't last so long
If nobody did nobody wrong
If we knew what we had before it was gone
If every road led back home
This would be
The very last country song
Det är ikeas förbannade doftljus och den sentimentalromantiska stämningen här i min hörna som så totalt får mig att gå igång på sån här ljuvlig Sugarland-poesi.
Men hur turligt är det inte. Att livet sällan förblir som det har varit. Att människor gör illa människor till höger och vänster och att man sällan vet vad man har förrän det är borta. Turligt. För countrysångens överlevnad, menar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar