Men hörrni, allvarligt talat. "Det lackar mot jul." Man säger det som världens självklaraste sak, men vad fan betyder det? Att det lackar mot jul? Det enda jag tänker på är lackstång. Har uttrycket över huvud taget nånting med lackstång att göra? När man har lackat ihop tillräckligt många paket då är det julafton? You tell me.
Lacksorter jag kan utesluta har nånting med saken att göra:
Nagellack
Klarlack
såväl som mattlack faktiskt
Billack
Osv, jag kan hålla på hela natten. Blanda in grejer som bara har -lack i sig. Plack, skoklack, polack. Jag är trött. Märks det.
Oavsett vad det betyder, låt oss tala om själva dagen. För i år ska vi göra en helt ny variant på julafton. Nämligen fira den med Johans föräldrar. Något vi aldrig gjort under de snart tio år vi varit tillsammans. Och jag är inte dum i huvudet, jag fattar att det här har varit en nagel i ögat på mina svärisar. De tycker förmodligen i de flesta andra avseenden att jag är en helt okej brud. Men en självisk biiiiiiii-atch när det gäller julen. Men jag tar det. För jag vet att det är sant. Jag är sviiiiinsjälvisk med min julafton. Men jag kan alltid hävda min tycka-synd-om-rätt som gammalt skilsmässobarn och då kan ingen säga nåt annat. Försök bråka med mig då, liksom, när jag blir sådär blank i ögonen och säger att på julafton då vill jag faktiskt träffa min mamma och pappa. Och de senaste åren har jag haft sånt jävla flyt att just de två, med respektive och annat, faktiskt varit på samma ställe och firat. Och det är ju höjden. Vi är en sån stor och lycklig och skitmysig familj. Och jag är verkligen glad över att vi får ihop det såhär. Att det funkar. Det är rätt mycket Tomten är far till alla barnen, bara det att alla liksom är glada och gillar varandra. Vilket aldrig hade funkat om inte Kerstin och Göran, mina styvföräldrar, varit såna sjukt bra människor. Som ställer upp på det här, utan att direkt verka lida.
Fatta om det hade varit jag. Och Johan hade sagt, "kom nu så åker vi hem till Sirpa och firar lite mysjul. Snackar lite om gamla tider." Inte ens om jag får mogna i 30-40 år till skulle det funka.
Var var jag nånstans? Julafton! Just det. Den kör vi i Johans gamla familjehem med hans mormor och syskon och barn och grejer. För att sen, på juldagens morgon åka raka spåret till Skaresta för mysjul. Med mammor och pappor och systrar och brorsor och ungar och hela skiten. Jag längtar nåt sjukt mycket efter det här.
Det lackar hörrni. Känner ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar